Hem > Forum > Arbete & Skola > Fritid/arbetsliv

Fritid/arbetsliv

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0
  • För mig går det ganska bra på fritiden att vara runt personer som jag känner och allmänt när man träffar på folk i affärer och så. Jag får ett trevlig bemötande och tillhör därför kategorin som kollar vänligt på folk, håller upp dörrar, säger alltid tack, försöker vara noga med ögonkontakt, går åt sidan och lämnar företräde och försöker generellt vara lyhörd inför omgivningen. Är ganska hårt (har jag förstått i efterhand) väluppfostrad kring just de delarna – social kompetens vad man får och vad man inte får göra emot andra. Min pappa har varit snudd på en diktator kring de här delarna. Som barn gav vuxna därför ofta komplimanger till mig om att jag var så himla trevlig och lätt att ha å göra med (LOL men det är faktiskt sant).

    På arbetsplatser däremot (börjar bli lite tjatigt det här ämnet) blir jag inte särskilt vänligt bemött utav någon oklar anledning. Och jag förstår inte för mitt liv exakt varför?

    Finns det någon som har liknande problem att på fritiden är livet oftast väldigt trevlig och sådär (menar då generellt). Men på arbetsplatser eller när man möter folk i typ grupp är det oftast plötsligt aggressivt och obehagligt väldigt ofta? Vad kan det handla om? Plötsligt räknas det inte att man är trevlig eller liksom en tjysst person? Varför gör det inte det? Det är som att jag hela tiden missar reglerna och trampar i klaveret utan att förstå det i tid.  T ex har jag förstått att det är superviktigt att visa sig smart i vissa kretsar. Det är viktigare än att visa empati och att alla ska känna sig bekväma. Skämta och vara rolig är heller inte särskilt uppskattat utan det ska gärna vara lite pretentiöst och liksom bajsnödigt. Varför? Och hur överlever man i en sån kontext när man personligen gillar mer när folk är glada och det liksom är trevlig stämning?

    Jag växte upp väldigt mycket så i en hippie/clownfamilj med konstformer och kanske sporter som vägde tyngst, så för mig är det här ”strikta” och ”formella” superavvikande. När någon tilltalar mig strängt och uppläxande blir jag chockad. Tänker direkt att personen är en aggressiv psykopat men den verkar inte vara det utan tycker det är helt normalt att bete sig så. Så den har uppenbarligen inte växt upp som en hippie eller med humor som främsta vapen i familjen.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.