Någon som frilansar på deltid? Bollplank sökes!

Anonym skrev:

Vad frilansar ni med? Om jag får undra. Jag har funderingar på något eget men vet inte vad jag ska satsa på. 🙂 Helst något inom friskvård men är inte på det klara med hur det skulle se ut rent praktiskt. Kanske friskvård för psykisk ohälsa? Många som sysslar med det får en väldig ökning av livskvalité och mående. Det är något som jag vet jag är bra på. Kram

Oj, jag tror det är svårt om man inte vet vad man vill satsa på – det bästa är nog om man kan fortsätta och spinna vidare på något man redan gör och där man har kontakter. Så har det fungerat för mig.

Nu t.ex. har jag tagit ett uppdrag som jag borde göra över jul/nyår, för jag behöver verkligen få in pengarna, samtidigt som jag verkligen hade behövt vara ledig (= omgivningen förväntar sig att man är ledig), men utan arbetsgivare som betalar för ledighet så är julen bara ett oändligt slöseri med tid … Vilket slutar med att Utbrända Hjärnan varken vill vara ledig eller jobba. Den vill bara gå i ide.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Vad frilansar ni med? Om jag får undra. Jag har funderingar på något eget men vet inte vad jag ska satsa på. 🙂 Helst något inom friskvård men är inte på det klara med hur det skulle se ut rent praktiskt. Kanske friskvård för psykisk ohälsa? Många som sysslar med det får en väldig ökning av livskvalité och mående. Det är något som jag vet jag är bra på. Kram

Anonym skrev:

Vad frilansar ni med? Om jag får undra.

Jag har funderingar på något eget men vet inte vad jag ska satsa på. 🙂

Helst något inom friskvård men är inte på det klara med hur det skulle se ut rent praktiskt.

Kanske friskvård för psykisk ohälsa? Många som sysslar med det får en väldig ökning av livskvalité och mående. Det är något som jag vet jag är bra på.

Kram

Hej Pink Guhaju!

Jag frilansar som föreläsare och skribent. Jag föreläser om sådant som jag brinner för, samt har återkommande skrivuppdrag för en tidning.

Om du känner att du verkligen vill driva eget så tycker jag absolut att du ska satsa! Men det är viktigt att du först gör en noggrann plan för vad du vill göra, i vilken skala, hur du ska gå tillväga et c. Tänk också på att det här med att vara sin egen är väldigt roligt, men också väldigt tufft.

Själv älskar jag det jag gör, och när det gäller mina yrken så finns det inga anställningar. Trots detta skulle jag hellre ha en anställning inom något annat – kanske mindre roligt – om jag hade kunnat. Anledningen är att jag mår dåligt av den psykiska stress som det innebär att hela tiden behöva jaga nya uppdrag och att ibland inte veta om jag har jobb nästa månad. Att få uppdrag är, för mig, dessutom inte enkelt, utan det är hårt slit som gäller. Tyvärr har jag en energinivå som är låg, ojämn och oförutsägbar, vilket gör att jag skulle ha väldigt svårt att klara av att ha en anställning, så frilans känns som enda alternativet.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Nu t.ex. har jag tagit ett uppdrag som jag borde göra över jul/nyår, för jag behöver verkligen få in pengarna, samtidigt som jag verkligen hade behövt vara ledig (= omgivningen förväntar sig att man är ledig), men utan arbetsgivare som betalar för ledighet så är julen bara ett oändligt slöseri med tid … Vilket slutar med att Utbrända Hjärnan varken vill vara ledig eller jobba. Den vill bara gå i ide.

Räknar du in semesterersättning i dina arvoden? Jag gör det när det gäller mina föreläsningar, eftersom det då är jag själv som sätter priserna. När jag skriver för tidningen är det tyvärr fasta priser som gäller, och egentligen är det skitarvoden. Då har jag inte råd att spara undan semesterersättning.

När det gäller tidningen känner jag att jag sitter i en rävsax. Å ena sidan skulle jag behöva kräva mer betalt, å andra sidan vågar jag inte göra det med risk för att få färre uppdrag. Även om det är skitdåligt betalt så är situationen sådan att jag är beroende av inkomsten, eftersom jag än så länge inte har så många föreläsningar.

Hur har det gått med ditt uppdrag? Har du jobbat under julen?

Red Dykepi skrev:

Räknar du in semesterersättning i dina arvoden? Jag gör det när det gäller mina föreläsningar, eftersom det då är jag själv som sätter priserna. När jag skriver för tidningen är det tyvärr fasta priser som gäller, och egentligen är det skitarvoden. Då har jag inte råd att spara undan semesterersättning. När det gäller tidningen känner jag att jag sitter i en rävsax. Å ena sidan skulle jag behöva kräva mer betalt, å andra sidan vågar jag inte göra det med risk för att få färre uppdrag. Även om det är skitdåligt betalt så är situationen sådan att jag är beroende av inkomsten, eftersom jag än så länge inte har så många föreläsningar. Hur har det gått med ditt uppdrag? Har du jobbat under julen?

Ja, det är olika standardavtal som gäller för de uppdrag jag har, så det är semesterersättning inräknat. Men det där är ju lite hypotetiskt, det är ganska kasst betalt så jag har sällan någon möjlighet att lägga undan semesterersättningen till någon semester, allt som kommer in går åt.

Jag jobbade alldeles för lite i mellandagarna, det blev inte alls så mycket som jag hoppats (å andra sidan umgicks jag med mina barn och barnbarn, så det så!), så nu blir det jobb i helgen istället. Känner mig sjukt omotiverad 😛 och skulle helst vilja gå och lägga mig …

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Ja, det är olika standardavtal som gäller för de uppdrag jag har, så det är semesterersättning inräknat. Men det där är ju lite hypotetiskt, det är ganska kasst betalt så jag har sällan någon möjlighet att lägga undan semesterersättningen till någon semester, allt som kommer in går åt. Jag jobbade alldeles för lite i mellandagarna, det blev inte alls så mycket som jag hoppats (å andra sidan umgicks jag med mina barn och barnbarn, så det så!), så nu blir det jobb i helgen istället. Känner mig sjukt omotiverad 😛 och skulle helst vilja gå och lägga mig …

Det låter som med mina skrivuppdrag. I de arvoden som tidningen erbjuder så är det semesterersättning inräknat, men jag har ingen möjlighet att lägga undan den. Möjligen skulle jag kunna få ett högre arvode om jag förhandlade, men i dagsläget är jag totalt beroende av uppdragen p.g.a. att föreläsningarna är få, och då vågar jag inte riskera att få färre uppdrag p.g.a. att jag är “för dyr”.

Vad skönt att du kunde umgås med dina barn och barnbarn i mellandagarna! Hoppas att det gav dig lite energi!

Hur har det gått att jobba nu i helgen? Jag vet hur motigt det är att sätta igång när man känner sig omotiverad. Och hur lätt det är att göra alldeles för mycket när man är galet motiverad. 😉

Själv är jag sjukt stressad just nu. Jag har ETT uppdrag, och det är en text som ska vara klar nästa vecka. Efter det har jag ingen aning om vad jag har förrän i september, då jag har två föreläsningar. Hösten flöt på bra, och det är bara att hoppas att uppdragen kommer att trilla in nu i vår också, men det är hypernervöst innan jag vet hur det blir. Faktum är att jag är inne på att prova ett fast jobb, för just nu känns det som om det skulle ta mindre energi att jobba jämnt antal timmar och ha fasta arbetstider, än vad det gör att leva med den här psykiska stressen och ekonomiska ovissheten.

Ja, den tanken dyker upp allt som oftast – vad skönt det vore med ett fast jobb som börjar när det börjar och slutar när det slutar, och sedan får man lön 🙂 Jag hade ett sådant, ett vikariat på några månader, för två år sedan, det var fantastiskt! Och jag hade kunnat få fortsätta som anställd, men då var det heltid som gällde och det vågar jag mig inte på.

Jo då, jag stretar på, det gick lite bättre idag eftersom jag sov betydligt bättre i natt än på ett tag. Och solen skiner (sken), det hjälper!

Hoppas att det löser sig för dig – just nu vet jag att har uppdrag fram till hösten, jätteskönt, men jag vet ju vad sjukt stressande det är att inte veta hur de närmaste månaderna ser ut!!! Och det spelar liksom ingen roll, jag kan noja över att jag inte vet vad jag ska göra i september istället för att glädjas åt att jag har jobb nu, när hjärnan är på det humöret 😛

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Ja, den tanken dyker upp allt som oftast – vad skönt det vore med ett fast jobb som börjar när det börjar och slutar när det slutar, och sedan får man lön 🙂 Jag hade ett sådant, ett vikariat på några månader, för två år sedan, det var fantastiskt! Och jag hade kunnat få fortsätta som anställd, men då var det heltid som gällde och det vågar jag mig inte på. Jo då, jag stretar på, det gick lite bättre idag eftersom jag sov betydligt bättre i natt än på ett tag. Och solen skiner (sken), det hjälper! Hoppas att det löser sig för dig – just nu vet jag att har uppdrag fram till hösten, jätteskönt, men jag vet ju vad sjukt stressande det är att inte veta hur de närmaste månaderna ser ut!!! Och det spelar liksom ingen roll, jag kan noja över att jag inte vet vad jag ska göra i september istället för att glädjas åt att jag har jobb nu, när hjärnan är på det humöret 😛

Jag kan tänka mig hur skönt det måste ha varit att ha ett fast jobb, även om det vara var tillfälligt. Vad synd att du inte kunde fortsätta utan att gå upp till heltid. Jag förstår att du inte vågade det, det skulle inte jag heller våga. Heltid har alltid fått mig att krascha tidigare. Mitt mål i dagsläget är att komma upp till halvtid.

Vad bra att solskenet gjorde det lättare att jobba! Hoppas att det fortsätter att gå bra för dig, och att du får fortsätta att sova okej. Och gud, vad skönt att du har jobb fram till hösten!! Så härligt! Hoppas att du kan fortsätta att glädjas, men jag vet hur lätt det är att börja oroa sig för det som komma skall.

Jag mådde skit de första dagarna av det nya året. Jag tänkte: “Ska jag ha det såhär ett år till?” Och så kände jag att nej, det orkar jag inte. När jag tänkte efter, så insåg jag att all oro – och det faktum att jag inte alltid får in tillräckligt med pengar för att kunna ha ett liv – tar mer energi än vad det skulle ta att jobba jämnt antal timmar. Så nu har jag siktet inställt på att börja plugga i höst. Jag vet inte exakt vad jag ska läsa, men jag funderar på en YH-utbildning inom något administrativt eller inom research.

Problemet är att jag inte orkar plugga heltid, och systemet är så vansinnigt stelbent att det inte tillåter studiemedel och ersättning från Försäkringskassan i kombination. Så mitt alternativ är sjukpenning i särskilda fall + stipendium eller studiemedel + stipendium. Jag hoppas verkligen att det går att lösa, för det krävs nog en utbildning för att jag ska kunna få en anställning som passar mig. De jobb som man kan få med enbart gymnasieutbildning är ofta så kallade “enkla” jobb, och dessa jobb är ironiskt nog alldeles för svåra för mig…

Anonym skrev:

Vad frilansar ni med? Om jag får undra. Jag har funderingar på något eget men vet inte vad jag ska satsa på. 🙂 Helst något inom friskvård men är inte på det klara med hur det skulle se ut rent praktiskt. Kanske friskvård för psykisk ohälsa? Många som sysslar med det får en väldig ökning av livskvalité och mående. Det är något som jag vet jag är bra på. Kram

Hej! Jag är ny här på forumet och jag tänkte säga lite vad jag sysslar med inom frilans. Jag jobbar åt ett företag som heter WeOptimize där dom sysslar med främst affiliate marketing dom håller även på att bygga hemsidor till andra. Men min arbetsroll är uppbyggnad av hemsidor som är inom kategorin “affiliate marketing”. Mitt nuvarande projekt är jämförsletjänsten Ecoenello.com, som jämför allt inom privatekonomi. Att jobba som frilansare är det bästa valet jag har gjort i mitt liv. Jag får bra lön och jag kan jobba vart och när jag vill. Inga bestämda tider alltså, så länge jobbet blir gjort.

Jag kan verkligen rekommendera till andra att öppna upp ögonen för frilansjobb! För er som inte vet vad affiliate marketing är, kan ni läsa om det mer här på wikipedia 🙂

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Hej! Jag är ny här på forumet och jag tänkte säga lite vad jag sysslar med inom frilans. Jag jobbar åt ett företag som heter WeOptimize där dom sysslar med främst affiliate marketing dom håller även på att bygga hemsidor till andra. Men min arbetsroll är uppbyggnad av hemsidor som är inom kategorin ”affiliate marketing”. Mitt nuvarande projekt är jämförsletjänsten Ecoenello.com, som jämför allt inom privatekonomi. Att jobba som frilansare är det bästa valet jag har gjort i mitt liv. Jag får bra lön och jag kan jobba vart och när jag vill. Inga bestämda tider alltså, så länge jobbet blir gjort. Jag kan verkligen rekommendera till andra att öppna upp ögonen för frilansjobb! För er som inte vet vad affiliate marketing är, kan ni läsa om det mer här på wikipedia 🙂

Vad kul att du trivs med frilanslivet och att du har hittat något som passar dig! 🙂

[Red Dykepi]

Idag är det en sådan där jobbig dag då jag måste säga nej. Jag tycker att det är jobbigt att säga nej överlag, men att säga nej till uppdragsgivare är det allra värsta. Hittills har jag bara behövt säga nej till samarbete med företag som erbjudit mig rena skamarvoden, men idag tvingas jag säga mej till en befintlig uppdragsgivare, nämligen tidningen jag skriver för.

Vårt samarbete började när jag frågade om de behövde någon som skrev noveller, vilket de gjorde. Från början skrev jag enbart noveller, men sedan började jag även skriva faktaartiklar och konstruera frågequiz.

Sent igår kväll fick jag en förfrågan om att göra ett reportage, och detta reportage skulle då innehålla en intervju och gärna en bild. Jag blev såklart glad över det visade förtroendet, men grejen är att jag inte är journalist (och har aldrig påstått mig vara det). Jag har ingen kunskap om hur man gör reportage eller intervjuer. Inte heller har jag några fotokunskaper. Jag äger inte ens en kamera (om man inte räknar mobilens). Jag gick ett halvår på en journalistisk utbildning, men det var inte min grej. Jag skriver hemskt gärna noveller och faktaartiklar, och konstruerar frågequiz, men reportage och intervjuer ligger utanför mitt kompetensområde.

Att som skribent inte kunna precis allting är ju ingenting konstigt, och egentligen är det bara att förtydliga för uppdragsgivaren att jag inte är journalist. Jag frilansar och har ingen skyldighet att tacka ja. Men av någon konstig anledning så tycker jag att det är pinsamt att behöva säga nej p.g.a. kompetensbrist. Jag skulle kunna ljuga, men då är risken stor att jag får fler sådana här förfrågningar framöver och det vill jag inte. Förresten behöver jag öva på att säga nej överlag, så jag får väl se det som att det dök upp ett bra övningstillfälle.

Red Dykepi skrev:

Idag är det en sådan där jobbig dag då jag måste säga nej. Jag tycker att det är jobbigt att säga nej överlag, men att säga nej till uppdragsgivare är det allra värsta. Hittills har jag bara behövt säga nej till samarbete med företag som erbjudit mig rena skamarvoden, men idag tvingas jag säga mej till en befintlig uppdragsgivare, nämligen tidningen jag skriver för. Vårt samarbete började när jag frågade om de behövde någon som skrev noveller, vilket de gjorde. Från början skrev jag enbart noveller, men sedan började jag även skriva faktaartiklar och konstruera frågequiz. Sent igår kväll fick jag en förfrågan om att göra ett reportage, och detta reportage skulle då innehålla en intervju och gärna en bild. Jag blev såklart glad över det visade förtroendet, men grejen är att jag inte är journalist (och har aldrig påstått mig vara det). Jag har ingen kunskap om hur man gör reportage eller intervjuer. Inte heller har jag några fotokunskaper. Jag äger inte ens en kamera (om man inte räknar mobilens). Jag gick ett halvår på en journalistisk utbildning, men det var inte min grej. Jag skriver hemskt gärna noveller och faktaartiklar, och konstruerar frågequiz, men reportage och intervjuer ligger utanför mitt kompetensområde. Att som skribent inte kunna precis allting är ju ingenting konstigt, och egentligen är det bara att förtydliga för uppdragsgivaren att jag inte är journalist. Jag frilansar och har ingen skyldighet att tacka ja. Men av någon konstig anledning så tycker jag att det är pinsamt att behöva säga nej p.g.a. kompetensbrist. Jag skulle kunna ljuga, men då är risken stor att jag får fler sådana här förfrågningar framöver och det vill jag inte. Förresten behöver jag öva på att säga nej överlag, så jag får väl se det som att det dök upp ett bra övningstillfälle.

 

Nä, säga nej är inte kul! Man måste ju säga nej om det är något som ligger utanför ens kompetensområde, även om jag verkligen förstår känslan, spontant vill man vara en som säger “ja”. Framför allt återkommer ju uppdragsgivare till den som säger ja … men å andra sidan inte till den som sagt ja och sedan inte levererar. Men det är nog bra att få öva på, att säga nej på ett sätt som känns bra både för en själv och uppdragsgivaren. Jag fick tacka nej till ett uppdrag här precis före jul, men då kunde jag hänvisa till en god vän som håller på med samma sak, och hon kunde ta det, så det kändes ju bra – jag kunde säga nej men erbjuda kunden en lösning på deras problem.

Hur går det annars här i tråden?