Jag vill tala om mobbing.

Jag vill tala om mobbing, och framför allt om alla dem som ser på utan att ingripa.
Även dem som ser och väljer mobbarens sida, eller vissa som “inte kan välja sida”, och därmed indirekt ger sitt godkännande till det som pågår.

Efter att själv varit måltavla i många sammanhang, och därmed kan må väldigt dåligt tidvis, med självmordstankar eller allmänt dåligt mående; saknar självförtroende och känslan av värde o.s.v., – så vet jag hur det känns när man står bredvid en konflikt men inte klarar av att bli indragen.
Inte är stark nog, helt enkelt, att försvara någon.

Så jag har viss “förståelse” för det, även om det r mitt perspektiv oftast ser ganska ofarligt ut för andra att gå in. De behöver bara göra det!

Men det som mobbing och social utsatthet gör med människor, är något fruktansvärt. Och många vänder bara ryggen till, liksom, som om det inte angår dem.
Jag tycker att man alltid kan sätta ner foten och säga vad som är rätt i alla fall – även om man inte går in och “försvarar personen”.

Jag undviker att dra in fler faktorer just nu.

Jag har varit med om att personer frågat: “men… vad tror du att det är de tycker illa om hos dig?”, “vad tror du är anledningen?”, o.s.v.
Det känns ju som höjden av förräderi, då personen som frågar mig så, ber MIG att gå i MOBBARENS skor, och liksom mobbaren, börja söka efter fel hos mig själv, och försöka förvränga bilden av mig själv, så som mobbaren ser mig.

Så jag vill inte skriva om faktorer som gör mig “annorlunda”. Även om jag har viss lag i ryggen gällande diskriminering. Problemet är ju bara, att det går ju inte att bevisa eller att rätta till saker med hjälp av diskrimineringslagar!

Ofta brukar de som ska hjälpa till när det uppenbarar sig att trakasserier ägt rum, visa en sådan tveksamhet, att man själv tappar självkänslan eller så säger de bara att de inte kan göra något. När de stöter på hinder, så ger de upp – trots att det hör till deras jobb just att klara av att göra rätt om nu alla andra gör fel. Myndigheter och chefer och alla andra som bär det ansvaret, de tycker liksom att “det går inte” duger.
Eftersom jag inte har makt att sätta dit dem för att de inte vågar göra sitt jobb.

Så det är inte bara själva mobbarna och medlöparna som är ett problem, utan även det organisatoriska och strukturella.
Varför är inte folk på chefspost vana vid att hantera trakasserier och mobbing? Varför har de inte en tydlig plan att följa?

Ja, lite så funderar jag.

Så många bra poänger! Intressant det om att få frågan vad man själv tror det beror på att man blivit/är mobbad. Tänker att det påminner lite om att fråga någon som blivit våldtagen vad den hade på sig för kläder. Kontentan blir: Hur kan vi förstå förövarnas logik i att detta kunde ske?

Jag fick faktiskt en ursäkt av min chef att han inte hade brytt sig och lagt sig i tidigare -trots att jag påtalat enorma problem med mobbing och förtal som jag hade på min arbetsplats. Då hade jag sagt upp mig och ursäkten satt långt inne men det var en liten upprättelse i det hela. Att han synliggjorde min verklighet.

Det är konstigt att arbetsplatser inte har några rutiner att följa eftersom mobbing är så vanligt, precis som du säger. Kan bli så förvånad över att jag inte blivit mobbad i skolan, grundskolan upp till universitetet. Men däremot på arbetsplatser med vuxna människor kan det vara som vilda västern. Måste vara så att strukturerna delvis möjliggör att det får ske.

Någon sa häromdagen att den kände sig otrygg på okvalificerade arbetsplatser, alltså med arbetarklassen, men inte i akademikersammanhang. Att det var som en krigszon på vissa arbetsplatser och att henom blivit väldigt mobbad där. Jag kan litegrann förstå exakt vad hen menar. Det är något med kunskap om lagar och regler som saknas, eller inte levs efter, på vissa arbetsplatser. Och som möjliggör att mobbing får fortlöpa.

Min syster fick hjälp av facket. Plötsligt fanns någon där och pekade ut att hon blev inte bara lite dåligt behandlad utan det handlade om ren skär mobbing. Av sin egen chef. En chef som saknade akademisk bakgrund men befann sig runt högutbildade. Det var dem hon mobbade ut. Såg som ett hot förmodligen.

Orkar du säga vad du tycker händer hos en person som blivit mobbad? Funderat mycket på det själv. Det är ett ytterst känsligt ämne men kanske viktigt att sätta ord på? <3

Bra skrivit, många funderingar ploppar upp hos mig. Två största varför väljer man att mobba någon och hur hämmade mobbingen mitt liv🙄🤔 hmm låt mig återkomma till detta för den andra för de svaren kommer jag enkelt på då jag är uppvuxen med en far som ärhade diagnosen som nämns i sista biten. Sååå

Det som jag ser på det stora om varför någon väljer att mobba..

Den eviga refrängen i kråksången om mobbing är väldigt väldigt patetisk och betong grå för rent ut sagt det handlar om FEGHET… Helt vanlig feghet:

*Rädd för de över dig en ska se dig som svag om du är för bundis med de som ska jobba för dig/under dig..

*Trampar hellre än trampas på..

*OSÄKERHET, för tror att gör jag inte så att personalen är lite rädda för mig så kniper någon min plats så fort jag vänder mig om.

*VET INTE BÄTTRE. De agerar så, för så har de som de jobbat under alltid agerat.

*FRUSTRATION, Kan tillomed vara så att de e värsta toffelhjälten och nickedockan som en dörrmatta till alla i sin direkta närhet (privat då närmast den egna familjen).. Tar ut frustreringen på de som de jobbar med för och få någon slags jämnvikt..

* IMPOSTERS SYNDROME . Man känner att vilken dag som helst kommer det fram att det blivit något fel att du skulle inte haft den position utan du skulle vara längst ner i hierarkin..

 

Listan kan av varför folk mobbar kan göras mils lång. Tyvärr är nog det vanligaste att de personerna som mobbar tror på fullt allvar att de är lite bättre än alla andra. De räknar de med att alla tar deras ord som “skämt”. Problemet är att för varje tår andra fäller klappar de sig själv på bröstet. För de tror att de vunnit den ronden. Tills den dagen ingen, absolut ingen vill umgås dom. Folk registrerar inte ens om att de existerar. Detta händer samtidigt som det slutar dimpa ner inbjud till events, grillkväll och after work..

DEN dagen inser de att det måste vara för att jag är så mycket bättre än alla andra. Fast vi utanför individens hjärna nickar instämmande och tänker Japp klassiska tecken på personen är psykopat med en hint av narcissistiska tendenser..

 

NEJ det är INTE ni som gör något fel som blir mobbade, det är ALLTID mobbarens fel. Det ligger inte i vår natur att såra våra medmänniskor

Då vill jag fråga varför finns ens mobbing och de som driver med sånt hur tänker man då?

Det är aldig okej eller tillåtet med mobbing mot en annan människa.

 

Vuxemobbing: Därför uppstår mobbing på arbetsplatser

https://www.mabra.com/relationer/experten-darfor-uppstar-mobbning-pa-arbetsplatsen/6659707

En vanlig orsak är konflikter som inte blir lösta. Det kan börja med en småsak som sedan urartar. Om en person hamnar i underläge då motståndaren får med sig andra medarbetare och kanske chefer kan det leda till mobbning. I vårt slimmade och tuffa arbetsliv med besparingar och högre krav är risken för mobbning större, säger Stefan Blomberg, psykolog och forskare i Arbets- och miljömedicin på Linköpings universitetssjukhus.

En annan vanlig orsak till mobbning är att man kommer till en likartad och sammansvetsad grupp där man inte passar in. Det kan vara att som kvinna komma till en grupp med bara män eller att som högutbildad komma till en grupp lågutbildade – och tvärtom.

—

Bättre att ingripa när kollegor mobbas

https://www.forskning.se/2022/02/02/battre-ingripa-mobbning/

Den som ingriper mot mobbning riskerar inte själv att bli utsatt. Tvärtom ökar risken att själv bli drabbad mer än tre gånger för den som undviker att ingripa när andra mobbas. 
 
Även om rädslan att ingripa mot mobbning troligtvis är mycket verklig för många, så verkar det inte finnas någon faktisk grund till att känna så. Det visar en vetenskaplig artikel som biträdande professor Michael Rosander vid Linköpings universitet skrivit tillsammans med professor Morten Birkeland Nielsen vid Universitetet i Bergen. Den som bevittnar och ingriper mot mobbning riskerar inte att själv utsättas för mobbning på grund av detta.

Riskerna uppstår snarare när man INTE ingriper, för då låter man missförhållanden på arbetsplatsen fortgå och ger mobbaren stöd att fortsätta med det negativa beteendet. För den som bevittnar och inte ingriper mot mobbning ökar risken att själv bli utsatt för mobbning mer än tre gånger.