Känner mig hela tiden så dålig

Jag har nu snart läst första höstterminen på Yrkeshögskolan och har i grunden tyckt att utbildningen, klassen och skolan i sig varit helt ok. Men jag vet fortfarande inte om detta är någonting jag faktiskt vill göra. Jag läser till Medicinsk Sekreterare. Anledningen jag valde det från början var mycket för att min mamma (som har ett rätt stort inflytande i mitt liv trotts att jag nu är 22) men även för att jag egentligen inte själv visste vad jag faktiskt vill göra.

Jag är i grunden en kreativ och pysslig person. Jag gillar att rita, gamling och musik. Sedan älskar jag djur och har även fungerat bra när jag jobbat runt eller med barn.

Men det hör med utbildning och arbete i sig är någonting jag finner otroligt svårt. Mitt självförtroende tryter ofta och detta är någonting som orsakar mig mycket ångest och oro. Jag klarade mig knappt ur gymnasiet, men fick massor med extra hjälp precis på slutet så att jag bara behövde läsa igen lite på komvux. Men då jag fick ihop mina poäng sökte jag till Högskolan för att läsa till Förskollärare. Jag trivdes sååå bra på praktiken och älskade det trotts att det var mycket att ta in och lära sig…men utbildningen i sig…blev det rent ut sagt skit utav…

Jag har otroliga svårigheter med läsningen på alla möjliga sätt, både med koncentration, att komma ihåg eller att jonglera flera ämnen samtidigt. Just nu för jag läser kanske jag kan hålla 2-3 kurser ok Max…men resten befarar jag att jag inte kommer lyckas klara.

Dessutom är min ork lika med noll, vi är i skolan måndag, tisdag, torsdag och halva fredagen. Men om jag klarar av en vecka är jag så trött, utbränd och färdig att jag ofta ”sjukskriver mig” en halv till en hel vecka efter eller finner andra ursäkter att inte gå då jag bara inte har den mentala orken jag behöver. Jag vet att det är en tröskel jag måste komma över någon gång om jag vill kunna jobba i framtiden…och det skrämmer mig någonting enormt. Jag känner mig misslyckad och som att jag inte klarar någonting själv. Mamma är besviken och irriterad på mig…och jag är besviken och irriterad om mig själv. Jag var sysslolös sedan våren 2020 fram till denna hösten och gick då till arbetsförmedlingen och hade regelbunden kontakt med kurator på VC. Men jag fick aldrig jobb, jag har liksom inte några meriter att komma med..ingen mer utbildning än min samhällsutbildning från gymnasiet.

Och jag känner att oavsett hur mycket jag pratar eller försöker peppa mig själv så räcker det ändå inte.

Mina drömmar har jag släppt för länge sedan, jag skulle älskat att få jobba med djur, men de utbildningar som krävs skulle jag aldrig klara av , åtminstone inte som det är nu…eller något kreativt…men sådant tjänar man ingenting på och mamma skulle aldrig låta mig plugga kofot sådant så jag fortfarande bor under deras tak och hon vill att jag faktiskt ska bli någonting.

Och jag vill inte heller någonting annat än att hitta ett jobba, kunna tjäna mina egna pengar och kunna stå på mina egna ben…

Men vägen dit är lång…för lång och jag har ingen aning om hur jag ska klara av det här…