Rädd – igen

Kanske är det vädret som gör att man känner sig lite skör?

Tycker bara livet är som att befinna sig runt ett gäng hyenor.
På jobbet får jag kritik för att jag är “för snäll”/”för trevlig”. Blivit tillsagd nu i flera veckor. Egentligen månader. Redan i början som ny blev jag tillrättavisad. Förstod absolut ingenting. De liksom himlar med ögonen åt mig som om jag vore hopplös. Jag får absolut inte vara glad heller.
Vet faktiskt inte hur man får vara? Kan man någonsin göra/vara något rätt – i andras ögon? Känns som om jag alltid är det andra bokstavligt hatar? Det är något med mig som är djupt provocerande?

Det är så pass att en kollega sa idag att andra kanske ser mig som en hot då de själva inte kan vara så trevliga? Därför måste de pika mig. När hon sa så blev jag pionröd i ansiktet. Gud så genant. Avund är alltid det sista jag tror på.

Hur som helst känner jag mig värdelös.
Folk är väldigt, väldigt skickliga på att få mig ur balans och där jag helt tappar någon form av självrespekt på köpet. Avskyr mig själv på ett gränslöst sätt och allt som jag rör vid. Är det något jag har talang för är det just detta så det känns lite kontraproduktiv att andra ska hjälpa mig på traven med det? Självhatet.

I skolan hände en annan grej där jag blev utsatt för ett solklart osynliggörande av några kurskamrater. Då bara grät jag. Men som tur var skedde det på distans så ingen upptäckte det.

Så nu känns världen sådär otäck igen.
Som att jag inte går säker någonstans och därför har börjat stryka längst husväggarna. Tittar ner i marken. Great. Känner mig jävligt taggad på sommar med alla dess sociala tillställningar.

Dessutom, de enda jag kan prata med är “tre genier”. Killar. Man kan inte prata med nördiga ubersmarta killar. Det vet alla. Buhu.

Jag blir så ledsen.

[Pink Hufehe]

Människor alltså… man tror att arbetsplatser och sånt för vuxna ska vara fria från dömande och utfrysning,  men det stämmer ju inte …vad är det för fel på folk?

du har ju inte gjort nåt fel, det är dem som beter sig omoget, jobbigt när det är så på ens arbetsplats…

praktiserade på ett ställe och de anställda skrattade bakom min rygg och hade liksom  ”kod ord ” till varandra eller vad man ska kalla det ,angående mig som dem inte trodde jag förstod eller hörde. Var har det liksom gått fel i deras uppfostran?? Jag tycker det är ungefär”tredje klass i grundskolan” stuk på sånt beteende. Fattar inte.

jag skulle vilja säga ta inte åt dig av deras beteende, men jag vet ju att det är nästan omöjligt att inte göra det, jag vet…

<3 Ser det som att om jag slappnar av, är mig själv, då hamnar jag nästan alltid i centrum (har för mycket utstrålning). Det som händer då, bara en tidsfråga, är att vissa irriterar sig på det och där det också kan väcka avund, så de måste de kompensera för det genom att trycka ner mig. Antingen pga. avundsjuka eller för att de bara inte tycker om mig som jag är.

Är jag i stället rädd, blivit ett traumajag-personifierad, som stryker längst väggarna, stammar och har svårt att ta plats. Då är det som att det väcker något behov av att frysa ut/kritisera/håna mig ytterligare, eftersom jag då utstrålar en sådan total ångest över mig själv. Alltså en typ av svaghet som väcker hyenornas blodtörst. Ett lätt byte att sätta tänderna i… Så då blir jag utsatt pga. det i stället. Wtf?

Pendlar alltså mellan dessa tillstånd har jag märkt i olika sammanhang. Är jag med vissa kompisar så vågar jag vara mig själv, då fungerar det bra. Med exempelvis familjen är jag oftast extremt obekväm och blir därför behandlad som om jag vore en hund också.

På arbetsplatsen kan jag blomma ut när jag trivs vissa dagar men då blir jag direkt tillsagd för att någon arbetsuppgift inte utförts korrekt menar de. Plus att jag är för trevlig säger dem. Vilka jävla idioter slår det mig nu plötsligt. Det där är ju verkligen att vara en liten och småaktig människa!

Påminns nu och ser också ett samband mellan detta och att vara i en dysfunktionell familj. Hur man än vänder sig har man ändan bak.
Ska dock inte förstora upp det här, det är inte värsta trakasserierna.
Kommer bara ihåg nu att man ska hålla distans till folk. Trist nog.
Morr!