Ett jobb som förtär

[Teal Nupihi]

Hej kära ni,

I ett försök att förstå den situation jag hamnat i har jag skrivit följande text. Jag tar tacksamt emot kommentarer.

Jag är man, 31 år gammal. För 11 år sedan lämnade jag mitt barndomshem för studier på annan ort. Sex år senare hade jag en masterexamen från Uppsala universitet och två utlandsperioder i Asien med studier och praktik bakom mig. Dessa sex år var inte lätta men när jag tänker tillbaka på dem gör jag det med glädje. Särskilt tänker jag på alla de människor jag träffat varav många varit mig mycket nära. Under min ena utlandsperiod minns jag när en av mina utländska vänner en gång kallade mig för ”centrumet”. Med det menade han att det var mig allt kretsade kring. Och det var precis så jag kände det. Det var jag som kände alla, det var jag som alltid var med.

Låt oss spola fram tiden till idag, en dag i april 2022. På den positiva sidan har jag träffat en kvinna som är alldeles underbar och vi har fått en dotter som är detsamma. På den negativa sidan har jag ihållande problem med ångest efter att tidigt 2018 ha drabbats av panikångestattacker. Denna ångest är starkast på jobbet, förmodligen för att det var där jag fick panikångest för första gången. Jag undviker många situationer sedan panikångesten, vilket säkert bidragit till att mitt sociala nätverk krympt. Vad gäller det har jag knappt några vänner kvar, centrumet har hamnat i periferin. Jag är också ledsen ganska ofta, ledsen över hur mitt liv blivit.

Vad hände då tidigt 2018 som gjorde att jag fick panikångest?

I juni 2017 examinerades jag. Jag fick drömjobbet och var lyckligare än lyckligast. I början gick det bra men jag upplevde tidigt att arbetsbördan var hög och pressen likaså. Jag hamnade snabbt i möten med högt uppsatta chefer där jag förväntades hålla långa presentationer om företagets lönsamhet. Såhär i efterhand tror jag inte att jag var redo för det. Uppslukad av prestationskrav inifrån och utifrån fokuserade jag all min tid och energi på jobb och vila. Jag hade ingen ork och ingen lust att prata med vänner. Sju månader senare tappade jag kontrollen under ett anförande på jobbet. Jag började skaka och svettas och skakandet tilltog tills jag kände mig tvungen att avbryta och lämna rummet. Jag gick inte tillbaka. Jag hade precis fått min första panikångestattack. Förnedringen var total. Ridå.

Efter detta följde månader med psykologsamtal enskilt och i grupp samtidigt som jag började ta antidepressiva. Såsmåningom försvann panikångesten men kvar har hela tiden varit en ihållande ångest. Den har gjort att jag fortsatt använda nästan all min energi åt att ta mig igenom arbetsdagen, det sociala har fått stå tillbaka. Och så är det än idag. Jobbet tar nästan all min energi. Det är ett under att min sambo står ut med mig. Och vår dotter har en pappa som har tankarna på annat än henne.

Ska det behöva vara såhär? Vad hade ni gjort i denna situation? Det var inte så här jag tänkte mig livet.

[Yellow Ryjeki]

Jag lider av paniksyndrom. Önskar verkligen ingen det alls!

Det jag har fått sagt till mig av diverse psykologer och läkare är att jag MÅSTE se till att återhämta mig ordentligt och göra saker som är roliga för mig. Så jag tänker att ditt arbete kanske fan får stå tillbaka lite. Jättebra att du går dit för man ska ju inte undvika de ställen där panikattackerna kommer. Så det är ju toppen! Men även om den sociala delen känns som att bestiga mount Everest  så är det kanske exakt det du behöver? Börja dejta din sambo, skaffa barnvakt, gör saker ihop ni tycker är kul. Senare lan du börja vända dig till en vän eller två..

 

Vi är flockdjur och det sociala livet är oerhört viktigt för oss.

[Teal Nupihi]

Tack för kommentaren. Tyvärr blir man helt uppslukad av detta syndrom och ägnar all sin energi åt att bara ta sig igenom vardagen, det där med att göra roliga saker inte ens är något man överväger. Det var bra att du påminde mig, jag ska fan planera in något roligt.

[Purple Nodali]

Vi är alla på jorden av en specifik anledning. Vårt liv har ett högre syfte än vad de flesta människor tilldelar det. Betrakta allt i naturen och det blir enkelt att se att inget som finns här finns utan ett bestämt ändamål.  Liksom allt i naturen mår vi som bäst när vi finner vårt syfte och lever i harmoni med det. Ju mer harmoni och balans vi lyckas skapa både inom och utom oss själva desto bättre mår vi. Vår strävan borde bli att skapa de rätta och bästa förutsättningarna i våran existens för att uppnå vår högsta möjliga potential. Liksom blommorna och grönskan i naturen som växer och visar sina bästa sidor när förhållandena är gynnsamma se till att det blir så i ditt eget liv. Börja med att lära känna dig själv på riktigt. Definiera vad som verkligen har betydelse för den sanna dig.

Det finns ingen verkan utan orsak.  Finn orsaken och arbeta för att förändra den i dess rot. Att behandla symptomen kan ibland vara nödvändigt och ha en positiv effekt kortsiktigt men långsiktigt gäller det en annorlunda approach.

Det första steget mot en långsiktigt och beständig förändring är viljan att förändras och en uppriktig tro att det är möjligt. Våra tankar skapar vår värld.
Tänk på vad som potentiellt fortfarande kan hända i ditt liv om du styr livet i rätt riktning. Du har en enorm makt och kan se till att det blir så.
Jobba med dig själv. Älska dig själv för den unika och oersättliga varelsen du är. Du är och har alltid varit älskad av Gud och Han vill att du lär dig också att älska dig själv. Hur kan vi på riktigt älska ändra människor utan att först älska oss själva. Jesus var rätt tydlig i sitt budskap. ”Älska din näste som dig själv”.

Arbeta ständigt med dig själv och så småningom kommer du att kunna omvandla mörkret inom dig till ljus, sorg till glädje och tomhet till fullfyllnad. Ett litet ljus är allt som krävs för att bryta den totala mörkret. Många gånger har den rätta vägen funnits så nära oss men vi, medvetet eller omedvetet, tittat bort eller helt enkelt inte sett den, utan sökte efter vägar och svar någon annanstans.
Sann lycka och välmående är ett inre tillstånd som man bara kan uppnå om man arbetar konstant med sig själv.

Några andra tankar om livet:

Livet består av två delar. Ena delen kan vi påverka, vi har makt över, och den andra delen kan vi inte påverka, saknar alltså makt över (även om vi ALLTID har makten att påverka hur dessa påverkar oss inombords). Vi kan påverka mycket genom våra beslut, handlingar, tankar, tro, värderingar, prioriteringar osv.. Däremot finns det mycket som vi inte kan påverka, såsom tiden, när, hur och om vissa händelser inträffar för att endast nämna några.

Låt oss fokusera på den delen som vi kan påverka. Och det är så otroligt mycket som vi kan påverka. Var kan vi finnas inspiration, mening, syfte och krafter någonstans? Uppenbart finns det mycket i denna värld som många av oss har svårt att relatera till och finna glädje i. Men måste vi begränsa oss till de få vägar som presenteras för oss som de som tar oss till lyckan och framgång? Tänk om de flesta har fel? Tänk om de vägar som verkligen leder till ett harmoniskt, lyckligt och meningsfullt liv går i en helt annan riktning?

När det gäller den andra delen av livet som vi inte kan påverka, varför inte försöka förstå den, leva i harmoni och samarbeta med den? Kan det vara så att vi missförstått dess påverkan och syfte i våran liv? Där vi ser lidandet, finns kärlek, där vi ser orättvisa finns rättvisa, där vi ser mörkret finns ljus, där vi ser slutet finns en ny början. Att uppnå detta är möjligt och om man bestämmer sig för det öppnas det en helt ny värld framför och inom en själv.

Efter den mörkaste natten kommer solen alltid upp.

Allt gott <3

 

[Yellow Ponegi]

Livet är kämpigt och ibland för jävligt! Lite grann är det så att växa upp enligt mig. Man inser ( med en ganska hård käftsmäll ibland) att allt inte var” skog och gröna ängar” .

Själv fick jag reda på att jag har ännu en kronisk sjukdom i vintras och kommer få svårt att få biologiska barn. Vilken käftsmäll! Och jag som drömde om barbie och Ken palatset med rosor i trädgården. ( Är kvinna ,31 år i stockholm, högskoleutbildad)

Samtidigt är det ju fint att vi växer upp från  den galna student tiden då allt tycktes vara  möjligt.
Varför inte se till det du faktiskt har idag och i nuet ?
Dåtiden kan man bara minnas och lära sig av men det är nuet och framtiden som vi faktiskt kan göra ngt åt saker och ting .
( Jag menar nu inom rimlighetens ramar sååå bestiga Mount Everest eller hoppa fallskärm ensam känns sådär , inte omöjligt , nej , men en smula galet)

Det låter ändå som om du kommit långt.
Du har drivet och ambitionen att bli bättre men pressa dig inte för mkt . Det sker inte över en natt …
Du tog ju tag i ditt mående , gick på piller och till psykolog. Det är ju ändå en bedrift ( alla tar inte tag i sitt mående obs)

Och just nu är ju prio ett att du blir bättre- då får den sociala kanske läggas längre ner på prioriteringslistan. Hör annars av dig till de personer du faktiskt vill ha kontakt med.
För mig personligen hjälpte det att

– gå ner i arbetstid/ byta arbetsmiljö/ få andra arbetsuppgifter i kombination av att faktiskt hitta fritidsintressen.
Vad gör dig gör/ ger dig energi – underskatta inte det (!)

Ångest för mig är ett tydligt tecken på att jag har lagt dövörat för mina egna känslor och tankar alldedes för länge-se app mindfulness ( finns en app med korts meditationer ) / hur flummigt det än må låta hjälper mig enormt att bemästra ångesten. )

om jag var du skulle se till vad du har idag. Ta hand om dig själv och dina relationer . Och kanske faktiskt se över vad du behöver för att må bra . Det kan vara allt från medwurst mackan på morgonen till att få en kram av din partner till att gå ut i skogen och vråla. Livet är för kort att sitta å osa besvikenhet å drömma. Ta tag i din väg i livet och se till vad du kan fylla det med som ger dig energi och glädje.

Min livsplan till exempel just nu är att – alltid äta frukost med gott kaffe, röra på mig , prioritera sömn gärna 9-12 h, utbilda mig och köpa ett fett stort lantställe där jag kan odla och jaga (!), dricka god sprit och se det lilla i det stora.

Sen finns det ALLTID de dagar då allt vara suger …

Du kanske behöver en förändring ?
Ge en kram till din partner från mig – fane mig fint att du känner ett sånt stöd. Och säg det till din partner att du verkligen känner tacksamhet för stödet- man vill höra det.
styrkekram