Fly och hitta min inre frid

[Olive Cevunu]

Pratade med min dotter för ett tag sedan om att jag egentligen bara vill  fly allt och hitta mig själv. Hyra ut lägenheten i andra hand och sticka iväg för 1 år Sökandes efter inre frid. Var den nu finns.  Meditera på en strand på Bali eller hos munkar i Tibet. På Machu picchus topp. På platser med överdådig natur och/eller djup historik.  Hitta mig själv och min grund igen. Den där som alla tycks vilja ta ifrån mig. Där jag är befriad från händelser och andra människors påverkan. Där jag får vara jag.

Min dotter tyckte att jag skulle åka  – Mamma bara gör. Åk iväg. Tänk bara på dig själv för en gång skull.

Älskade underbara dotter. Så klok och förnuftig ,snäll, omtänksam och älskande Var fick hon det ifrån? Hur förtjänade jag henne ?

Jag vill fly ,resa iväg och hitta mig själv igen men inom mig tickar bara en massa men….

Mötte i mitt närområde igår en man som var sjukt likt min senaste chef. Hjärta och hjärna stannade direkt och blicken flackade efter en flyktväg. Tills hjärnan kickade igång igen och jag insåg det absurda i att just han skulle komma gåendes i mitt område.  Kämpade ett bra tag med tankar då jag vet att han ville byta bostad då han behövde större och tänkte hemska tankar om att han skulle flytta till mitt område och jag skulle behöva se honom varje dag.

Jag har gått traumaterapi för ptsd tidigare och trodde att jag var läkt tills den här chefen triggade igång allt igen. Det hela var egentligen en dum grej jag slängde ur mig: De hade haft en ung kille praktiserande i 2 månader med tanken att anställa för att lätta min enorma arbetsbörda (jag skötte typ halva deras företag och gjorde 2 mans jobb) Den här grabben jobbade oerhört hårt för att bli anställd. Lyckan hos honom när han fick  provanställningen. För att 2 veckor senare bli uppsagd pga att de insåg att de inte hade råd att anställa honom. Jag påpekade försynt senare (när jag sagt upp mig)  att ibland måste man tänka efter vad man vill ha och behöver istället för bara trampa på och göra människor illa med att få dem att tro att det är dem de vill ha. Det var då min chef blev så arg att jag på riktigt trodde att han skulle slå mig. Skrikandes att han visst brydde sig om människor och Vad skulle han gjort istället. Ett tyst viskande inom mig..att du kanske skulle tänkt efter, kollat ekonomin innan ni tog beslut att anställa blev för alltid outtalat. (det låg lika mycket “försvar” i den här situationen för min egen skull och för den här grabben)

Vilket fall… Samma dag, jag möter den här som jag trodde var min chef och hjärtat stannar, trendar förnamnet på min andra chef på twitter och jag sänder en arg tanke till Universum. Liksom For god sake give me a break Jag försöker bli hel och gå vidare här!

Har blockerat allt och alla som rör den här arbetsplatsen på sociala medier för att slippa flöden om dem. Orkade inte se deras lycka. Deras Kick offs och grillkvällar. Hur den nye är det där jag ville vara för dem men aldrig någonsin fick chansen att vara. Och ändå tycks de dyka upp överallt som en smärtsam påminnelse,

Har en boendes på min gata som är kund hos dem och som gärna stannar till och pratar när han ser mig. Han vet att jag slutat där men inte varför och jag får info jag inte vill ha av honom. Så nu smyger jag på min egen gata för att slippa möta honom. Vill bara fly.

Min psykolog är väldigt rak och reaktiv. Jag ser chocken i hennes ansikte när jag berättar vissa saker jag utsattes för. Hennes enkla raka rektioner när jag berättar vad jag utsattes för ffa den sista tiden från den chef som fortfarande ides “pratade” med mig och gjorde allt för att trycka ner mig.

“Det där är en fruktansvärt elak människa” “Han ville bara krossa dig”.’

Vet inte just nu om det är bra eller dåligt för mig att möta omgivningens annorlunda reaktioner.

Jag Vill tänka som henne. Det hade varit så mycket enklare att känna ilska. Men jag vill inte bli bitter. Vill inte tappa tron på att det innerst inne finns något fint hos alla. Istället rotar jag inom mig själv. Vad hos mig triggade dessa reaktioner. Vad sa jag och vad gjorde jag så fel för att förtjäna det där?’ Vad kunde jag gjort annorlunda? Vill förstå för att kunna göra bättre och annorlunda. Att inse att de flesta  människor är grymma och ego är något jag inte är beredd att anamma ännu. Något inom klamrar sig fortfarande envist fast vid att det finns godhet innerst inne hos alla människor

Jag vill verkligen bara fly från livet, mina tankar och känslor. Hitta frid inom mig hur ego världen än må vara. Om jag så måste resa jorden runt  Kanske hitta likasinnade. Om de nu finns. Vill du hänga med?

<3 Vackert skrivet om resan du vill genomföra och också så fint att läsa om din kloka och underbara dotter. Vilken tjej!

Jag tänker litegrann att majoriteten människor är fina personer, sk. bra människor, men att det finns en liten procent just som är ego, kalla och grymma. Tycker inte de förtjänar att man efter sin behandling bär en världsbild av att alla är sådana för det är helt enkelt inte korrekt, fina du. Dessa människor tänker jag har en otroligt obehaglig inre värld som måste vara olidligt att bära runt på, vilket fängelse. Du däremot ser jag som en sann konstnärsjäl (jag vet inte varför), med ett enormt djup, värme och empati för din omgivning. Du är motsatsen till dina förövare.

Det är en intressant kontrast också att du leter efter någon brist i dig själv men samtidigt söker någon godhet i deras. Har på sistone läst lite om personlighetstyper och där fanns just en som beskrev hur man ständigt försöker hitta något bra i de mest usla personer. I grunden är ju det något väldigt vackert och starkt. Tänk om fler vore lagda så, vilken fantastisk värld vi skulle ha då.