Inga idéer och rädsla för att misslyckas

Haft en kompis som håller på med Youtube och hon beskrev det som att första videon var absolut jobbigast. Sedan började processen att få syn på sig själv, analysera vad som fungerade, en persona började framträda med tiden. Här någonstans när personan blev synliggjord kände hon att hon också var mindre rädd för kritik eftersom hon blev trygg, hade ”hittat hem” i vad hon stod för att förmedla och vem hon var i ett Youtube-format. Det var också främst några av hennes kompisar som kollade och gav feedback när det låg ute. Tror jättemycket när det gäller kreativitet generellt att bolla och analysera tillsammans med andra.

Peka ut framförallt det som är bra och absolut inte detaljstyra eller komma med någon kommentar som dräper hela engagemanget. Så i regel bara positiva miljöer tror jag på att vara i när man vill satsa och utvecklas inom något kreativt område. Jag tänker så när det gäller fotografering. Ska börja en konstnärsutbildning till hösten och just det här med kritik (ris och ros) är sådant jag också fruktar. I terapin fick jag dock lära mig att skilja mellan självkänsla och personlighet. Man är inte dålig som person för att någon tycker det man skapat har vissa förbättringsområden eller inte fick typ en wow-upplevelse att betrakta. Mitt tips är alltså att just börja och vara selektiv till vilka du visar det – i början <3

Tack för svaret Red Simyna! <3

Det är nog lite av en vanesak, att man blir härdad med tiden och inte tar åt sig lika hårt av kritik. Det där att mitt värde sitter i min prestation har jag fått hemifrån. 🙁 Kände aldrig att jag dög som barn och fick otroligt mycket hård kritik för ett litet misstag.

Jag måste på något sätt lära mig att bekräfta mig själv istället för att söka den utifrån.

Måste bara komma på vad jag ska göra videos om, för jag vill inte visa mig själv online. 🙂 haha!