Hem > Forum > Arbete & Skola > Sjuklig ångest

Sjuklig ångest

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Trådstartaren

    Jag är en 33 årig småbarnsmamma mitt i livet. Jag har tidigare haft självdestruktiva beteende när det gör som mest ont, skurit mig på armar och i ansiktet, varit inlagd osv. Har trauman bakom mig, gått i kbt i 1,5 år, levt på som vanligt i cirka 4 år men nu är det tillbaka. Allt är mörkt, ångesten kryper in under skinnet, jag är trött, jag är arg föe att jag är trött och lat. Jag orkar ingenting och ångesten tar över mitt liv just nu fast jag har en fin man och två friska barn. Ibland vill jag dö men oftast är jag rädd för döden. Jag har maxdos cipralex och buspiron, haft i många år, just nu vill jag inte längre, jag orkar inte vara trött och inte ha någon glädje fast jag borde vara tacksam. Jag jobbar med människor inom vården och vill väl Jag känner mig inte som mig själv, jag vill vara pigg och orka precis som alla andra, jag vill vara fri från min trötthet och ångest

    Hej, en 31 årig tjej mamma till en underbar son på snart 4 månader och en fin sambo. Jag har också sån ångest, mest över att dö ifrån min son och sambo eller att det ska hända dem något. Har även ångest över mitt förflutna. Vill du prata så finns jag här.

    Trådstartaren

    Hej, en 31 årig tjej mamma till en underbar son på snart 4 månader och en fin sambo. Jag har också sån ångest, mest över att dö ifrån min son och sambo eller att det ska hända dem något. Har även ångest över mitt förflutna. Vill du prata så finns jag här.

     

     

    Detsamma, det är svårt att släppa sitt förflutna och ännu svårare när det var endel av ens liv fast det kanske inte var helt rent mjöl i påsen heller, det är svårt att uttrycka ångest för ens partner om dom inte har erfarenhet heller, man känner sig så ensam. Hur hanterar du din ångest?

    Ja verkligen. Har tidigare kunnat bara solla bort det förflutna i tankarna oftast men nu efter jag fått barn så är ångesten extrem.

    Ja det är svårt att prata med sin sambo om ångesten ja, han tar livet med en klackspark och lever här och nu. Vilket jag också vill göra.

    Vet knappt hur jag hanterar min ångest, men går på setralin sedan en månad tillbaka..inte känt av någon jätte skillnad ännu. Men jag brukar gå ut och promenera vilket kan kunna hjälpa lite eller prata av mig med någon med samma ångest. Vissa dagar vet jag inte vart jag ska ta vägen, vill så gärna leva mitt liv men känns som ångesten tar över.

    Hur hanterar du din ångest?

    Vill du prata via Mail istället kanske?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.