Jag började mitt första år på högskolan förra september. Jag ville aldrig gå på högskolan men det var det enda valet jag hade eller bli hemlös, för att min mamma ville sparka ut mig då jag inte kunde få ett jobb efter ett år av sökande efter jag tog studenten (jag fyller 21 i år).
Jag har otroligt svårt att hänga med och det känns som att jag bara sitter fast. Har 2 slutprojekt i 2 kurser som har deadline redan nu på tisdag (14/2)…
Jag har inte ens börjat ännu. Jag känner mig paralyserad av stress och har bara tryckt tillbaka att ens börja på projekten.
Känns bara som att jag kommer misslyckas med mina kurser och nu kommer jag bara att ha massvis med skulder till CSN eftersom jag har flyttat hemmifrån för att kunna studera.
Jag funderar ärligt om det bara vore bättre om jag tog livet av mig då jag bara sitter fast och aldrig kommer komma någonstans i livet.
Jag ville aldrig ens gå på högskolan, jag är bara här för att jag hade aldrig något annat val. Jag kan inte ens studera någonting som jag är intresserad i.
Känns hopplöst och som om jag bara sitter fast och aldrig kommer att komma framåt.
