Hem > Forum > Arbete & Skola > Kvalificerad rehabilitering och praktik för akademiker – finns det?

Kvalificerad rehabilitering och praktik för akademiker – finns det?

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Trådstartaren

    Jag har under flera år varit arbetslös och under de senaste två åren också haft depression och ångest och varit sjukskriven. Nu när jag ska söka mig ut i samhället igen, jag bor i Stockholm, verkar det helt saknas rehabilitering och åtgärder som riktar sig till akademiker. Om man inte har ett tidigare arbete att gå tillbaka till och samtidigt fortfarande mår för dåligt för att skriva in sig på arbetsförmedlingen så verkar det som att det enda som finns är olika former av ”vuxendagis” där man utför banala sysslor som att vattna blommor eller hjälpa till i kök eller café.

    Det här är rent kontraproduktivt då psykisk ohälsa inte innebär en intellektuell funktionsnedsättning och att då placeras i verksamheter, för att man uppbär olika former av ekonomiska stöd, där arbetsuppgifterna ligger långt under vad man har förmåga att prestera kan istället skapa än mer psykisk ohälsa.

    Det saknas helt nätverk att ta del av och när man mår dåligt i exempelvis depression eller ångest är det en för stor uppgift att ringa kanske tio, tjugo, trettio olika företag eller verksamheter för att hitta en praktikplats. Vad som då återstår är det som socialpsykiatri, socialtjänst eller motsvarande har att erbjuda vilket är olika former av arbetsträning i verksamheter som är skilda från den reguljära arbetsmarknaden.

    Är det någon mer som har erfarenhet eller synpunkter kring detta?

    Avatar

    Låter som ett område som kräver att man gräver vidare  – hur skulle en sådan verksamhet se ut?

    Trådstartaren

    Det finns ingen sådan verksamhet eftersom arbetsplatser med kvalificerade arbetsuppgifter inte tar in personer som ska arbetsträna och vara närvarande enbart på ett fåtal procent. Det är ju knappt välutbildade som kan arbeta på 100% som får kvalificerade arbeten, åtminstone inte utan att ha ett stort kontaktnät eller att ha jobbat sig upp under många år.

    Låter som ett område som kräver att man gräver vidare – hur skulle en sådan verksamhet se ut?

    Avatar

    Det finns ingen sådan verksamhet eftersom arbetsplatser med kvalificerade arbetsuppgifter inte tar in personer som ska arbetsträna och vara närvarande enbart på ett fåtal procent. Det är ju knappt välutbildade som kan arbeta på 100% som får kvalificerade arbeten, åtminstone inte utan att ha ett stort kontaktnät eller att ha jobbat sig upp under många år.

    Det var ju genom att någon uppmärksamde att det inte finns någon Alkomottagning för dem som är storkonsumenter men inte har problem med jobb och socialt liv som en speciell alkomottagning på stureplan kom till – jag tror ju att man måste uppmärksamma den här bristen offentligt. Funderar på var man ska börja prata om detta för att få gensvar…

    Jag har under flera år varit arbetslös och under de senaste två åren också haft depression och ångest och varit sjukskriven. Nu när jag ska söka mig ut i samhället igen, jag bor i Stockholm, verkar det helt saknas rehabilitering och åtgärder som riktar sig till akademiker. Om man inte har ett tidigare arbete att gå tillbaka till och samtidigt fortfarande mår för dåligt för att skriva in sig på arbetsförmedlingen så verkar det som att det enda som finns är olika former av ”vuxendagis” där man utför banala sysslor som att vattna blommor eller hjälpa till i kök eller café. Det här är rent kontraproduktivt då psykisk ohälsa inte innebär en intellektuell funktionsnedsättning och att då placeras i verksamheter, för att man uppbär olika former av ekonomiska stöd, där arbetsuppgifterna ligger långt under vad man har förmåga att prestera kan istället skapa än mer psykisk ohälsa. Det saknas helt nätverk att ta del av och när man mår dåligt i exempelvis depression eller ångest är det en för stor uppgift att ringa kanske tio, tjugo, trettio olika företag eller verksamheter för att hitta en praktikplats. Vad som då återstår är det som socialpsykiatri, socialtjänst eller motsvarande har att erbjuda vilket är olika former av arbetsträning i verksamheter som är skilda från den reguljära arbetsmarknaden. Är det någon mer som har erfarenhet eller synpunkter kring detta?

     

    Sitter i en likande sits och tror att någon form av sysselsättning inom det jag är utbildad till men med begränsad arbetstid och krav på produktivitet hade hjälp mig att må bättre. Hur gick det för dig? Hittade du något?

    Skulle även kunna tänka mig arbetsträning i dess nuvarande form om det kunde hjälpa mig att ”komma ut och igång”. Men som du påpekar är det ju inte så mkt tankeverksamheten som är nedsatt och ett allt för rutinmässigt arbete kan nog bli svårt.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.