Självmordstankar vid insättning ssri

hej!

har sen sju veckor tillbaka gått på sertralin.

började med 25, sen upp till 50 sen 75 sen nu sen 10 dagar tillbaka 100.

Har aldrig i mitt liv haft självmordstankar men nu med sertralin har dessa tankar kommit. Vill inte ta mitt liv, men ändå dyker tankarna upp då & då…

känner att sertralinet har själv ganska mkt men ändå så har jag dessa tankar.

Någon som vet om detta är vanligt? Kan det vara en biverkning även om jag ätit medici en i 7 veckor? Är det doshöjningarna som ställer till det, eller borde jag byta medicin?

Jobbigt….

Har hört att sertalin kan ge sådana tankar

Har läst att forskning säger att ökad förekomst av självmordstankar och självmord, även för personer som tar antidepressiva för s.k. kroppsliga åkommor, gäller generellt för alla antidepressiva och att det inte bara är vid insättning och utsättning av medicinen. Men ofta skyller läkare på annat när självmord sker trots medicinen som skulle hjälpa.

Jag tar oxå sertralin sen en månad tillbaka, och det känns skönt att mitt humör är mer i balans samtidigt blir man lite avtrubbad, är varken glad eller ledsen, jag vill inte ta livet av mig men har haft tankar att skära mig i armen, bara för att känna någonting jag vet inte🤔

.

Jag mår så mycket bättre nu. Höjde dosen till 150 under februari månad och då blev det helt annorlunda. Hade tankar om att ta en kniv och skära mig i halsen… ville inte göra det men tankarna kom ändå…

nu finns inte dom tankarna mer och min ångest och oro är nästan helt borta, så skönt!!!

Hoppas du kommer må bättre snart!

Gud vad skumt att man får såna tankar, jag tar bara 50 mg kanske borde öka oxåmen min läkare sa att dom tankarna skulle försvinna jag hoppas på det, vad bra att du mår bättre👍

Ja 50 är rätt lite, brukar vara startdosen.

mina jobbiga tankar släppte inte vid 50, 75 eller 100…. men alla är olika och jag behövde tydligen 150.

lycka till!

Tack desamma får se hur det går

Ge Ssri tid att verka, ska bli en ny normal balans i hjärnan.

Har du självmordstankar så ska du kontakta din läkare och säga till någon anhörig. Alltid bäst att vara på den säkra sidan även om det kanske känns fjantigt och man aldrig skulle tänka sådant i normala fall.