Företagare och livets resa

Är företagare, och det är periodvis tungt.
Tungt till nästa omöjligt.

Ser ingen tråd, om företagarens situation, så: här är den.

De flesta tänker i dagarna på CoVid-19 effekterna. Stackars företagare för hela livsverket, kan ryka. Samhället är tyvärr obarmhärtigt för oss.

Sitter just i en näst intill, omöjlig situation. Fått bra hjälp av vänner och faktiskt min bror. Fantastisk hjälp.

Situationen är kanske inte livshotande längre. Men, hur kan livet bli efter en personlig konkurs, välutbildad, men satsat allt i att bygga upp, det som aldrig blev kassakossan, och därför inga pensionspoäng och fiske för fattigpensionär.

..risk att bli fattigpensionär!

Kan tyvärr idag, inte tänka på morgondagen eller skyddssystem: måste satsa på dagen och att göra det bästa av det som finns idag.

För några veckor sedan kändes det mycket realistiskt och välkommet med: den “slutliga lösningen”, ja, enklare uttryckt: lämna livet.

Besökt och fått hjälp från sjukvården, men viktigast har varit familjen, dvs mina barn.

Lever ensam, barn länge borg, men där en dotter bör hos mig på helgerna. Ingen livspartner, då arbetet har tagit för mycket tid. 60-årsåldern: vad finns för framtid?

Är tufft att vara egen företagare även i tider utan ett coronavirus som härjar runt och förstör. I det mörkaste av mörker är det lätt att ifrågasätta vår tillvaro här på jorden, när bekymmer tynger ner oss till det outhärdliga. Det glädjer mig iallafall att du sökte och fick hjälp genom sjukvården att finna lite ro och fortsätta stå ut med tillvaron. Och att du har anhöriga som har stöttat och hjälpt dig vidare. Det är svårt att inte känna sig som en belastning för sina anhöriga och närstående, vi är så präglade av att man ska klara sig själv, som också kan ge oss dåligt samvete, skam och skuldkänslor. Men om man kan svälja stoltheten, sträcka ut en hand, blotta sig i sin situation, så finns det ofta människor som vill och kan hjälpa en att försöka komma på fötter igen. Jag önskar dig allt gott, med en önskan att din framtid ser ljus ut, som svar på din fråga.
Ibland är det bättre att bara ta en dag i taget och inte sia om framtiden. Jag har personer i min omgivning som brukar försöka muntra upp mig med orden; ”Det löser sig!”. Det har blivit mitt mantra som ”problemlösare” för att inte tänka sönder mig och ramla alltför långt ner. Dom orden vidarebefordrar jag till dig, och hoppas dom kan ge dig lite framtidstro också. För barn, eventuella barnbarn, och andra personer som står en nära måste man fortsätta kämpa, även om det ibland är både tungt och svårt. Kärlek till dig. 💌