Hem > Forum > Arbete & Skola > Psykiskt sjuk tonåring

Psykiskt sjuk tonåring

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9
  • Avatar

    Jag bor ihop med min sambo. Han har fyra tonåringar, en bor här med oss och dem 3 flickor hos sin ex fru.
    Dom upptäckte i skolan att den yngsta mådde inte bra. Hon gick ner i vikt och började skada sig själv genom att skära sig i armar och ben.
    Efter flera veckor (man ville avvakta först?!) fick hon en tid. Flickan är 12 eller 13, vet inte exakt. Min sambo åkte dit med henne för sitt Ex upplever sig själv för sjuk och brukar sova mycket. Enligt henne har hon ett problem med sköldkörteln och för det behöver hon sova mycket (!!).

    Resultat av samtalet var, att flickan åkte in i barnpsyskatrin. Diagnos :anorexin, medelsvår depressiv episod. Fast att det visade sig att hon har självmordstankar ska hon åka hem efter maximalt en vecka.

    Nu är det tanken, att min sambo och exfrun skulle passa henne. Han ska vabba i 3 månader och hon jobbar ju inte alls. Så vill mamman (som behöver ju sova halva dagen?!) att dottern skulle vara hos min sambo under dagstiden. Han har varken bil eller körkort och är i så fall tvungen att pendla 4 gånger om dagen mellan vår hem och flickans hem som ligger i en annan kommun. Han har skulder hos fogden och att åka med tåg är ju inte gratis heller
    Enligt kuratorn  ska man bara vakta henne att hon ska äta och kräka inte ut sina tabletter (psykofarmaka).
    Jag förstår absolut inte, hur man kan lägga sånt på föräldrarnas axlar. Tjejen har självmord tankar!! Varför hittar man inte en plats på ett sjukhus till henne till hon har hittat sin inre balans igen? Ofattbart! Min sambo är efter stroke inte helt frisk – han har jätte svårt att hantera stressiga situationer. Dessutom är han för snäll. Han visar aldrig gränsen eller höja rösten, barnen behöver aldrig göra här något i hemmet, blir bara betjänt. Hotell pappa.

    Hjälper man flickan verkligen att man se till att hon äta och kräka inte ut sina tabletter? Det tror inte jag, för situationen är allvarligt, det handlar ju inte om hosta eller halsont.

    Vad kan man göra att man kan hitta en bra ställe till henne med personer som har kunskap att hantera såna situationer? Jag tror inte, det kommer att fungera så som dom tänker. Hon behöver ju professionella hjälp angående sina självmord tankar och att hon kommer ifrån att skada sig själv.

    Hoppas, att någon kan ge lite tips, vilka steg man kan göra, vem man kan konstatera. För mig känns det som att dom spelar allt ner, lägger inte tillräckligt allvar i den här situationen.

    Tack i förhand

    Efter en överdos/suicid försök blev jag skickad hem till min förälder med alkoholmissbruk. BUP suger.

    https://www.friskfri.se/fa-hjalp/narstaende/narstaendelinjen/

    Kanske kan du kontakta ”frisk och fri” som närstående till en person med anorexi.

     

    Så hemskt! Stackars flickan och även pappan som inte kanske klarar av stressen som medföljer att ha huvudansvaret. Kanske kan ni kontakta anorexicenter? Där fick iaf min lillasyster gå när hon hade anorexia. Jag tror inte heller på att ”vakta” en som har anorexia, om jag ska säga vad jag tror hjälper bättre, utan jag tror på att kommunicera med personen istället. Det var iaf vad som hjälpte min syster att bli frisk igen. Är säkert individuellt. Terapeuter säger väl att anorexia bottnar ofta i ett kontrollbehov så kanske om man då blir omgiven av vuxna som kontrollerar en blir det ännu värre. Jag skulle nog reagera så. Hur som helst är mitt råd att kontakta en plats som behandlar anorexia, därifrån kan man säkert även gå vidare och ge stöd för självmordstankarna? Känner mig dåligt insatt i ämnet är jag rädd. Hur som helst, ge inte upp om att få adekvat vård! Du är bra som vänder dig hit och på olika sätt försöker få rätt stöd till henne <3

    Avatar
    Trådstartaren

    Efter en överdos/suicid försök blev jag skickad hem till min förälder med alkoholmissbruk. BUP suger.

    Avatar
    Trådstartaren

    Det är ju hemskt! 😳

    Avatar
    Trådstartaren

    https://www.friskfri.se/fa-hjalp/narstaende/narstaendelinjen/ Kanske kan du kontakta ”frisk och fri” som närstående till en person med anorexi.

    Tack för tipset

    Avatar
    Trådstartaren

    Det är ju hemskt 😳! Du behöver ju stött i din situation och utbildat personal runt omkring dig dag och natt

    Avatar
    Trådstartaren

    Så hemskt! Stackars flickan och även pappan som inte kanske klarar av stressen som medföljer att ha huvudansvaret. Kanske kan ni kontakta anorexicenter? Där fick iaf min lillasyster gå när hon hade anorexia. Jag tror inte heller på att ”vakta” en som har anorexia, om jag ska säga vad jag tror hjälper bättre, utan jag tror på att kommunicera med personen istället. Det var iaf vad som hjälpte min syster att bli frisk igen. Är säkert individuellt. Terapeuter säger väl att anorexia bottnar ofta i ett kontrollbehov så kanske om man då blir omgiven av vuxna som kontrollerar en blir det ännu värre. Jag skulle nog reagera så. Hur som helst är mitt råd att kontakta en plats som behandlar anorexia, därifrån kan man säkert även gå vidare och ge stöd för självmordstankarna? Känner mig dåligt insatt i ämnet är jag rädd. Hur som helst, ge inte upp om att få adekvat vård! Du är bra som vänder dig hit och på olika sätt försöker få rätt stöd till henne <3

     

    Egentligen skulle mamman ha huvudansvaret för flickan bor ju hos henne. Men hon gömma sig bakom en dålig ursäkt (enligt henne har hon problem med sköldkörteln och behöver sova extra mycket) Det dummaste jag har någonsin hört i mitt liv! Det finns medicin mot detta! Förstår inte, att ens egen sömn har högre prioritet än barnens hälsa.

    Flickan är inlagd på en anorexiventer. Någon vårdinhavare måste vara med och så går dom genom en ”snabb kurs” hut föräldrarna skulle hantera matproblemet hemma. Min sambo var där med henne två nätter, sen var mamman där två nätter och nu ska min sambo dit igen. Dom sa, att dom behåller barnen där i tre till fem dagar, maximalt en vecka. Är det inte för lite? Man är ju inte utbildat i psykisk ohälsa och har inte den kunskapen att man kan ge den hjälpen som barnen behöver.

    Jag tänker, det med anorexi en det minsta problemet. Självmord tankar är ju mycket värre. Upplever, att man tar det inte så för allvar. Dom säger, att hon har dessa tankar på grund av hon kräker ut sina psykofarmaka och att det blir bättre när hon slutar med detta. Ja, undert och lätt sagt. Svälja dina tabletter och solen skiner igen. Istället för att fundera, vad är anledningen att hon får tabletterna leta efter orsaken och börjar där istället för att mata henne med tabletter bara. Tanken att skicka henne hem och föräldrarna ska ta hand om henne, det är ju absurt!

    Mamman har nu tittat på hennes rum och hittade olika saker där. Varför har hon inte gjort det tidigare istället för att sova bara? Bland annat ett dagbok. Där nämnde hon flera gånger ordet självmord. Att hon har skurit sig med en sax, bränt sig med en het stekpanna. Och sen skulle hon vara hemma? Om hon skulle verkligen vara här hos pappan under dagtid (för att mamman kan sova ut sig) hur ska det fungera!? Man har ju knivar, sax, verktyg och allt möjligt i hushållet. Vi har öppen planlösning och inte ens möjlighet att låsa en dörr till köket. Ska vi bära ut spisen?

    Min sambo säger att han måste finnas för henne och det är ju rätt. Men måste det verkligen vara att man ha en patient som befinner sig i en så dåligt situation i hemmet? Det är ju mer än kritisk.

    Och är det bra, att pappan ska åka dit på morgonen, hämta henne och passa henne här på dagtid. Sen får han åka med henne tillbaka och lämna henne hos mamman (som har nu förhoppningsvis sovit ut sig)? Förlåt, men jag är väldigt förbannad att allt ska sker så att det är så bekvämt som möjligt för mamman. Vill inte prata illa om henne, hon älskar sina barn säkert. Men jag förstår inte, varför man inte lägga energi på att hon ska få en plats på ett sjukhus eller typ boende var hon har utbildat personal runt omkring sig. Vad händer, om hon kommer på självmord tankar mitt i natten när alla sova?

    Nej, det är verkligen ingen bra situation alls!

     

    Med all respekt för detta med sköldkörtel och att du gör bedömningen att hon gömmer sig bakom detta, vill jag ändå berätta att det är inte alls på det viset att alla får hjälp som har problem med den. Är själv drabbad av den sjukdomen och har ingen medicin som biter. Oavsett har du säkert rätt ifall du upplever det som att mamman gömmer sig bakom det här, det låter isf oroväckande och faktiskt ganska tragiskt och hjärtlöst av henne, tycker jag.

    Anorexia är också allvarligt. Precis som självmordstankar. Jag förstår det som att flickan är i ett oerhört dåligt skick både fysiskt och psykiskt och för detta behöver givetvis professionellt stöd.

    Hade jag varit dig skulle jag försöka strunta i att bli upprörd på mamman för tror inte ni har råd att tänka på det nu. All fokus behöver landa på dottern som behöver rätt hjälp.

    Vad säger de mer på anorexistället? Är det bara fokus på att sluta kräkas upp medicinerna? När min syster gick på ett sånt ställe sa hon iofs att det inte var särskilt hjälpsamt, utan det var på hemmaplan som hon tillfrisknade. Hur det gick till exakt var att hon bestämde sig för att äta. Att det handlade om ett val. Hon var också hjälpt av att se oss andra i familjen äta, då kände hon att om andra äter så innebär det att maten inte är farlig och då kan jag också äta den. Så började det hela vända.

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.