Omotiverad i skolan

Jag är en sån person som alltid har fått okej betyg, lagom mycket kompisar, lagom aktiv och inga problem hemma. Det har aldrig varit några problem med att gå hem efter skolan och sätta sig, plugga ett tag, laga middag och sen gå och lägga sig normal tid. Men under de senaste åren har det blivit så extremt mycket jobbigare. Det är helt okej att gå upp på morgonen men jag får alltid en känsla av att dagen kommer gå dåligt. När jag är i skolan är jag glad på rasterna när jag pratar med mina kompisar men under lektionerna har jag den konstanta känslan av att jag är mycket dummare än alla andra. Vilket inte stämmer enligt några. Väl hemma så känner jag att det inte är någon idé att plugga för att jag inte kommer fatta någonting i alla fall. Det brukar sluta med att jag skjuter upp pluggandet tills på natten då jag får ångest av att jag inte har gjort någonting och får väldigt lite sömn. Jag har pratat med mina föräldrar om detta och jag har fått börja ta järn och vitamintabletter för att jag är så trött. De säger också att man ska använda belöningssystemet när man t.ex har läst ett antal sidor i en lärobok vilket ska få hjärnan att vilja fortsätta. Det fungerade i ungefär en vecka och nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Det enda som gör mig glad är när jag får hålla på med den idrotten jag älskar, och den är bara en gång i veckan.

Hur ska jag göra för att få tillbaka min motivation? Jag har tänkt att ta ett paus från studier ett tag efter studenten för att bara göra det jag blir glad av men det är ett tag tills dess…

Det är ganska vanligt att bli skoltrött emellan varven. Hur länge har du haft det så här? Gör du något att göra när du inte är i skolan – eller är du mest hemma?

Går du i gymnasiet? Om jag var du skulle jag försöka få kontakt med skolkuratorn och prata med hen om din situation. Kanske kan du får lite nya infallsvinklar på det som du upplever som skoltrötthet. Det kan ju vara så att du är lite deprimerad eller rent av utarbetad av någon orsak.

Anonym skrev:

Det är ganska vanligt att bli skoltrött emellan varven. Hur länge har du haft det så här? Gör du något att göra när du inte är i skolan – eller är du mest hemma? Går du i gymnasiet? Om jag var du skulle jag försöka få kontakt med skolkuratorn och prata med hen om din situation. Kanske kan du får lite nya infallsvinklar på det som du upplever som skoltrötthet. Det kan ju vara så att du är lite deprimerad eller rent av utarbetad av någon orsak.

Tack för ditt svar!

Jag har haft det såhär fram och tillbaka i några år. Alltså vissa dagar/veckor får jag flyt och tycker allt går bra och andra gånger går det verkligen inte alls. Jag har två hobbies jag gör varje vecka så jag har saker att göra och är med kompisar. Jag går andra året i gymnasiet och tänker som sagt ta en paus med studier efter studenten men det är ju ett tag kvar. Har också tänkt att ta kontakt med skolkuratorn men hon är aldrig där och svarar inte på mejl. Jag tror detta kan bero på lite prestationsångest men egentligen så jämför jag mig aldrig med andra så vet inte exakt vad det är.

Hej!
Jag känner med dig, som tidigare svarat så är det ju inte ovanligt det du känner så du är inte knäpp på något sätt.
Jag gick själv igenom liknande känslor under min gymnasietid och jag blir väldigt frustrerad av att läsa att kuratorn inte går att nå… Det är liksom hela poängen med en kurator. Har du testat att vända dig till Ungdoms mottagningen där du bor? Jag fick själv mer hjälp från organisationer utanför skolan än i. Jag kan i efterhand se att jag hade gått in i väggen.
Precis som du var jag medelbra på allt och hade vänner och hobbies men saker började sakna sin lyster och jag blev bara tröttare, ledsnare och mer irriterad. Fint att du har framtidsplaner, ett annat alternativ kan vara att läsa på halvtakt ett tag eller ta ett sabbatsår. Men det är såklart något visst med att ta studenten med sina klasskamrater från samma årskull.

Vad jag vill säga är att hjälp finns att få för dig och om kuratorn och skolan inte gör sitt jobb kan du prata med lärarförbundet eller elevrådet så kan dem föra vidare missnöjet. Du kan alltid vara anonym! Hoppas det känns lättare för dig snart!

Ja utbrändhet ska man kolla upp – du pratar om prestationsångest. När det gäller det så räcker det ju med att man själv tycker att man ska vara bättre hela tiden. Vilket är svårt med det kurssystem som Gymnasieverksamheten bygger på.

Jag tror att du skulle kunna ha nytta av att prata med någon utomstående som Azure Gypepu  nämner. Jag tror att ungdomsmottagningar har någon slags kuratorverksamhet och dessutom har de psykologer kopplade till sig. Kanske kan du få hjälp den vägen att reda ut dina tankar och ringa in varför du känner som du gör.

kram