Hem > Forum > Arbete & Skola > Sjukskriven och på väg tillbaka

Sjukskriven och på väg tillbaka

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag är diagnostiserad med borderline ovh jag har varit sjukskriven pga depression sen juli 2017 och har nu arbetat deltid sen i maj 2018, håller på att trappa upp och tanken är att jag ska arbeta heltid igen i november 2018. Problemet är att jag är så jävla rädd för att göra något fel, att mina kollegor inte ska tycka om mig, att de pratat skit om mig, att jag ska få sparken osv. Jag har frågat min cjwf vid 2 tillfällen ifall hon tycker att det går bra för mig och ifall hon hört något från mina kollegor men min chef säger att hon tycker det verkar gå bra och att ingen sagt något annat till henne. Men jag kan ändå inte släppa tankarna om att jag inte räcker till, inte är nog bra och att jag gör fel. Hur ska jag göra för att slippa alla dessa tankarna? De ger mig sådan ångest att jag ibland inte ens klarar av att gå till jobbet utan blir hemma och sjukskriver mig..

    Hej! Du kan inte göra nånting för att ”slippa” tankar, tankar finns där varesig vi vill eller ej. Däremot är våra tankar sällan sanningen! När hjärnan sätter igång kör den hemskt gärna på i gamla hjulspår, oavsett verkligheten eller sanningen. Så låt tankarna komma men säg samtidigt till dig själv att de är ju inte sanna. Du har frågat din chef och allt verkar gå bra- DEN sanningen är ju mer verklig än de ta kar som snurrar! Våga tro på det. Det är verkligt. Tankar är ”bara” tankar, och tankar är sällan sanna.

    Och visst, lätt för mig att säga allt ovanstående. Men jag har ju varit där själv. Vet hur det är. När man går helt upp i destruktiva tankar och det känslomässiga gensvar de ger, låter dem avgöra dagen. Det är inte som att det går att ändra bara så. Som med allt- ALLT så funkar det sällan första gången utan man måste öva. Prova. Andas. Gå emot. Ta lite i taget. När tankarna kommer så prova att tänka ”jaha här kör den gamla visan igång igen”. Försök känna distans. Lite i taget kommer det att gå lättare.

    Vi är varelser med hjärnor som älskar att leta fel, finns ingen omedelbar fara letar den där den kan, typ. Verkligt eller ej.

    Du verkar ju göra alla rätt! Du har sökt hjälp och fått den. Börjat jobba igen och trappar långsamt upp. Det är jättebra jobbat och heja dig säger jag bara! Våga tro på vad din chef säger. Du kan det. Det är svårt och jobbigt men du klarar det.

    J..

    Hej! Jag kan nog gå i dina skor 🙂
    En gång hade jag borderline, nu har jag lite andra saker istället(många andra saker). Men det är inte lätt, för är man känslig så driver man sig till extrema beteenden. Jag har fått träna ned all extremitet genom att ha en normal ambition och att inte följa min vilja. Det har tagit tid, men nu känns allt rätt normalt, är fortfarande extrem, men bara på fritid och de projekt jag själv väljer att syssla med hemma. Har ingen extremitet kvar på jobb. Där gör jag bara det jag ska göra, lyssnar inte på annat. Inte ens mig själv 😀

    Säger min kropp = ha sex, då har jag inte sex.
    Säger min kropp = ordning och struktur, så är det de sista jag gör.
    Säger min kropp = Detta är rätt! då är det helt jävla fel

    Jag är fortfarande slav efter min extremitet, men jag väljer den idag. Och jag har inte samma problem som förr, man får nya problem. Oftast mindre, men ibland större. Det är så problemlösning fungerar, man tar bort problem för problem tills inga återstår 🙂

    Största problemet har alltid varit mitt självförtroende, idag med, men nu är jag säker i det jag gör och mitt jobb. Självförtroenden sviker mig bara i relationer nuförtiden 🙂

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.