Någon som har bra råd?

Hej.

Jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Men sambon valde att lämna mig nyligen. Hon sa att hon inte längre hade samma känslor för mig längre.

Detta skedde någon vecka efter att vi pratat om sånt som varit mindre bra i förhållandet.

Under den tiden gjorde vi mycket roligt ihop, vi  visade kärlek, det kändes bättre än på länge.

Men då förra veckan släppte hon bomben och är i en avgrund.

Hon bor kvar men har redan hittat ny lägenhet. Det känns som att det inte är en förlust för henne ens. Känns som att allt har gått så snabbt. Allt bara snurrar och känns så overkligt.

Jag har tidigare mått dåligt och bråttats med mörka tankar många gånger under livet. Men aldrig så här dåligt. Det känns som att jag är klar med livet nu. Även om jag rationellt vet att jag kanske kommer må bra igen och träffa någon ny. Men jag orkar inte. Jag orkar inte kämpa, jag tycker inte det är värt det just nu.

Packade en ryggsäck förrut med sprit och tabletter. Ville gå ner och kolla där de bygger nytt. Finns en kran där. Tänkte ta mig upp, ta tabletter med alkohol och efter ett tag falla.

Men det var för tidigt nu och folk rör sig där omkring. Men jag såg att man kunde ta sig in. Tanken är att göra det i natt kanske om det går. Men det är det klassiska ”vill inte dö, vill bara inte leva’. Men att inte leva hade varit så mycket enklare. Slippa all olycka. Slippa mig själv och känslan över att vara så värdelös. Skrivit ett brev till anhöriga.

Men vad fasen ska jag ta mig till? Hur kan jag ta mig ur dessa planer? Vill jag ens det? Ska jag bara kasta ut henne nu på en gång för att det kanske låter mig läka snabbare?

Usch, så svårt att sätta ord på allt. Jag bara gråter hysteriskt hela dagarna och kväver ljuden med kudden. Klumpen i bröstet gör att jag knappt kan andas ibland. Kan inte sova ordentligt, även om jag sov okej inatt. Ätit nåt ägg och en banan på 2-3 dagar. Bara bubblar i magen, men känner knappt hunger.

Det jag försöker fokusera på är en kommande utbildning om en vecka. Något jag tror jag kommer tycka om. Men just nu är det svårt att ens glädjas över det. Känns bara som att man kommer misslyckas ändå.

Edit: Ser nu även att jag postat i fel forum. Inget bli rätt för mig.

 

 

Hej, det låter tufft om hon lämnade dig och du fortfarande kanske är kvar i stadiet av att ni ändå hade det rätt så bra. jag skulle råda dig att ta dig tid att sörja ert förhållande. men sedan försök tt gå vidare. om hon inte vill vara kvar så var hon inte den rätta. Det är en klysha men det finns fler fiskar i vattnet och när hon kommer så vet du att ni kommer att få det toppenbra ihop. Lycka till!

Hej!
Ibland händer det att man hamnar fel i livet, fel förhållande, fel tankar och till och med fel forum!

Jag tycker det låter som att du verkligen sörjer förhållandet och att uppbrottet var väldigt traumatiskt för dig. Har du någon du kan prata med om det?

Du brottas, som du säger, med tankar på självmord och det hörs verkligen hur tufft du har det just nu. Jag tror att det hade kunnat vara guld värt om du fick träffa en psykolog eller om det känns för jobbigt – prata med en vän eller familjemedlem. Det finns ett stort värde i att prata och dela med sig av det som är jobbigt, kan andra hjälpa dig att bära bördan kommer den kännas lättare.

Precis som ovanstående skriver finns det fler fiskar i havet, fler personer i din framtid att träffa och lära känna. Men det är verkligen så viktigt att du ger dig själv tid att sörja det ni hade som förändrades. Jag vill inte säga att det ni hade gick förlorat, den kärlek som ni kände för varandra kan förändras och kanske bli en fin vänskap? Och en sådan typ av kärlek ni hade till varandra kan hittas fast i någon annan. den glädjen du kände när ni var tillsammans, den finns inom dig och du kan komma tillbaka till den. Den kommer komma tillbaka till dig.

Det är okej att det är skit just nu. Livet är fan skit ibland. Och det är viktigt att tillåta sig att känna sorg, precis som du gör. Men när det då övergår till att du överväger och faktiskt planerar att ta ditt liv känns det som att det är dags att uppsöka professionell hjälp. Jag hoppas verkligen att du finner styrkan som jag vet finns inom dig att försöka få hjälp, ibland är saker och ting för svårt att ta tag i på egen hand och det finns ingen skam i att be om hjälp. Det finns hjälp att få!

Ta hand om dig. <3