Hem > Forum > Arbete & Skola > Livet som ung vuxen

Livet som ung vuxen

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Får börja med att jag har mått dåligt i mer än 10 år nu. Jag har försökt att söka hjälp, men när jag väl får en tid fegar jag ur och går. Om jag ens dyker upp på det inbokade mötet.

    Jag har just nu ett heltidsjobb, jag drar in helt ok med pengar. Så det är inget problem som jag har eller kan lägga till i listan. Bra relation med min familj, mamma o pappa är skilda, men dom pratar som normalt folk. Återigen inget fel där. En fin och duktig syster som allt går bra för.

    Jag vettefan varför jag mår såhär, jag önskar av allt mitt hjärta att jag inte gjorde det. Men jag har perioder i livet, i mina dagar. Där jag inte ser någon som helst framtid. Jag lever, men inte fan så mycket  mer än det. Jag ser verkligen inte meningen med att sitta dag in och dag ut och jobba för ett skitföretag bara för att kunna lägga mat på mitt bord och jobba vidare.

    Jag är 25 år, vad i helvete är det för mening med att försöka leva ett liv här? Vad gör jag för fel?

    Avatar

    Ja man kan verkligen undra ibland vad meningen är med att födas till denna värld. Alla funderar vi nog ibland över meningen med livet och kanske extra mycket vid livets brytpunkter som när man börjar bli vuxen och ska börja tänka på vad man ska göra med livet. Du skriver att du var ca 15 när du började må dåligt. Vad hände då? Kan det ha varit att du började fundera över livet och framtiden?

    Kan också jobbet bidra till hur du mår? Det låter som att du skulle vilja göra någonting annat. Det är lätt att tänka att man borde vara nöjd och tacksam bara man tjänar bra med pengar men så enkelt är det ju inte.

    Du gör inget fel, du är varken konstig för att du känner som du gör eller ensam om det. Det är inte heller lätt att vara ung idag.

    Kram.

    Det kan vara svårt att veta varför man mår dåligt. Vissa löper större risk enbart genom sina gener. Men ibland går det såklart att göra litegrann för att motverka vårt dåliga mående.

    Du skriver att du har försökt söka hjälp, men inte vågat. Vet du varför du tycker att det känns jobbigt? Är det för att det känns jobbigt att prata om dina känslor? Är det för att du skäms? I så fall, varför?

    Ibland kan det vara bra att fundera lite på varför man mår dåligt, även om det är svårt. Är det några särskilda tankar eller känslor du får när du mår dåligt? Eller vid några särskilda tillfällen? Om du skulle försöka beskriva dem, eller hitta ett exempel?

    När det gäller arbetsliv och karriär är du långt ifrån ensam om att ”nöja sig” men samtidigt inte direkt känna någon passion. Att bara känna, som du skriver, att man jobbar för något skitföretag för att ge mat på bordet. Ibland kan ett karriärbyte eller företagsbyte ge en nytändning. Det kanske finns något du skulle kunna jobba med som skulle kunna ge dig mer tillfredsställelse än det du har nu? Att tjäna ok med pengar brukar sällan skapa någon vidare kraftig passion. Finns det något du brinner för? Du kanske kan utbilda dig vidare eller inom något annat, byta bransch, byta avdelning, etc.

    Även när du funderat igenom allt det här och gjort allt du kan, kan det såklart ändå komma dagar då allt känns jobbigt. Som Indigo Qugugo skriver, det är inte lätt att vara ung idag. Och att må dåligt är inget att skämmas för – det är inte ens något unikt! Jag hoppas att du hittar ett sätt att må bättre än du gör nu – kanske t.o.m. vågar ta steget att söka hjälp! Oavsett hur du gör, hoppas jag att dina framtida dagar känns ljusare än nu. Det förtjänar du.

     

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.