Så fort man pratar om att man inte vill leva längre börjar det pratas om psykisk ohälsa, att man inte är frisk som inte vill leva. Jag vill inte leva och känner mig kränkt av att någon tvingar mig att sitta kvar på bussen till ändhållplatsen istället för att låta mig kliva av vid den hållplats jag själv valt. Livet ger mig ingenting mer och jag är nöjd. Man skall ju sluta medan man är på topp, eller hur ? Så varför skall jag tvingas leva bara för att andra vill ?
Lev för att din existens är meningslös ändå, du KAN faktiskt bara njuta utan dåligt samvete utan skuld, allt är meningslöst, visst, men att allt är meningslöst är övertygelse, en ide, ingenting annat. Jag hävdar att om tron på att “allt är meningslöst” gäller så borde även tron på att “allt är meningslöst” innebära en TRO på något. Vilket innebär att även en TRO är meningslös vilket betyder att du har fel och att du kan slappna av. Livet är absurt bara, varför vara negativ?
