Ensamheten dödar

Jag har rest mig gång på gång på gång genom livet. Till slut orkar man inte mer och mot vem ska man le? Dels måste man ha ett leende, inte bara en leende mask och man måste ha någon att le mot.

Livet kan sparka på en 1 gång för mycket och för hårt

Behöver man verkligen le och hålla en mask – är det inte stort nog att bara vara sig själv utan något som döljer?

Att vara sig själv utan mask innebär att kunna se sig själv i spegeln också.

Jag vill inte det.

 

Ok du kan inte se dig i spegeln – vad är orsaken till att du inte klarar av att titta på dig själv? Vad har du gjort för ont?

Förmodligen massor. Det är i alla fall så det känns.  Eller så ska jag helt enkelt inte funnits/finnas.

Kanske inte har någon plats här. Alla människor säger att alla har någon. Nej. Det stämmer inte. Det finns såna som jag som inte har en enda människa omkring sig. Man torkar ut, blir helt tömd. Till slut finns det inget kvar att titta på. Då tar man bort speglarna. För där finns inget att betrakta. Bara tomhet, skuld och skam

 

 

hmm ska jag tolka det som att du känner dig ensam eller är du ensam för att du inte tror att du duger som du är?

jag ÄR ensam…. helt enkelt ensam.

Ok helt ensam är du inte – för jag finns att ta del av dina tankar och berättelser.

Min fundering – ska jag tolka dig som om att du slagits ner så många gånger att du inte orkar ta nya kontakter i livet?

Jag orkar inte. Hittar inga vägar. Så jag lägger av. Då riskerar jag inte att än en gång knockas totalt.  Den enda som kan knocka mig nu är jag själv.

Hur är läget idag? Vad gör du en sådan här snöig dag?

Ingenting…

Anonym skrev:

Ingenting…

Hur lever du inomhus 24-7 eller försöker du ta dig utanför ditt hems väggar?