Jäkla skitliv. Jag vill bara dö.

[Purple Pufyvu]

Jag går i högstadiet och jag känner inget driv eller har nån glädje kvar. Jag har massa prov och plugg. Jag är aldrig tillräckligt för mina föräldrar. Jag känner att mina vänner har roligare med andra än med mig. Jag hatar min kropp. Mina självmordstankar tar över. Mitt självskapade beteende slutar aldrig. Mina betyg är mellan d-a men det är tydligen “inte bra betyg” och när jag är hemma är det alltid nått jag gör fel. Min familj har varit på soc, går på föräldrakurser, har pratat med min skolas kurator men de ändrar sig aldrig. Jag går ca varannan vecka till en kurator men det skulle jag inte säga hjälper något. Mina föräldrar är också överkontrollerande 24/7. Jag får inte göra det och det och jag måste göra det och det. Min kurator säger att jag lider av grov stress och ångest och att jag troligtvis har deprission. Han säger också att mina föräldrar inte kommer ändra sig och att det bara är att stå ut tills jag kan flytta. Men tänkt om jag aldrig flyttar? Tänk om jag tar livet av mig innan dess? Jag har haft självskadebeteende sedan 5:an och jag har haft självmordstankar sedan 6:an. Jag hade också en ätstörning i 5.an och var ganska långt ner i gropen då också. I lågstadiet så var jag mobbad av min “bästa vän”. Jag har kämpat ända hit men är det verkligen värt det? Jag har liksom ingen energi eller driv för att göra nått och jag har aldrig nånting att längta till. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara dö.

[Teal Goqoby]

Hej 👋

Det är en jobbig ålder att stå mellan tonår / vuxenliv Börja göra saker för dig själv för att må bra.Börja med att gå ut och gå minst 30 minuter en början blir en vana.Har du någon bästis du kan prata med  någon du kan göra roliga saker ,med allt behöver inte kosta så mycket.För att kunna må bra  måste du börja tycka om dig själv ,innan du kan göra det med andra.Se det som att du ska må bra i första hand !!

Man hör att du är under stor press. Både i att prestera i skolan och press från föräldrarna. Dessutom har du bra betyg. Det är dessutom extremt bra betyg med tanke på ditt mående, tidigare mobbing och livssituation. Och högstadiebetygen spelar i princip ingen roll. På allvar. Jag blir ledsen och upprörd att dina föräldrar tar så mycket kraft och energi, får dig att må sämre, än att de hjälper dig, stöttar dig och stärker dig. Så som det ska vara!

Vet den här kuratorn om att du har självmordstankar? Det låter inte som att du blir tagen på tillräckligt stort allvar och får det stöd och den hjälp som du skulle behöva, fina du.

[Indigo Ricype]

Hej!

Jag läser vad du skriver och tänker på dig.

Jag måste först flagga för att jag tycker det är märkligt att din kurator säger att “dina föräldrar inte kommer ändra sig och att det bara är att stå ut tills du flyttar”? Jag blir så arg! Det är inte ett seriöst samtal och du ska veta att det inte är rätt att svara dig så.
Det måste vara oerhört jobbigt att ha sådan press från dina föräldrar.
Finns det några andra vuxna som du kan prata med som du känner förtroende till och som lyssnar? Jag vill att du ska veta att du inte är ensam <3 Tanken av att vilja dö har även slagit mig vid tonåren. Och jag vet att det låter klyschigt, men det kommer bli bättre. Jag lovar dig det. Även fast det känns tufft nu. Du får bara inte bli ensam i dina känslor. Jag finns här.

[Purple Pufyvu]

Red Simyna skrev:

Man hör att du är under stor press. Både i att prestera i skolan och press från föräldrarna. Dessutom har du bra betyg. Det är dessutom extremt bra betyg med tanke på ditt mående, tidigare mobbing och livssituation. Och högstadiebetygen spelar i princip ingen roll. På allvar. Jag blir ledsen och upprörd att dina föräldrar tar så mycket kraft och energi, får dig att må sämre, än att de hjälper dig, stöttar dig och stärker dig. Så som det ska vara! Vet den här kuratorn om att du har självmordstankar? Det låter inte som att du blir tagen på tillräckligt stort allvar och får det stöd och den hjälp som du skulle behöva, fina du.

Nej, kuratorn vet inte att jag har självmordstankar eller självskadebeteende. Men jag tror inte han hade gjort något för att hindra det. Bara en stor grej och ringa mina föräldrar.

[Purple Pufyvu]

Indigo Ricype skrev:

Hej! Jag läser vad du skriver och tänker på dig. Jag måste först flagga för att jag tycker det är märkligt att din kurator säger att ”dina föräldrar inte kommer ändra sig och att det bara är att stå ut tills du flyttar”? Jag blir så arg! Det är inte ett seriöst samtal och du ska veta att det inte är rätt att svara dig så. Det måste vara oerhört jobbigt att ha sådan press från dina föräldrar. Finns det några andra vuxna som du kan prata med som du känner förtroende till och som lyssnar? Jag vill att du ska veta att du inte är ensam <3 Tanken av att vilja dö har även slagit mig vid tonåren. Och jag vet att det låter klyschigt, men det kommer bli bättre. Jag lovar dig det. Även fast det känns tufft nu. Du får bara inte bli ensam i dina känslor. Jag finns här.

 

Nja, inte riktigt. Det finns ingen vuxen som jag litar på som jag kan komma på. Eller asså, jag vet flera vuxna jag litar på, men inte om något som detta.