Det känns som att jag har förstört mitt liv totalt, har aldrig mått såhär dåligt i mitt liv. Jag är 26 år gammal, fyller 27 i år. Efter att ha gått arbetslös och läst lite strökurser hoppade jag på en utbildning när jag var 23, och jag insåg efter 1 år att det absolut var helt fel. Men eftersom jag inte visste vad jag annars skulle göra fortsatte jag, nu har jag 1 termin kvar. Har bara extrajobbat lite innan och under studietiden. Det känns ganska sent överlag att komma ut som 26-åring, men ännu mer när man inte ens vill jobba med det man utbildat sig till??
Slogs av en sån panik när jag insåg att jag faktiskt är gammal nu och inte får en andra chans. Jag har förbrukat mina csn-veckor och har alltså en stor skuld med. Känns som att jag är i en mardröm jag inte kan vakna upp ifrån.
Nu har jag blivit så uppe i varv och deprimerad att jag inte vet om jag ens kan slutföra utbildningen, vilket såklart ger ännu mer ångest. Känns som att min framtid är ett stort svart hål och jag vet inte var jag ska ta vägen.
Anledningen till att jag inte kan jobba med det jag utbildar mig till är att jag är extremt stresskänslig och nervös av mig, kan få hjärtklappning av minsta grej.
Jag känner mig så otroligt dum i huvudet att jag inte insåg detta och nu känns det som att allt är försent. Vaknar upp på morgonen med hjärtklappning och får kväljningar. Jag tänker bara på hur allt hade kunnat vara om jag inte var så misslyckad och tänker på tiden innan det var försent och får panik. Kan inte ens gråta för att jag är så ångestfylld, allt känns helt overkligt.
Jag vet inte ens varför jag skriver, ingen kan hjälpa mig ur denna situation. Men det känns bara bra att skriva. Kanske har någon en liknande erfarenhet och lyckats vända det.
