Hem > Forum > Arbete & Skola > Incel?

Incel?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Det är fyra år sedan jag hade sex. Eller, det var fyra år i februari. Jag räknar sällan, men ibland konstaterar jag. Det är nog ingenting jag egentligen saknar, framför allt inte att ha en relation där en förväntning om någonslags regelbundet liggande finns. Jag vill mest veta hur det känns. Jag minns inte riktigt.
    Samtidigt känns det som en helt orimlig sak. Jag förstår verkligen inte hur det skulle gå till. Jag har avskaffat Tinder för länge sedan och är proffs på att avvisa de få människor jag träffar spontant i verkliga livet. Jag gör mig oåtkomlig, isolerar mig, trollar nätet och undrar varför, varför är kärlek så omöjlig för mig? För saknad efter kärlek, visst finns den? Eller? Och jag blir sjukt besatt om någon ger mig minsta uppmärksamhet och jag blir sjukt irriterad när någon internmatch mig i fred och jag blir sjukt förkrossad och övergiver om någon slutar höra av sig och jag blir sjukt lättad när någon äntligen ger upp och drar dit pepparn växer. Och även om jag jobbar tvåhundra procent med att ta mig samman och inte låta min ocharmiga personlighet lysa igenom så tar sig en liten vindpust ut ibland och förgiftar alla i dess väg. Och om någon strösslat superlativ över mig tar den död på sådana ord också. Liksom munnen på den som uttalade dem. Jag har inte varit nära närhet på fyra och ett halvt år. Det är inte det minsta konstigt.

    Har inte några hjälpande ord tyvärr..

    Men jag hör dig.. <3

    Känner med dig. Jag har själv valt att leva utan intimitet och sex sen 2018 då jag lämnade en väldigt infekterad relation. Jag har en stark önskan om närhet och intimitet men känner igen mig att skjuta ifrån mig människor eller uppvisa, som du beskriver det, ocharmiga drag. Jag har en extremt dålig självkänsla och det är som att jag fastnar i det och sätter käppar i hjulet för mig själv. Vänners fina ord om mig hjälper tyvärr inte för att bryta det.

    Jag vet inte om du vet vad känslomässig anorexi och vuxna barn problematik är men jag har haft mycket stöd av möten på ACA, för barn som vuxit upp i dysfunktionella familjer. Det hjälper att lyssna och dela med andra om känslor som ibland kan komma upp av jobbiga erfarenheter. Jag har själv också blivit mobbad i skolan vilket jag tror fött min dåliga självkänsla.

    Gått flera vänder hos psykolog, vilket hjälpt, men förstår verkligen frustrationen i att sabotera för sig själv, vara rädd för sårbarhet samtidigt som en längtar efter närhet och intimitet. Jag hoppas du kan känna och se att det varken är din eller de potentiella partners fel vad som händer för dig i situationen. Jag har själv fått försöka vara väldigt snäll mot mig själv och andra för att bli lite bättre i taget.

    Tipsar om en podcast som jag iaf precis hittat och som verkar himlans bra. Finns på Spotify också och har många teman för oss som önskar dejta och få lite utdelning kring det (milt uttryckt..).

    https://happydating.se/podcast/

    I podcasten Happy Dating får du följa med in i mitt coachingrum och lyssna när jag hjälper singlar att lösa sina dejtingproblem.

    Varje avsnitt består av en inspelad coachingsession och låter dig ta del av kunskapen du behöver när dejtandet krånglar, oavsett om du får panik av ovisshet, är rädd för att aldrig träffa någon, bara dejtar otillgängliga personer eller ständigt får höra klassikern du är jättetrevlig, men rätta känslan saknas.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.