Jag vet inte vad jag ska göra hjälp.

Det känns som att jag håller på att gå sönder på insidan av smärta. Jag har ingen jag kan prata med. Jag känner mig avvisad om jag försöker för att folk blir avskräckta.

Det här är min historia. Jag har en stor familj med många systrar och en lillebror. Min pappa hade en dotter innan han träffade min mamma och hon hade 3 döttrar sedan innan. Sedan skaffade dem mig min storasyster och min lillebror.

Det har alltid varit ganska kaotiskt hemma

Några år efter att mina föräldrar träffats så tog min mammas ex man ( pappan till mammas tre döttrar ) livet av sig.

Detta gjorde att mina systrar var väldigt deprimerade. Men speciellt den äldsta. Hon ville ta livet av sig och hon hatade min pappa. Dem bråkade hela tiden och hon kunde hota min pappa med kniv. Jag var väldigt liten när allt detta hände men kommer ihåg det.

Hon som är nr 2 i syskon skaran har fått hjälpa den äldsta väldigt mycket. Även om hon varit elak.

Och sedan när alla blivit lite äldre så har alltid mina äldsta systrar talat så illa om mina föräldrar och sagt att dem är störda. Det har ju alltid gjort en ledsen. För två år sedan så berättade min syster nr 2 att min pappa våldtagit henne för tio år sedan. När hon var runt 20. Och det visade sig att dem alla varit fulla när det hände. Och jag känner verkligen att jag hamnar i kläm i denna familje situation. Jag mår så dåligt och jag kan inte förstå hur detta kan ha hänt. Min mamma var tydligen med innan detta hände och hon påstår att min syster ville det då ( min pappa säger samma sak) men det är ju helt jävla sjukt ändå! Jag menar sådant ska inte hända och dessutom är det ju den som är förälder som ska ha förnuft.

När jag fick reda på detta så bodde jag inte hemma ( gick på en skola i en annan stad) och då kände jag att jag inte ville ha kontakt med varken mamma eller pappa. Min syster berättade ju för mamma men mamma stannar med min pappa ändå 🙁 allt för bara så ont. Det var så dumt gjort av dem men jag tycker att det mamma gör när hon väljer han framför min syster gör mig jätte ledsen.

Sedan så blev jag en ensamvarg och ville inte umgås eller prata med någon och min syster hon var utbränd så hon orkade inte prata så mycket som jag behövde heller. Och det är förståeligt. Men det blev iallafall så att jag ville dö då. För det fanns ingen som jag kunde prata med… Mina vänner gick bara eller så sa dem att dem mådde dåligt av att höra mig berätta det. Så jag stängde allt inom mig. Och den där ensamheten var det värsta. Att inte ha någon alls. Så det slutade med att jag flyttade hem till mina föräldrar igen. Jag kan ju prata med dem om detta men det gör ändå så ont för dem påstår att min syster ville det. Det känns som att jag ska välja sida och jag kan ju inte det. Jag kan säga att jag tycker att det som har hänt är hemskt och att min pappas handlade är helt fruktansvärt.  Jag vet bara inte vad jag ska göra 🙁 för de få gånger jag träffar min syster så är det som att hon typ önskar att både mamma och pappa ska hamna i helvetet och jag tänkte så också innan men det tär på en. Att önska dem människorna som förde en till världen en sådan sak..  har någon tips? Det värsta är att jag känner mig så ensam i detta.

 

 

 

Jobbigt allt låter.
det enda är väl att flytta till egen bostad och kanske säga upp kontakten med dem och börja om på nytt kanske?! Och kanske börja gå till en psykolog/terapeut. Men de är kanske inte alltid de hjälper. Men hoppas de Blir bra ändå. ❤️

Jag läser din historia och det verkar jätte jobbigt. Jag har aldrig haft det jobbit i hemmet men har dig haft väldigt grova problem i skolan och aldrig vågat prata med mina föräldrar. Så jag förstår till 100% känslan av ensamhet. Du ska inte behöva ta någons sida och inte heller behöva leva med dem hela tiden. Du kanske ska flytta hemifrån och starta ett nytt liv. Riktiga komöisar ska inte tyckat att det är jobbit att lyssna, de ska bli glada över ditt tillit. Försök hitt riktiga kompisar, du kan t.ex. flytta in hos någon i din ålder. Både billigare och changs till vänskap. Win win eller vad ska man säga. Sen tycker jag att du ska prata med någon utbildad! De kan hjälpa dig att bearbeta vilket jag tror att du är i behov av. All lycka till dig och hoppas verkligen att din tur vänder snart!<3

Anonym skrev:

Jobbigt allt låter. det enda är väl att flytta till egen bostad och kanske säga upp kontakten med dem och börja om på nytt kanske?! Och kanske börja gå till en psykolog/terapeut. Men de är kanske inte alltid de hjälper. Men hoppas de Blir bra ändå. ❤️

varför svarar du ens om du inte har något att säga som kan hjälpa? Det är bara sårande med såna där klyschor. Säga upp kontakten och börja om på nytt? Har du någon aning om hur en deprimerad människa skulle kunna klara av det? Jag vill gärna veta isåfall.

Jag tycker att du ska prata med en psykolog, vilket du kan få genom vårdcentralen. Börja med att ringa till vårdcentralen och förklara att du inte mår bra p.g.a din rådande situation, och att du behöver en psykolog som kan lyssna, stödja och ge dig råd. Du ska inte behöva hålla allt inne och gå runt och må dåligt och känna dig pressad över att välja sida.

Att flytta hemifrån kanske inte är aktuellt för dig just nu, då du beskriver känslan av ensamhet. Det kan vara svårt att omställa sig på att leva helt ensam när man tidigare levt i en stor familj, även om familjen har problem. Du behöver bearbeta dina känslor och tankar kring vad din fader gjort, samt prata med någon eller några som är villiga att lyssna på dig. Gruppterapi skulle kunna vara något för dig om du vill känna dig mindre ensam med vad du går igenom.

Jag är ledsen för allt du går igenom.. Jag rekommenderar starkt att börja prata med en psykolog, det kan verkligen hjälpa dig att börja må bättre och tänka mer klart kring din familjs situation, samt på vad du själv behöver för stöd. Du är inte ensam!