Hem > Forum > Arbete & Skola > Könsdysfori

Könsdysfori

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Könsdysforin tar över mitt liv, jag vill inte gå till skolan, observerar allt jag gör, checkar i spegeln tusen gånger. Allt detta gör jag pga av det.

    Om jag ska vara ärlig så känns det sådär när transpersoner som har varit på hormoner i flera år säger ”det kommer bli okej, du klarar det” när du själv vet att det kommer ta minnst 3-4 år innan du själv kan starta.

    Att veta att folk ser mig som en tjej är horribelt. Jag är ju en kille, som vilken annan kille.

    Alla tankar på hur det blir när jag kommer ut för klassen, kommer de fråga massa? Omklädningsrum? Jag vill verkligen inte gå med killarna och det skulle jag nog inte få heller. Men jag kan ju inte vara med tjejerna heller för att jag är en kille.

    Allt känns som en rörig soppa. Jag vet inte vad jag ska göra 🙁

    Åå jag hoppas verkligen att du kommer i kontakt med någon som kan ge dej råd. Har du varit i kontakt med typ RFSU?
    Jag har noll erfarenhet av könsdysfori men hoppas du får hjälp.

    Hej ❤️ Jag kom ut som kille när jag var 17 och gick i gymnasiet. Snart är jag 28. Jag kände precis som du. För mig var det som att jag var medveten av varje millimeter på kroppen. Könsdysforin var den största delen av min vardag. Den tog över helt och styrde hur jag mådde och hur jag tänkte. För mig blev det som en stort monster. Och jag kunde inte vänta. Jag ville ha testo NU. Men hade precis ställt mig i kön till vården. Då var det kortare köer till utredning, bara 3 månader och det tog 11 månader från mitt första möter till att jag fick hormoner. Jag fick på Huddinge, innan Anova skapades i Stockholm.

    Mitt tips är att fokusera på det som är roligt. Även med den här upplevelsen kan man också leva och ha roligt, men det är så klar svårare, jämfört med att slippa könsdysfori. För mig betydde det allt att få prata och lära känna andra transpersoner. Om du vill det kan du ta kontakt med RFSL Ungdom för att se om de har sammankomster för transpersoner nära dig eller online. Till exempel kan man maila till transformering.se om man har frågor, vill ha stöd och undrat var man kan vända sig.

    Min klass frågade inte så mycket. De respekterade att jag var kille. Vissa hade svårt med nytt namn och pronomen och det var jobbigt. Men sen blev det bätte och folk lärde sig. Vi hade ett separat handikapp-omklädningsrum på min skola som jag använde på gympan. Jag ville inte byta om med killarna och jag ville kunna duscha. Ifred. Och jag ville inte byta om hos tjejerna efter jag kom ut.

    Jag önskar dig lycka till. ❤️ Försök att fortsätta ha roligt, var nyfiken och utforska livet, även om dysfirin ställer sig ivägen. Hitta saker som är roligt som kan göra att du glömmer bort kroppen ibland, hur den är formad och hur den beter sig. Umgås med folk som är snälla och som bekräftar dig. Glöm aldrig att du är fantastisk och speciell och att du spelar roll. Massor av kärlek till dig. ❤️

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.