Min pappa kan inte hantera sin ilska

Jag och min pappa brukar ofta argumentera, speciellt om ett politiskt ämne. Vi har två totalt olika åsikter och vi triggar oftast igång varandra. Jag försöker ofta säga att jag respekterar hans åsikter och förstår honom till viss del men ibland blir han så arg att han smäller handen i bordet eller skriker till så jag blir rädd. Det känns som han är sur på mig som person och inte på mina åsikter. Ikväll hade han druckit lite och tillslut sa han skarpt och allvarligt rakt i mitt ansikte ”du är en sån som kommer bli lurad, FUCK you”. Det brast för mig och jag blev helt chockad. Tillslut sa jag ifrån och frågade varför han sa sådär, och sa skarpt tillbaka att han inte skulle peka fingret åt mig eller kalla mig ”Lilla vän” hela tiden. Tillslut kom mamma in och stoppade honom från att fortsätta skrika.

 

Jag älskar min pappa men när han argumenterar blir han en annan person och jag undrar vad jag ska göra eller om någon har varit med om samma sak….?

Anonym skrev:

Jag och min pappa brukar ofta argumentera, speciellt om ett politiskt ämne. Vi har två totalt olika åsikter och vi triggar oftast igång varandra. Jag försöker ofta säga att jag respekterar hans åsikter och förstår honom till viss del men ibland blir han så arg att han smäller handen i bordet eller skriker till så jag blir rädd. Det känns som han är sur på mig som person och inte på mina åsikter. Ikväll hade han druckit lite och tillslut sa han skarpt och allvarligt rakt i mitt ansikte ”du är en sån som kommer bli lurad, FUCK you”. Det brast för mig och jag blev helt chockad. Tillslut sa jag ifrån och frågade varför han sa sådär, och sa skarpt tillbaka att han inte skulle peka fingret åt mig eller kalla mig ”Lilla vän” hela tiden. Tillslut kom mamma in och stoppade honom från att fortsätta skrika. Jag älskar min pappa men när han argumenterar blir han en annan person och jag undrar vad jag ska göra eller om någon har varit med om samma sak….?

God Söndags e.m. här på MiND Forumet.

* Har nyligen läst ditt inlägg / skrivelse…

* Från mitt perspektiv låter det som att din pappa döljer sig bakom ett större problem än vad det handlar om… 🤔 (???)

* FRÅGA-1: Vad känner Du själv om att din pappa ”dricker” ev. alkohol eller ev. sprit?

* FRÅGA-2: Har din pappa alkoholproblem oavsett vardag som helg?

* FRÅGA-3: Har Du eventuellt någon form av professionell samtalskontakt / samtalspartner / samtalsterapeut att gå till eller via din egna Smartphone / Mobiltelefon via Appar eller hemsidor via psykologtjänster som har avtal med regioner/landstingen i vårt avlånga land Sverige, har Du ev. provat på detta eller har en sådan kontakt 🤔 ???

* FRÅGA-4: Har Du och din egna mamma fått möjligheten att ”vädra luft” sitta ner en dag oavsett vardag som helg och ta en egen diskussion om din pappa sätt att hantera ilska osv  / hennes sambo/man ?

Du är mer än gärna varmt välkommen att återkomma till mig här på MiND Forum;et så ska jag som anonym medmänniska försöka vägleda dig så gott jag kan…

På återseende…

Det låter som att din pappa har något i sitt bagage som gör att han blir så arg och inte kan skilja på åsikterna och dig som person? Att han slutar känna medkänsla och istället blir så pass triggad att empatin gradvis försvinner?

Jag känner absolut igen det här med min pappa. Minns en gång att han blev så upprörd att han kastade snus rakt i ansiktet och i håret på min storasyster. Jag blev då otroligt chockad (det var så förnedrande och oväntat) och som jag förstår att du också blev av den här grejen när han svor mot dig. Det är djupt obehagligt att ens egen förälder går så hårt åt en! Min syster har ofta sagt det genom åren att det känns inte som att pappa bryr sig om att vi är hans döttrar som han ska värna om. Är det så du också känner?

Mitt tips är nog att runda av när du märker att din pappa börjar bli arg. Det är orättvist att man själv ska behöva hålla koll på det, men det kan också hjälpa för att slippa vara med om obehagligheter tänker jag.

Har din pappa bett om ursäkt efter det här, eller hur har det blivit efteråt mellan er?