Hem > Forum > Arbete & Skola > Jadu, 2022.

Jadu, 2022.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Avatar

    Jag är 25. Det tog slut med min flickvän på nyår. Jag flyttade tillbaka till min groteskt aggressiva, manipulativa fader för ~1½ år sen för att, helt enkelt, behandlar han mig ändå – på något vis – bättre än resten av mänskligheten. Jag har varit kroniskt sjuk hela mitt liv, jag har konstant sökt både fysisk & psykisk hjälp sedan jag var 7 år gammal, jag har blivit utnyttjad och manipulerad hela mitt liv. Vad har det blivit av med livet, av att ha kämpat år efter år efter år, igenom absolut hela mitt liv? Jo, jag sitter med bruten hand, dislokerad axel, subluxerade knän, tarmförträngning och blödande tolvfingertarm. Jag blir inskickad till akuten några gånger om året rakt av utav mina besvär, jag har gått ner 22kg (83-61kg) senaste halvåret – 12kg senaste e månaderna, 8kg senaste <månaden. Jag blir rakt av ignorerad. Läkare, familj (”nära och kära”), s.k. vänner, Mind. Jag lyckas inte ens få något svar. Förlåt, känn all rätt att ta bort mitt meddelande. Jag behövde bara skriva av mig.

    <3 stor kram till dig. bli ignorerad och hängandes i luften när man ber om hjälp, eller allmänt i livet, är så himla fruktansvärt. Relaterar! Det är jättemånga sjukdomar som du har också och som jag förstår tar oerhört mycket energi och kraft för dig att ”hålla koll på”. Tvingas på hos sin pappa som är aggressiv låter också superobehagligt, tänker att det säger allt om  desperationen du lever under just nu <3

    Kan du inte flytta någon annan stans?

     

    Kanske min autism som är jävligt rak men det är såhär tufft … livet. Det är käftsmällar och oerhört rått till och från.
    Enligt mig går livet ut på att hitta sitt egna värde/ kärna och finna vad DU själv behöver för att må bra.

    Ja jag ochså varit med om destruktiva relationer, sjukdom, kaos , familjetragedier. Utreddes för Cancer i höstas ( vilket det inte var) men det suger ibland eller hela tiden stundvis (!) … livet.
    Alla runtomkring oss har ngt mer eller mindre dem bär i sina ”bagage”.
    Det tog mig lång tid att inse att vården kan egentligen bara plåstra om och stödja dig men det är du själv som måste göra grovjobbet. (Jag vill inte på något sätt säga att detta är lätt .)
    Dvs det kanske är dags att bygga upp och värna om ditt egna värde , gränser , omsorg, vardag, rutiner. (?)

    Jag skulle flytta från din pappa om jag var du -sök soc / ta hjälp där det finns/ arbeta upp en budget så att du kan flytta / hyra ngt eget- vad som helst. Att bli manipulerad är oerhört nedbrytande

    styrkekram

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.