Hälsoångest

Usch! Det låter inte alls kul att behöva gå runt med den oron. Jag tänker att något man är medveten om är något man har möjlighet att behandla. Men förstår att det är lätt att börja grubbla. Hur ser livet ut i övrigt? Har du något att sysselsätta dig med som kan avleda tankarna litegrann?

Tack för ditt svar. ❤️ Jag har familj som sysselsätter mig. Och träning, som brukar va ventilen. Får vänta tills biopsistället läkt.

Du har så rätt i det du skriver, men ändå ser jag dödsbädd och mammalösa barn framför mig. Jag vill inte oroa någon i min närhet så det är bara min man som vet. Och han stöttar så gott han kan. Men han har ju också oro. Jag blir helt passiv. Orkar inget. Får skuldkänslor gentemot mannen. Vill va sansad och lugn. Hur lyckas folk?