Konstant loop

Jag mår dåligt varje dag över samma saker hela tiden. Jag känner mig ovärdig, ensam, och har prestations  ångest. Med alla dessa känslor i negativ form så lever jag i en konstant loop av dåliga känslor och tankar. Jag vill kanske inte leva mer, och det får mig att må dåligt. Jag mår dåligt över att jag inte har någon i min närhet jag kan prata med angående det här ämnet för då känner jag att jag sviker dem som jag älskar mest. Pluss så vet jag (av olika anledningar) att dem i min närhet försöker förfina eller förtrycka dem här slags ämnena, så det är en anledning till att jag inte kan prata med dem. Är rädd för dem ska tycka jag är dålig på grund av dem här känslorna. Sen har vi det att jag alltid försöker göra mitt bästa för att kunna få mina närmaste att må bra men jag lyckas inte för det känns som att ingen uppskattar dem sakerna jag gör. Jag bokar upp planer åt oss och försöker alltid hitta på saker som alla gillar, men dem gör aldrig något sådant för mig. Om inte jag tar kontakt blir det aldrig kontakt. Mina tankar säger åt mig (när jag inte mår allt för dåligt) att jag inte kan söka hjälp för det finns inget jag egentligen har att må dåligt över men mina känslor säger annorlunda. Så jag vågar inte söka hjälp då jag troligtsvis tar upp en plats för någon som behöver det mycket mer än jag. Jag sitter i min ensamhhet och försöker prata med mig själv och säga att det här är bara dåliga tankar och det är sånt man inte ska ha, för sådan är jag uppväxt. Vågar inte prata med mina föräldrar då dem aldrig tagit mitt mående på riktigt allvar. Så jag känner mig ännu mer ensam i dem områdena jag önskar mig känna frid. Jag önskar att åtminstone en av dem här känslorna skulle kunna försvinna så loopen försvinner.
1. Jag mår dåligt.
2. Jag får ingen hjälp på grund av ovärdighet i mitt huvud.
3. Jag vågar inte ta hjälp av någon pågrund av uppväxt och nära och kära som inte tar såna här ämnen på allvar.
4. Jag intalar mig själv att jag inte förtjänar hjälpen då det definitivt finns folk som förtjänar det mer än jag för jag har inte åstadkommit och kommer nog aldrig åstadkomma någonting.
En konstant loop av dåliga tankar som bara trycker på varandra och förstorar varandra ännu mer.
Jag vet inte om jag orkar leva längre.

Anonym skrev:

Jag mår dåligt varje dag över samma saker hela tiden. Jag känner mig ovärdig, ensam, och har prestations ångest. Med alla dessa känslor i negativ form så lever jag i en konstant loop av dåliga känslor och tankar. Jag vill kanske inte leva mer, och det får mig att må dåligt. Jag mår dåligt över att jag inte har någon i min närhet jag kan prata med angående det här ämnet för då känner jag att jag sviker dem som jag älskar mest. Pluss så vet jag (av olika anledningar) att dem i min närhet försöker förfina eller förtrycka dem här slags ämnena, så det är en anledning till att jag inte kan prata med dem. Är rädd för dem ska tycka jag är dålig på grund av dem här känslorna. Sen har vi det att jag alltid försöker göra mitt bästa för att kunna få mina närmaste att må bra men jag lyckas inte för det känns som att ingen uppskattar dem sakerna jag gör. Jag bokar upp planer åt oss och försöker alltid hitta på saker som alla gillar, men dem gör aldrig något sådant för mig. Om inte jag tar kontakt blir det aldrig kontakt. Mina tankar säger åt mig (när jag inte mår allt för dåligt) att jag inte kan söka hjälp för det finns inget jag egentligen har att må dåligt över men mina känslor säger annorlunda. Så jag vågar inte söka hjälp då jag troligtsvis tar upp en plats för någon som behöver det mycket mer än jag. Jag sitter i min ensamhhet och försöker prata med mig själv och säga att det här är bara dåliga tankar och det är sånt man inte ska ha, för sådan är jag uppväxt. Vågar inte prata med mina föräldrar då dem aldrig tagit mitt mående på riktigt allvar. Så jag känner mig ännu mer ensam i dem områdena jag önskar mig känna frid. Jag önskar att åtminstone en av dem här känslorna skulle kunna försvinna så loopen försvinner. 1. Jag mår dåligt. 2. Jag får ingen hjälp på grund av ovärdighet i mitt huvud. 3. Jag vågar inte ta hjälp av någon pågrund av uppväxt och nära och kära som inte tar såna här ämnen på allvar. 4. Jag intalar mig själv att jag inte förtjänar hjälpen då det definitivt finns folk som förtjänar det mer än jag för jag har inte åstadkommit och kommer nog aldrig åstadkomma någonting. En konstant loop av dåliga tankar som bara trycker på varandra och förstorar varandra ännu mer. Jag vet inte om jag orkar leva längre.

Jag har fått höra av min familj ända sedan jag var liten att jag inte har något att må dåligt av…Ingen har tagit min ständiga oro på allvar. Men pratar jag med andra om hur jag har det får jag en helt annan reaktion. Om du mår dåligt så är det på riktigt.Självklart ska du söka hjälp.Det spelar ingen roll om du känner att du inte “åstadkommit någonting” för det finns ofta en anledning till att du känner just så.