Ingen livsglädje

[Indigo Luriby]

Jag har två gånger den senaste månaden försökt ta mitt liv, jag vill inte leva längre men kan inte ta mitt liv. Vad ska jag göra? Har ätit medicin, slutade då jag börja hetsäta och mådde jättedåligt av de. Går i terapi nu men har sagt att jag ska sluta för jag kommer ingen vart, orkar inte kämpa längre. Det är bara en stor tomhet inom mig som skaver hela tiden..

Fortsätt kämpa, livet kan se mörkt ut just nu. Men jag lovar, det finns så mycket mer som livet har att erbjuda.

[Indigo Luriby]

Ja de har jag hört förut.. tyvärr.

Jag är trött på att leva för andras skull hela tiden ex. för att min barn behöver mig. Hur hittar jag ett liv som jag vill leva? Vem är jag?

[Purple Nurero]

Hej!

Känner igen dina funderingar kring vem är jag. Att tappa sig själv inte förstå varför andra har det så enkelt med sina liv med JAG springer runt i mitt ekorrehjul och gång på gång kommer samma frågor upp.

Är det bara mina egna förväntningar och krav som gör att jag mår så här? Varför har jag sådana krav?

 

[Indigo Luriby]

Hej.

Ja de är tufft nu och jag hittar inte mig själv. Går bara runt och gör de som borde göras, har någon slags plikt  i mig som säger gör si, gör så, var så, och var så. Finns inge känsla alls.

Vet inte  vems förväntningar de är, kanske har jag höga krav på mig själv  och hur de ska vara men jag upplever också att de kommer förväntningar från omgivningen och de är jobbigt.

Kära du❤️
Så väl jag känner igen det du beskriver.

Ofta undrat varför man hamnar i dessa nerbrytande och tunga känslostormar. Så plågsamt och oftast oförklarligt.

Undrar – får du någon hjälp/stöd av psykiatrin eller annan läkare? Har du någon i din närhet att prata med?

Många kramar till dig🤗❤️

Ser nu att du går i terapi, men överväger att sluta, då du inte tycker att det hjälper dig.

🤗❤️

[Indigo Luriby]

Hej
Tack.
Ja jag vet inte varför jag hamnar i dessa negativa känslgrupar … känns just nu hopplöst att komma ur.

Har gått flera terapi grupper men tycker de är jobbigt att i grupp prata om hur jag innerst inne mår. Har verkligen försökt. Tycker de är jobbigt att tala I grupp över lag.

Har ingen I min närhet som förstå mig så gar inte pratat öppet på djupet med någon om hur jag mår. Vet inte vart jag skavända mig?