Jag orkar inte längre…

Jag o mitt ex gjorde slut för snart 4 månader sen… Vi hade varit tillsammans sen vi var 15/16 o hade varit tillsammans i 5,5 år. Det var jag som ville göra slut… Men det var inte genomtänkt… Det var förhastat för jag var irriterad… Jag ville fly känslan… Jag ångrar att jag inte kämpade mer direkt eftrråt för att få honom tillbaka… Men jag klarade inte av det för alla tankar som snurrade i huvudet… Jag kände mig helt slut… Jag har sen dess inte kunnat leva normalt… Jag har alltid var driven och positiv men det här har fått mig att rasa… Jag vaknar i panik varje natt över vad jag har gjort… Mina tankar går runt o runt o analyserar hela vårt förhållande… Vi hade verkligen inte ett dåligt förhållande… Men ensam med mina tankar gjorde att jag tyckte han kanske förtjänade någon bättre än mig… Jag kan o orkar inte göra någonting längre.. Jag har vänner o familj som försöker stötta men de är less på det eviga ältandet… Jag gör alla runt omkring mig arga pga det. Jag vill bara få slut på allt… Fly känslan igen. ’’Det är bara en kille’’ säger de allra flesta… Ja jo förvisso. Men det var en person som jag hade varit tillsammans med väldigt länge och ville fortsätta vara tillsammans med… O jag får stå mitt misstag… Jag vågar egentligen inte berätta för honom exakt hur det var, och det spelar ingen roll nu längre eftersom han vill vara ensam… Jag tycker sättet jag gjorde det på var respektlöst också… Jag är annars en ganska klok tjej o därför blir jag ifrågasatt när jag säger att det var förhastat… Jag vet inte hur jag ska leva vidare efter det här… Jag känner mig så osäker o som 10 år igen, som att jag måste bygga upp en helt ny person… Jag kan inte sluta tänka på det… Jag har helt tappat verklighetsuppfattningen… Jag vill ju bara vara med honom… Jag vill inte leva utan honom… Jag vill att allt ska bli som förut…

Hej!

Det du beskriver låter jättejobbigt och det är ju så att vi genom livet gör saker vi sedan ångrar eller önskar att vi hanterat annorlunda. Det fina i sorgen är att vi alltid kan lära oss utav det, även om det inte känns så när man är mitt i det. Du skriver att du ständigt tänker på detta och jag tolkar det du skriver som att du vill berätta för honom hur du tänker och känner men att du inte vågar. Vad är det som gör att du inte vågar? Vad tror du skulle hända om du skulle ta och prata med honom? Vi människor har ju ofta en tendens att förstora saker i fantasin och hitta på scenarion som sen inte sker. Även om det skulle vara så att ni inte skulle bli ett par igen så kanske ett samtal kring er relation och hur den tog slut skulle kunna ge dig ro? För att kunna gå vidare i livet, oavsett om det är ensam eller i en relation, är det en förutsättning att vi vet vad vi har att förhålla oss till!