Jag förstår att det känns tråkigt att inte kunna ta körkort. Det innebär ju en viss begränsning när det gäller var man kan bo, vad man kan jobba med o.s.v. Jag har själv en funktionsnedsättning (har också med synen att göra) som gör att jag inte kan ta körkort. I mitt fall blev det en enorm begränsning när jag under en period bodde i ett litet samhälle. Kollektivtrafiken där var dålig, vilket gjorde att en sådan självklar sak som att träffa vänner blev ett helt dagsprojekt. Ett av mina stora intressen, hästar, fick jag lägga ner helt eftersom alla stall i närheten helt saknade kollektivtrafik. Jag var i stort sett fast i den lilla hålan där jag bodde. Jag blev deprimerad och mådde skit.
Nu bor jag i ett storstadsområde och har en helt annan livskvalitet. Jag kan träffa mina vänner när jag vill, jag kan gå på bio eller teater på kvällen utan att behöva tänka på att jag måste sova över hos någon, och jag kan hålla på med hästar eftersom här finns stall med bussförbindelser. Jag har också haft friheten att välja vårdgivare, vilket jag indirekt inte hade när jag inte kunde ta mig någonstans. Ett tag drömde jag om att bo på landet, men jag fick smälta och acceptera att det aldrig skulle gå.
Mitt tips är att helt enkelt försöka acceptera läget. Om du har för dålig syn för att få ta körkort, och synen inte kan förbättras, så är det ju så. Vad är det som gör att körkort känns så viktigt för dig? Är det för att du har ett stort bilintresse? Eller är det för att du har svårt att ta dig någonstans utan körkort? Om det är det sistnämnda så kanske det går att lösa genom att flytta någonstans där det finns bra kollektivtrafik? Jag kan dock förstå om man inte vill flytta om man trivs där man bor.
