Jag klarar inte av att gå kvar kursen som jag går. Det känns aldrig bra, jag är utfryst i klassen jag är mobbad för att jag tycker japansk animation och musik. Jag vill inte ens bli byggarbetare jag vill bli illustratör men mina föräldrar tror inte på att jag kommer kunna överleva på det. För tillfället stämmer det till 60% men om man inte får tiden att förbättra sig kommer man aldrig att bli bättre.
Det ironiska är att dem alltid sagt ”Hitta ett jobb som du trivs med och tycker är kul” men när jag nämner vad jag vill göra borstar dem av det och säger ”Det är inget riktigt jobb” eller “Men hur ska du känna pengar på det” det har helt gått från gör det du tycker är kull och vill göra till – hur ska du känna pengar på det då? Ska inte dem stötta mina vall som dem alltid sagt att dem kommer göra. Jag förstår om jag en dag skulle komma hem lika hög som en båt att dem inte skulle vara glada över mig, men att nästa bli arga på mig för att jag inte trivs med mitt gymnasieval är lite för mycket.