Hem > Forum > Arbete & Skola > Grupparbete suger – på grund av mig

Grupparbete suger – på grund av mig

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Har aldrig gillat grupparbete. Har alltid varit den som fått göra arbetet, pga att jag placerats i ”problemgruppen” med ”de där” eleverna. Men nu är det tvärt om. Går nu högskola och vi ska ha ett spelprojekt. Jag kom in på mitt femtehandsval, vilket var helt fel för mig, jag kan inget om det och ligger efter med fem uppgifter. Mina gruppmedlemmar räknar med mig och jag kan inte tillföra ett skit till gruppen. Efter två månader kan jag fortfarande ingenting om ljudproduktion. Känns så hopplöst. Fan helvete. Jag skulle bara vilja hoppa av men då får jag inte behålla studentlägenheten och måste flytta hem, och då blir jag som en jävla igel på mina föräldrar, och det vill jag inte.

    Är typ i samma sits. Jag vill vara kvar på utbildningen, men känner mig så efter. Det känns så skämmigt.

     

    Efter någon termin på ny skola är det lätt att få ett ”backlash”, med hemlängtan och känslor av otillräcklighet och tvivel. Ibland är det bara att uthärda för att dessa känslor går över och man så småningom kommer in i studietempot, de sociala kretsarna, den nya orten, etc. Det kan också vara en omställning från grundskola och gymnasium där man just som du beskriver, kan gå från att vara stjärnelev till att bara vara en i mängden, och kanske knappt ens det.

    Jag kan inte avgöra om det är värt att uthärda detta eller inte. Men från din beskrivning låter inte som att du är nöjd med ditt val, som dessutom var nummer fem. Även om du inte vill flytta hem igen, kan det kanske vara värt att ställa sig frågan: är det värt att plugga bara för att? Om ditt enda skäl till att plugga är att du vill ha kvar lägenheten kanske det kan vara värt att tänka om. Söka någon annan kurs till våren/sommaren. Det är onödigt att lida sig igenom en utbildning man inte ens vill ha eller jobba med, som bara tär på en och får en att må dåligt.

    Trådstartaren

    Efter någon termin på ny skola är det lätt att få ett ”backlash”, med hemlängtan och känslor av otillräcklighet och tvivel. Ibland är det bara att uthärda för att dessa känslor går över och man så småningom kommer in i studietempot, de sociala kretsarna, den nya orten, etc. Det kan också vara en omställning från grundskola och gymnasium där man just som du beskriver, kan gå från att vara stjärnelev till att bara vara en i mängden, och kanske knappt ens det. Jag kan inte avgöra om det är värt att uthärda detta eller inte. Men från din beskrivning låter inte som att du är nöjd med ditt val, som dessutom var nummer fem. Även om du inte vill flytta hem igen, kan det kanske vara värt att ställa sig frågan: är det värt att plugga bara för att? Om ditt enda skäl till att plugga är att du vill ha kvar lägenheten kanske det kan vara värt att tänka om. Söka någon annan kurs till våren/sommaren. Det är onödigt att lida sig igenom en utbildning man inte ens vill ha eller jobba med, som bara tär på en och får en att må dåligt.

    men asså att inte gå på högskola, det är inte ett alternativ, inte ens att hoppa av. Hur fan ser det ut åt en arbetsgivare att man har gått två månader på högskolan och sedan hoppat av för att man inte klarade det? INGEN skulle anställa en sådan person.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.