Allting blir så löjligt jobbigt i mitt huvud hela tiden. Räkningar? Usch. Administration? Usch. Skicka mail där total brödtext uppgår till: “ok”? Usch. Duscha? Usch.
Jag har såklart utretts och behandlats både för depression och ADD. Det har hjälpt tillfälligt, men så hamnar jag här igen. Jag såg den här filmen för många år sedan och följande scen gjorde ett så starkt intryck på mig att jag bölade i fosterställning under lång tid innan jag kunde se klart filmhelvetet: https://www.youtube.com/watch?v=AjQviOYSHBA
Precis så känner jag – jag vill så himla gärna, djupt djupt inom mig, vara någon annan. Jag tycker mig ha gjort allt jag kan komma på för att försöka vara någon annan men det går ju ÄNDÅ inte. Om det är så det ska vara, om jag är dömd att vara den här plågan till person, så vill jag inte.
Vad gör man då? När ger man upp?
