Ensamheten dödar

Vad trist att så många känner behov av att prata med någon!

Men skriv här. Jag läser och väntar på dina svar. Nu är julen över och livet går in in sin vanliga lunk. Hur ser din vardag ut?

Ja det är trist att så många känner så stort behov av stöd.  Vi är för många som kämpar med att må skräp. Skräp ett snällt ord när man känner sig på botten av en djup ravin.

Min vardag? Jag har ingen vardag . Jag har bara dagar. Det är ingen skillnad på dagarna. Är man utkastad ur allt sammanhang blir allt som en grå rak linje.

Har man, som jag, hamnat i det pga onda människor så blir det till slut för mycket. Jag har gått igenom så otroligt mycket i livet. Så mycket att det egentligen borde vara omöjligt för en människa att klara av det. Jag önskar ibland att jag kunde supa eller ta droger för då kunde jag åtminstone bedöva smärtan och sorgerna. Men jag kan inte göra det, jag är bara inte gjord för att klara det. Men hela min själ och kropp skriker efter vila.

Så många tankar snurrar i huvudet.  Tankar som inte handlar om att vara snäll mot mig själv. Man säger ju , ingen rök utan eld, så något ont måste jag ha gjort för att om och om igen straffas ut.

Jag känner att jag försvarar mig nu och det känns viktigt att göra det. För att få förståelse för vad jag gått igenom så kommer ett utdrag ur min cv hör.

Sjuk, allvarligt sjuk som 6 årig liten flicka. Sviter av det lever jag med än idag.

Träffade kärleken fick en son och då började helvetet som pågick i 7 år. Elaka ord, isolering, nedtryckning, nedbrytande, slag med nävar, sparkar, manisk kontroll, flertalet gångar fick jag händer runt min hals. Slogs sönder och samman så till den milda grad att jag var medvetslös när polisen kom och fick ligga i medicinsk koma i 3 veckor för att hjärnan skulle svälla av. Stekpannor och skalle är en usel kombination.

Levt själv med sonen. Blev utsatt för grov våldtäkt i mitt hem under 4 timmar av en okänd man.

Fick cancer. Opererad och allt som tillhör det.

Sonen kommer och berättar att han behöver hjälp för att han går på droger. Än en gång rasade livet.

Jag är som en rysk docka som man puttar omkull och den studsar upp igen.

Men på detta har än mer hänt som gjort att det blivit svårare och svårare att studsa upp igen. Nu känns det som en omöjlighet.

Det enda viktiga som rör sig i huvudet är när. När sätta stopp innan något mer händer.

Förlåt. Det här blev långt men jag känner intensivt att jag måste försvara och förklara mig. Nej det lättar inte på trycket inombords och det minskar inte på min längtan efter att få stoppa allt.  Jag kan inte än en gång resa mig och även om jag orkade så här jag absolut ingenting att fylla livet med. Allt togs ifrån mig för 2 år sedan när jag tvingades flytta från det ställe jag bodde på pga sonens frus sjuka agerande.

 

Förlåt det var absolut inte meningen att skriva så mycket. Ursäkta.

Nej det är intressant att läsa långa inlägg.  Fördelen med flytten var att du slapp i från sonhustrun i varje fall.

Vad får dig att stiga upp ur sängen? Själv stiger jag upp för att jag vill lära mig något nytt varje dag – en dag utan ny kunskap är en förspilld dag i mitt liv. Men som sagt vad får dig att kliva ur sängen?

Anonym skrev:

Nej det är intressant att läsa långa inlägg. Fördelen med flytten var att du slapp i från sonhustrun i varje fall. Vad får dig att stiga upp ur sängen? Själv stiger jag upp för att jag vill lära mig något nytt varje dag – en dag utan ny kunskap är en förspilld dag i mitt liv. Men som sagt vad får dig att kliva ur sängen?

jag kom ifrån henne, men jag förlorade allt annat, sonen, barnbarnen, allt.

Inget får mig att kliva ur sängen.

Hej min kära vän. Jag förstår att du mår dåligt. Men fina du, skada dig inte dig själv. Det finns så mycket mer att upptäcka här i livet. Jag vill att du ska börja se dig själv som en fantastisk människa, för det är just vad du är. Fantastisk. Jag vill bara att du ska veta att jag finns här för dig! 🙂

 

Anonym skrev:

jag kom ifrån henne, men jag förlorade allt annat, sonen, barnbarnen, allt. Inget får mig att kliva ur sängen.

Jo då för du skriver här vilket betyder att du för en stund är vaken! Det betyder att du går upp ur sängen även om du inte fysiskt kliver upp.

Har du ingen kontakt med din son eller ditt barnbarn? Vem gjorde valet att inte umgås – du eller sonhustrun? Eller är det den flytt som jag tror mig ha läst något om som är orsaken?

För mig är inte det att gå upp. Men skit samma.

Historien med anledningen till varför jag tvingades flytta är allt för lång och kafka aktig för att jag ska orka ta den.

Kort så har hon manipulerat ut först mitt nästäldsta barnbarn, hon var en konkurrent till henne. Sen mitt äldsta barnbarn och sist jag.

Barnen har båda hamnat i drogproblematik och är på behandlingshem. En i norr och en i söder. Min son valde sida när jag avskedade hans fru för att hon misskötte sitt jobb. Hon var anställd av mig och hade varnats flera gånger under 2 års tid. Så jag stod ut länge och försökte allt. Diskuterade till och med saken med honom och tog till mig av hans råd. Men anade aldrig att jag var så otroligt manipulerad och såg inte verkligheten förrän det var för sent.

Så för min naivitet som gjorde att jag aldrig trodde att familjen skulle kunna göra mig illa, för det fick och får jag betala ett oerhört högt pris. Den totala ensamheten. För den finns faktiskt. Är man utesluten från det enda man hade så blir det helt helt tomt.Jag hade ju lämnat allt en gång, flyttat på deras uppmaning nära dem, för att kunna vara del av barnen och dom. Stort uppbrott från ALLT. Jävla idiot man är.

Så flytten blev påtvingad mig. Gick helt enkelt inte att bo så nära. Rädd och orolig hela tiden, med all rätt riktigt rädd. Sonen valde sin hustru och med all rätt. Man väljer själv.

Så valet var inte mitt. Detta är det sista jag ville. Men jag hade inget annat val än att hitta nytt boende och dra och där är jag nu. I en allt mer nedåtgående spiral.

Anonym skrev:

För mig är inte det att gå upp. Men skit samma. Historien med anledningen till varför jag tvingades flytta är allt för lång och kafka aktig för att jag ska orka ta den. Kort så har hon manipulerat ut först mitt nästäldsta barnbarn, hon var en konkurrent till henne. Sen mitt äldsta barnbarn och sist jag. Barnen har båda hamnat i drogproblematik och är på behandlingshem. En i norr och en i söder. Min son valde sida när jag avskedade hans fru för att hon misskötte sitt jobb. Hon var anställd av mig och hade varnats flera gånger under 2 års tid. Så jag stod ut länge och försökte allt. Diskuterade till och med saken med honom och tog till mig av hans råd. Men anade aldrig att jag var så otroligt manipulerad och såg inte verkligheten förrän det var för sent. Så för min naivitet som gjorde att jag aldrig trodde att familjen skulle kunna göra mig illa, för det fick och får jag betala ett oerhört högt pris. Den totala ensamheten. För den finns faktiskt. Är man utesluten från det enda man hade så blir det helt helt tomt.Jag hade ju lämnat allt en gång, flyttat på deras uppmaning nära dem, för att kunna vara del av barnen och dom. Stort uppbrott från ALLT. Jävla idiot man är. Så flytten blev påtvingad mig. Gick helt enkelt inte att bo så nära. Rädd och orolig hela tiden, med all rätt riktigt rädd. Sonen valde sin hustru och med all rätt. Man väljer själv. Så valet var inte mitt. Detta är det sista jag ville. Men jag hade inget annat val än att hitta nytt boende och dra och där är jag nu. I en allt mer nedåtgående spiral.

 

Hej. Och där du är just nu kan du nu åter igen börja samla krafter igen, till att bygga ditt liv igen.  Se dig själv inte som ett misslyckande! För du är inget misslyckande. Människor kan begå fel sorts val, men det gör dem aldrig till misslyckande. Låt ingen. Och jag menar Ingen, sen ner på dig. För du är så värdefull och så älskad. Jag vill att du verkligen ska inse det. För det är sanningen om dig. Du är älskad.

Vad bygger man ett liv av när man inget har?

Jag har inte 1 enda människa att vara social med. Ingen idé. Bara att lägga ner och jag orkar inte en enda gång till hantera en sorg, rädsla,  besvikelse i livet.

Jag VILL INTE MER

Anonym skrev:

Vad bygger man ett liv av när man inget har? Jag har inte 1 enda människa att vara social med. Ingen idé. Bara att lägga ner och jag orkar inte en enda gång till hantera en sorg, rädsla, besvikelse i livet. Jag VILL INTE MER

Hur länge har du bott där du bor nu?

Anonym skrev:

Vad bygger man ett liv av när man inget har? Jag har inte 1 enda människa att vara social med. Ingen idé. Bara att lägga ner och jag orkar inte en enda gång till hantera en sorg, rädsla, besvikelse i livet. Jag VILL INTE MER

 

 

Jag förstår det. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit hjärt krossad. Men varje gång, har jag rest på mig. Och vänder ansiktet mot dem, och ger dem ett leende, och sedan går vidare. Det finns många många som kommer att tappa hakan när vi besegrar det onda med det goda. ( Det som varit smärtsamt för oss)

Kärleken är det som regerar mest. Det är många som förväntar oss att vi ska bli ledsna och besvikna och arga. Och vi har all rätt till det. Men om vi också visar dem kärlek  så kommer kärleken föra in dem till sanningen. Och sanningen är det som befriar!

Det händer något med oss, när vi låter det ljus vi har så lysa så starkt på andra, att det också kommer garanterat  att lysa tillbaka på oss! 🙂  Men just nu hoppas jag att du nu bara kan få vila ut, och bara vara dig själv. Kanske inte träffa någon, förutom de som du känner förtroende för. Psykolog eller om du känner någon annan.  Ta långa promenader och njut av vindens friskhet. Ge inte upp. Det finns så mycket hopp för dig ska du veta, och jag vet att du en dag igen kommer att känna dig stark. Jag tror på dig verkligen!  Jag ska komma ihåg dig i bön. Och jag liksom många andra här, älskar dig, och vill dig väl och stöttar dig så länge det möjligt för oss att stötta dig! 🙂 Vi finns här allesammans. Och tillsammans blir vi alla starka igen.

Styrke kram!