Hem > Forum > Arbete & Skola > Orkar inte leva mer

Orkar inte leva mer

Visar 10 inlägg - 25 till 34 (av 34 totalt)
33
  • Jag hör att du har bestämt dig! Du tror inte att alla misslyckande beror på att du skall fortsätta leva? Livet är föränderligt. Vi kan påverka det till en viss del.

    Lycka till!

     

    Trådstartaren

    Hej! Konstigt att du inte lärt dig färdigheter när du gått dbt. Det är ju det man skall lära sig! Så tråkigt att du inte kan få hjälp med det av personalen. De är ju där för att hjälpa dig. Hota med lpt löser inget. Om de hjälper dig behövs inget lpt. Jag har haft lpt många gånger och de är inte så farligt. Men kan förstå din förtvivlan. jag är livrädd rör lpt efter alla år jag varit inlåst på lpt. en gång i hela två och ett halvt år. och det är inget jag vill tvingas genomlida igen

    Trådstartaren

    i dbt finns det statistik på att en tredjedel hjälper dbt, en tredjedel delvis och en tredjedej ej alls, och jag tillhör nog den sista gruppen. och när folk försöker peppa mig och få mig att må bättre tror jag ej längre på vad de säger till mig. inse faktum! det blir ej bättre än så här, jag kommer aldrig duga eller få ett önskvärt liv, det kan enbart bli värre. mitt liv är snart över. kroppen lever vidare men jag skall lyckas hitta ett vis på vilket jag kan få ett slut på mitt eländiga liv. vill ej finnas mer

    Trådstartaren

    Jag hör att du har bestämt dig! Du tror inte att alla misslyckande beror på att du skall fortsätta leva? Livet är föränderligt. Vi kan påverka det till en viss del. Lycka till!

    jag har bestämt mig, livet skall få ett slut. jag har ej funnit ett sätt att lyckas på ännu. men en dag kommer det nog till mig. det finns absolut ingen mening med att jag fortsätter att existera, lever vidare, att överlever och tvingas hållas vid liv.

    Oki du gör vad du vill med ditt liv!

    Men eftersom du skriver här tror jag att det finns något inom dig som vill något annat.

    i dbt finns det statistik på att en tredjedel hjälper dbt, en tredjedel delvis och en tredjedej ej alls, och jag tillhör nog den sista gruppen. och när folk försöker peppa mig och få mig att må bättre tror jag ej längre på vad de säger till mig. inse faktum! det blir ej bättre än så här, jag kommer aldrig duga eller få ett önskvärt liv, det kan enbart bli värre. mitt liv är snart över. kroppen lever vidare men jag skall lyckas hitta ett vis på vilket jag kan få ett slut på mitt eländiga liv. vill ej finnas mer

    .

    Oki du gör som du vill! Men jag tror att något litet av dig hoppas på något annat. Jag menar inget illa.

    Trådstartaren

    jag har hoppats i så många år på att det skall bli bättre men det tycks aldrig vända och jag vet ej hur jag skall orka fortsätta. jag har hoppats på hjälp men någon sådan tycks ej finnas. och alla verkar ha gett upp hoppet om att jag skall få ett liv och någonsin må bättre någon gång. allt verkar helt hopplöst och vården står handfallen, vet ej vad mer de kan göra. tycks ej finnas någonting som kan hjälpa mig att få livslusten åter. jag bara sjunker och sjunker och blir allt sämre.

    Oki tragiskt!

    jag har bestämt mig, livet skall få ett slut. jag har ej funnit ett sätt att lyckas på ännu. men en dag kommer det nog till mig. det finns absolut ingen mening med att jag fortsätter att existera, lever vidare, att överlever och tvingas hållas vid liv.

    Jag hoppas innerligt att du ändrar dig. Även om allt känns hopplöst och man inte tycks finna någon  väg ut är historien fylld med exempel av människor som lyckats vända enorma motgångar och mörker, till ljus och hopp. Jag hoppas att du lever vidare och blir en bland dessa människor. Nedan följer några ord som jag hoppas kan få dig att tänka på din situation i ett nytt perspektiv:

    Att dö kan kännas som en väg ut ur ett liv som saknar mening, ro och harmoni och som slutligen skulle kunna leda till ett avslut på lidandet, tomhet och allt mörker som man har i sitt inre- och/eller yttreliv. Det finns dock något väldigt viktigt som många inte tänker på förrän det är för sent. Och det är om beslutet att avsluta sitt liv verkligen leder till de resultaten som man förväntade sig och som drev en själv till denna handling.  Svaret på den här frågan är att ingen människa  finner de som de söker när de väljer att avsluta sitt liv. Anledning till det är att döden inte tar död på något annat än den fysiska kroppen. Anden, eller själen om man så vill kalla den, fortsätter att existera. Den fanns innan detta liv började och kommer att fortsätta att finnas efter det som vi brukar kalla döden.

    Lidandet, mörkret och alla negativa saker som man försöker få ett avslut på genom att ta sitt liv, inte försvinner med kroppen, utan dessa har sitt ursprung egentligen i vår riktiga essens, alltså anden, och kommer därför att överleva döden. Att dö är med andra ord, inget annat än att byta till en annan dimension, eller plan, från den fysiska planen där vi behöver våra kroppar för att vara verksamma, till den andliga.

    Livet är en gåva för anden som egentligen definierar livet i dig. Det är bl.a. till för att anden ska  utvecklas och sakta men säkert, genom otaliga många existenser, uppnå en högre nivå av moralisk och intellektuell utveckling, och som konsekvensen därav leva lyckligt och i perfekt harmoni med sig själv och i sin roll i universum.

    Det finns så mycket mer att säga om det. Jag hoppas att du finner kraft att ta dig igenom denna mörka stund i ditt liv. Efter den mörka natten kommer alltid solen upp.

     

     

    Avatar

    Jag har läst igenom vad du skrivit och det är helt förfärligt att du ska behöva känna så. Men grejen är att, hur uttjatat det än är, så går allt att vända. Men det krävs otroligt mycket viljestyrka som man många gånger känner att man inte har.

    Om jag ska tala ur egen erfarenhet kring nära och kära som varit i samma situation: jag hade en pojkvän för ca 2 år sedan som mådde väldigt dåligt psykiskt och hade konstant tankar på att avsluta sitt liv. Han gjorde även ett försök vid ett tillfälle när jag var med honom. Vi båda var oerfarna och hans mående gick ut över relationen på ett osunt sätt. Det slutade i att vi gjorde slut, och det är först nu jag förstår varför. Med detta syftar jag på det du säger om att din familj och vänner har brutit kontakten pga ditt mående. Jag vet att det inte beror på att de inte bryr sig om dig längre eller att du skulle vara en börda för dem, utan snarare att det gör så ont för en anhörig att se en på det sättet. Man vet inte vad man ska ta sig till och man känner sig hjälplös när man inte kan göra allt bra igen på två sekunder.

    Jag och pojkvännen hade inte kontakt på dessa två åren förrän nyligen. Han har tagit tag i sina inre demoner, lärt känna sig själv och lärt sig spela elgitarr. Ett intresse som gett honom glädje i vardagen.

    Vad jag vill säga med det här är att dina nära och kära som du tror inte vill ha med dig att göra, de bryr sig. De vill ditt bästa. Men det gör ont att se någon närstående må dåligt när man inte kan hjälpa.

Visar 10 inlägg - 25 till 34 (av 34 totalt)
33

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.