Hur tar man itu med sin prokrastinering?

Hej!
Jag har haft problem med att komma igång med städningen ibland. De råd jag fått är att bryta ner själva uppgiften i mindre delar. Som i mitt fall då ta ett rum i taget. Ett annat råd är att sätta på en timer och på så sätt jobba på en viss tid. Vidare kan man använda sig av belöningar som att äta något gott eller köpa något fint när uppgiften är jag klar eller lyssna på musik under tiden.  Jag har också fått rådet att sätta upp olika mål och sedan fira när jag klarat dem. Detta är väl vad jag kommer på, Man kan ju också söka stöd hos andra som kan hjälpa en eller heja på. Det är inte helt enkelt att lösa men det kan helt klart bli bättre.
Kram

Skriv listor på vad du vill göra.
Beta av en efter en

Tjenare. Jag börjar närmare mig 40 och har varit (och är till viss del som du). Jag har inga superpsykologtips dessvärre, men för min del blev jag tvungen att ändra mitt beteende sen jag fick barn. Och det jag kan säga är att den stora fördelen med att få allt ur världen direkt, är att jag njuter lååååångt mycket mer av att ägna mig och mina intressen därefter. Innan så har jag, nästan omärkligt, haft alla saker som en stress i bakhuvudet, och i takt med att den högen har fyllts på, så har min ångest ökat i samma takt. Till slut blev det bara en röra allt sammans, och den kändes oövervinnerlig.

Jag vet inte om det går att applicera på skolarbete, men är det något tips jag har för det övriga är att röja så mycket som det bara går under morgontimmarna. Hjärnan är mest igång och alert då, och det ger en sagolik känsla för resten av dagen om man är klar med något redan på förmiddagen.

Jag är likadan.

Anledningen varför jag prokrastinerar är för att jag är rädd att göra fel. Tyvärr bidrar uppskjutarbeteendet i sig till att mina arbeten blir sämre gjorda också, så det blir som en ond cirkel.

Skjuter upp- hinner inte göra ett gott nog jobb – är överkritisk och nitisk och kommer inte framåt på grund av det- och så blir det ett hafsigt arbete som jag inte är helt nöjd med, som sedan liksom tynger ner hela mig och jag får sämre självförtroende, som gör att jag inte vill ta itu med ”utmaningar”, och så skjuter jag upp igen.

Inte nog med att prestationen blir dålig i skolan, det gör att jag får sömnbrist och ligger efter med sådant jag inte har prestationsångest i (som städning, matlagning, att ta hand om mig själv), så när jag ligger efter med det basala så blir ju prestationen dålig på grund av det också, för jag har ingen ork.

Det är verkligen som en ond cirkel.

Det som kan hjälpa är att skriva listor, som en ovan rekommenderade. Skriv också gärna något enkelt som du vet går fort att göra, och bocka av… så att du får momentum och liksom orkar göra mer av bara farten.

Jag har samma problem själv och jag var likadan när det gällde skolarbete. Betygen blev tyvärr därefter.

För min del handlade det om en diagnos, som jag fick långt upp i vuxen ålder. Ej sagt att det behöver vara så för dig. 🙂

För mig var och är det fortfarande som en typ av tröghet innan jag ska komma igång. En slags hjärndimma och det känns som att jag ska bestiga Mount Everest. Allt samlas på hög och tillslut blir det omöjligt för orken kommer aldrig eftersom mängden av åtaganden väger tyngre.

För mig hjälper det att någon utifrån pushar mig på det sätt att vi bestämmer när saker ska genomföras och att personen hjälper mig där vi delar upp arbetsuppgifterna. Med ens får jag en ram att förhålla mig till. För mig blir det ett sätt att känna existens på då ångesten begraver mig i denna tröghet.

Har även gjort listor där jag i detalj beskrivit vad som ska göras. Även om jag redan vet vad jag ska göra så är det ett sätt för mig att slippa tänka ännu mer för att undvika risk att bli trög igen i sinnet.

Jag har även en Memotimer som jag ställer (minst antal 15 min).

På det sättet vet jag att ångesten har ett slut och då kan jag också fundera över (medans jag gör uppgiften) om jag orkar mer eller om det räcker. Väldigt hjälpsamt för mig!!

Använder den även när jag ska åka iväg där jag delar upp mina förberedelser i kortare intervaller för att inte riskera att bli trög igen. Det skärper sinnet.

Det som också är bra med Memon är att jag genom ljusprickar kan se hur tiden räknas ner som också ger mig existens ram. 🙂

Så här ser den ut:

https://www.vardutrustning.se/kognitionshjalpmedel/memo-timer-60-minuter