Känner med dig. Jag har själv valt att leva utan intimitet och sex sen 2018 då jag lämnade en väldigt infekterad relation. Jag har en stark önskan om närhet och intimitet men känner igen mig att skjuta ifrån mig människor eller uppvisa, som du beskriver det, ocharmiga drag. Jag har en extremt dålig självkänsla och det är som att jag fastnar i det och sätter käppar i hjulet för mig själv. Vänners fina ord om mig hjälper tyvärr inte för att bryta det.
Jag vet inte om du vet vad känslomässig anorexi och vuxna barn problematik är men jag har haft mycket stöd av möten på ACA, för barn som vuxit upp i dysfunktionella familjer. Det hjälper att lyssna och dela med andra om känslor som ibland kan komma upp av jobbiga erfarenheter. Jag har själv också blivit mobbad i skolan vilket jag tror fött min dåliga självkänsla.
Gått flera vänder hos psykolog, vilket hjälpt, men förstår verkligen frustrationen i att sabotera för sig själv, vara rädd för sårbarhet samtidigt som en längtar efter närhet och intimitet. Jag hoppas du kan känna och se att det varken är din eller de potentiella partners fel vad som händer för dig i situationen. Jag har själv fått försöka vara väldigt snäll mot mig själv och andra för att bli lite bättre i taget.
