Hej!
Vill börja med att säga att det är väldigt fint av dig att verkligen vilja förstå och be om hjälp för hennes skull! I min värld räcker den omtanken och initiativet långt för att vara ett faktiskt stöd för en annan människa.
Jag är beteendevetare och har jobbat en hel del med att hjälpa människor i behov av stöd, och har själv kämpat med depression och ångest i flera år. Det här är säkert saker du redan vet, men nåt som ofta fungerar både för mig själv och andra som mår dåligt är helt enkelt att bara finnas där och lyssna. Vara närvarande, empatisk och verkligen höra vad hon säger, lägga små saker på minnet och även lära sig vad hennes tystnad och kroppsspråk betyder. För tystnad kan vara talande, ibland finns det ett underliggande behov att vara ifred med sina egna tankar och känslor, men ibland också att någon annan hör och ser vad vi behöver utan att behöva fråga om och kräva det.
Men vi kan aldrig vara tankeläsare, så mitt bästa tips är egentligen att fråga henne rakt ut vad hon behöver! Fråga och prata om vad hon tycker om, vad som får henne att må bra och om det finns nåt du kan göra för att underlätta för henne. Och om hon inte kan svara på det, försök kom underfund med det tillsammans. Ställ mjuka frågor, lyssna med öppet hjärta och sinne och var gärna lite försiktig med att bli för ”peppig”. Ibland är det man behöver allra mest bara att få tillåtas att tycka att livet är skit en stund och att nån annan köper det liksom. Innan man orkar ta nya tag!
Antar och hoppas att hon själv får hjälp från vården, men har du provat att prata med nån? Finns hjälp att få via anhörigstöd som ska finnas i varje kommun, och även vanlig samtalshjälp är guld värt om man lever med någon som mår dåligt. Att ta hand om sig själv är väldigt viktigt för att kunna stötta nån annan som har det svårt!
hoppas att du fick några användbara tips här och stort lycka till med relationen! Du och ni grejar det här tillsammans!
