Hem > Forum > Arbete & Skola > Hämnd?

Hämnd?

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • För några veckor sedan kontaktade en gammal mobbare mig på Linkedin. Han fick sparken pga. sitt skitsnack om mig då bland annat. Chefen gick alltså i mellan.

    Igår svarade jag dock den här töntiga mobbaren, efter lite betänketid ifall jag skulle svara på hans smöriga meddelande, eller inte. Där jag skrev att jag mådde bra och vad jag arbetade med nu.

    Öppnade upp för frågan vad som hände med honom egentligen och ifall han fick sparken. Tänkte att jag ville ”spela lite”/gamea med honom, känna honom på pulsen, se om han skulle avslöja sig eller inte. Han svarade inom en kvart att nejdå, han skulle ju studera, därför slutade han. Och så fortsatte den där smöriga tonen och fortsatta ”intresserade frågor” om mig.

    Vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag skriva något i stil med att jag är väl medveten om att han fick sparken pga. den där häxjakten han hade ”bakom kulisserna” emot mig? Att han med flera medel försökte få chefen och gruppen emot mig osv. Jag vet ju allt detta. För chefen som gillade mig berättade det i förtroende. Evigt tacksam att chefen gick emellan, det var storartat och overkligt.

    Det här är även inte på den där tidigare arbetsplatsen jag hade där jag blev utsatt i flera år utan det här hände under nästkommande ställe, det var inte lika allvarligt som på det förra, men väl obehagligt. Och det skedde också på distans eftersom det var pandemi, men med vilket ledde till ett visst skydd upplevde jag.

    Funderar även på att gå in på den sk. otäcka arbetsplatsen där jag hade hur många människor emot mig som helst som systematiskt mobbade mig, gå in på deras fb-sida och länka till sidor om mobbing. Jag har bara fått tillbaka massor av känslor av hämnd och att det här är så jävla orättvist att ingen jävel ställs till svars.

    Nu när den här snubben så skamlöst också skickar meddelande till mig på linkedin, känner jag att jag kanske borde stå upp för mig själv? Säga nåt? Konfrontera honom? Han verkar så störd, ärligt talat.

    Vad vill han ens mig? Han verkar så patetisk och ensam. Kan inte vara på en bra plats som sitter och kontaktar mig. Verkar bli glad när jag svarar. Vad fan kan det handla om? Mobbare söker tröst hos den mobbade?

    Det där låter verkligen som något på väg att bli destruktivt.

    Jag kan väl förstå känslan i att vilja sätta honom på plats. Men frågan är hur du med det kommer spendera din tid framöver. Vill du lägga tid på de som gjort dig illa? För i slutändan är det ju vad du gör även om du skulle stå upp för dig själv. Kommer det förändra din vardag?

    Ett alternativ är att säga till killen på Linkedin att du vet hur det gick till och sen blockera. Men kommer du kunna släppa det? Kommer han söka upp dig på andra håll?

    Du förtjänar bättre och ditt nästa steg kanske startar något som du helt enkelt inte vill veta av?

    Trådstartaren

    Ja, jag är kluven. Sanningen kommer ju inte fram. Det var precis likadant under skoltiden där mamma drev hatkampanjer emot mig, kontaktade till och med mina lärare, kompisars föräldrar, släktingar och beskrev hur vidrig jag var. Jag bara känner nu att jag vaggas tillbaka in i den maktlösheten att alla kommer undan. Mamma kom undan. Pappa kom undan. Våldtäksmän kommer undan. Arbetsgivare. Kollegor. Jag säger ju aldrig nåt. Offentligt liksom. Jag säger ingenting offentligt. Så är det att bryta ett mönster då att åtminstone skriva något till honom? Ge honom en iskall känsla rinnandes genom kroppen. Det är så skamlöst av honom att kontakta mig och låtsas som ingenting. Han kan inte vara frisk.

    åh.. förlåt. Såklart svårt när det finns en sån maktlöshet med i bilden.

    Det är verkligen skamlöst. Men han tycker inte det. Han kommer alltid enbart rättfärdiga sitt eget beteende. Jag är så himla ledsen över att du behövt uppleva allt det här. Det är så jävla orättvist.

    På sätt och vis kom han inte undan eftersom han fick sparken. Jag förstår verkligen att det kan kännas som om alla kom undan men de saknar ju något värdefullt i sina liv. Speciellt dina familjemedlemmar. Dom har ju inte dig fullt ut. De kanske aldrig kommer inse det men du har inte tagit efter dina föräldrars beteende. Du kan reflektera över sånt här med eftertanke. Du är bättre än dom allihopa.

    Jag vet att det inte tar bort smärtan och det tar inte bort vad de utsatt dig för men i det långa loppet kommer du vara den enda som går vinnande ur alltihop.
    Jag vill kunna säga att du kan sätta dom på plats. Men jag vet inte hur man kan göra det utan att förlora respekten för sig själv. Känner du att det finns något sätt som du kan göra det på?

    Trådstartaren

    Tack snälla <3

    Det jag noterar är att tidigare erfarenheter blommar till liv när tidigare mobbare gör sig tillkänna, eller där jag på andra sätt upplever någonting liknande. Får impulser att bli Lisbeth Salander och bli som någon eldsprutande drake. Tur för mig att jag har dessa spärrar att jag oftast ”släpper det”, alltså inte göra något direkt. Men jag vet samtidigt inte, fan… är det konstruktivt? Känns så löjligt när man sedan sitter i terapin för femteelfte gången med något nytt trauma som man ska ”reparera” ifrån.

    Värt att tänka på är absolut detta med självrespekten. Jag kan inte komma på hur det skulle gå till, heller. Det känns bara så svagt samtidigt att nu när jag har den här killen liksom ”på tråden” att jag inte gör någonting. Som att deras beteenden är normaliserat, även för mig. Det är skräcken.

    Är å andra sidan också lite orolig (om jag inte säger något) att det just spär på känslan av att samla på sig ilska, ännu mer känslor av hämnd, att jag hatar de alla. Nu har inte jag kontakt med min mamma men jag märker att känslorna väcks emot henne också, att jag blir upprörd på nytt.

    Får klura på hur jag ska göra med den här fåniga mobbaren. Om jag kanske bara blir orolig och sätter igång någonting större som är onödigt ifall jag säger något om det. Kanske även att min fd. chef skulle kunna hamna i blåsväder. Vilket jag inte alls har ork och energi att tänka på nu. Äh, jag får nog släppa det här.

    Haha.. åh. Jag känner ofta att jag vill ge den sidan utrymme. Skrika rakt ut till alla hur det ser ut.
    Många gånger känns det som om jag är  på vippen till att bli galen av att hålla sånt inne.

    Förstår att det måste vara väldigt ansträngande på så många olika vis att försöka hantera det här. För hur vet man vad som är rätt eller fel.. Det är omöjligt.
    Att du ignorerar denna man kanske är tillräckligt? Han kommer inte få bekräftelse på något och kanske inte få veta det han är ute efter.. vad det nu kan vara.

    Hoppas du inte normaliserar det för dig själv. Att prata med honom skulle kanske göra det mer normaliserat? Att låta honom nå fram till dig?

    Trådstartaren

    <3 Ja, det borde räcka att ignorera honom. Ska försöka lära mig att i stället tänka på de trevliga kollegorna, försöka minnas det och släppa de har obehagliga typerna. Jag tycker det är riktigt patetiskt att han efter 1,5 år eller hur lång tid det nu gått, random kontaktar mig såhär. Skulle jag börja härja på det där gamla företagets sida på fb och länka till mobbing, finns en viss risk att även de skulle tycka det var ganska creepy, liksom mitt beteende haha. Nä usch jag får hejda mig!

    Tack för hjälpen! Kände mig på krigsstigen när jag skrev första inlägget. Nu känns det lugnt igen. Tack <3

    Vad skönt att det lugnat sig. Ja, han är verkligen patetisk. Imponerad över att du kan hålla tillbaka det.
    Kanske köpa en boxningssäck och slå ur dig känslorna nästa gång de dyker upp? För de finns ju där alltid och det är verkligen okej. Du får ha dom.

    Trådstartaren

    Tack! <3

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.