Ensamheten dödar

Det finns gränser för hur mycket man orkar.  Min kvot är fylld….. med råge

Jag har  ingen… Har verkligen ingen.

Jag har 6 självmordsförsök bakom mig.  Nästa ska bli ett totalt.  För nu är livet uttömt på allt.

Det finns inget.  Inget.  Min son borta.  Mina barnbarn borta.  Vännerna borta. Jag lämnade dom alla för att vara med min son och familjen. Svartsjuka från hans fru trängde först ut mitt mittersta barnbarn.  En tjej.  Hand fru arbetade som min personliga assistent. . Såååååå jag ångrar det.  Hon åt sig in i mig.  Vände mig ut och in.  Fick mig att se det som inte fanns. Kallas för svår manipulation.  Sen trängdes mitt äldsta barnbarn ut.  Han sökte sig till droger och slängdes ut.  Sen var det min tur.  Hon gjorde mitt liv till ett veritabelt helvetet.  Jag bara måste flytta. Jag var lurad på ca 200 000 kronor.  Känner mig som en idiot som inte såg inte förstod.

Jag hade lämnat allt i Stockholm för att bo i samma lilla stad somfom. För att vara nära.  För att vara familj.  Det var ju så de så.

Jag tvingades hitta nytt boende.  Litet hus.  Fin trädgård.  Pengarna tog slut . Nu får jag suga på ramarna.  Ingen familj inga barnbarn inget liv.

Jag sparar bara på tabletter så att jag nästa gång inte ska misslyckas igen.  För nu orkar inte jag mer.

 

Ja ensamhet är svårt och din text visar det verkligen. Jag förstår det som att du är beroende av personlig assistens och att din son hustru var anställd som sådan hos dig.

Droger är ett gissel – jag har själv en släkt där flera personer använt eller använder alkohol och droger – det är tungt men det finns hopp. Hur gammal är ditt äldsta barnbarn? Har det varit tal om något behandlingshem? Har du kontakt med hen?

Har du blivit lurad på 200 000kr eller har du gett bort dessa pengar? Vem anser du har kommit åt dessa pengar? Personen som varit din personliga assistent eller ditt barnbarn?  Har du kollat med någon juridiskt kunnig om du kan få hjälp att driva tillbaka dessa pengar?

Ensamhet är avskyvärt. Det äter upp en inifrån.

Båda mina stora barnbarn är på behandlingshem. Det är en helt absurd situation. Känns emellanåt som jag lever i en Kafka historia. Men tyvärr är det inte så.

Ja jag har blivit lurad på ca 200 000 kronor.  Jag vet vem som kommit åt pengarna, jag vet hur det gått till och jag vet att att det beror på att jag blivit grymt manipulerad. Det är inte någon av mina assistenter eller barnbarn.

Jag är jurist i grunden själv så jag är medveten om att de pengarna ser jag aldrig  mer röken av. Har gjort flera polisanmälningar eftersom det, gudskelov allt mer sällan, fortfarande görs intrång i min ekonomi. Allt för att strula till det för mig. Personerna som gör detta vet att det absolut värsta jag kan tänka mig är att jag skulle få ekonomiska bekymmer. Det är något jag alltid avskytt och aldrig har hamnat i oavsett hur ekonomin sett ut. Fick jag lära mig som liten och det sitter som ett brännmärke, på gott och ont, i huvudet.

Men lurad  blev jag och det är såååååå otroligt grymt när man kommer på att de man älskar gör saker emot en som är så otroligt onda.

Jag har försökt länge länge att hitta något positivt i livet. För att ge mig själv en chans. Men det blir allt svårare att se något ljus i horisonten.

Jag vill inte mer.

Ensamhet är avskyvärt. Det äter upp en inifrån. Båda mina stora barnbarn är på behandlingshem. Det är en helt absurd situation. Känns emellanåt som jag lever i en Kafka historia.

Ja så kan det ju vara – missbruksproblem har ju en stor ärftlig faktor – har missbruksproblem pågått länge? Jag själv känner mig så låst i det faktum att min brorson som är så fantastisk människa inte förmår att leva ett innehållsrikt liv utan amfetamin och andra droger….  Så jag lider med dig när jag läser din text.

Ja jag har blivit lurad på ca 200 000 kronor. Jag vet vem som kommit åt pengarna, jag vet hur det gått till och jag vet att att det beror på att jag blivit grymt manipulerad.

Ja det måste verkligen få dig att känna dig som en idiot. Kan du spärra dina konton från intrång på något sätt eller byta bank? Finns det någon lösning på det som jag läser i din text att du fortfarande nu och då blir av med pengar…

Ja de som kan manipulera brukar ju vända sig mot ens svagheter…

 Jag vill inte mer.

Ja du verkar verkligen ha kämpat hårt och jag förstår att du inte hittar så många ljuspunkter i livet. Kan du använda dina erfarenheter för att hjälpa andra?

Hej,

Jag gissar att du känner dig både ledsen och besviken när du tänker på situationen med ekonomin, och relationen till dina barn/barnbarn? Kanske skulle du vilja att det fanns mer förståelse för hur detta blivit för dig?

Finns det andra sätt att få vila från detta, än att göra ett nytt självmordsförsök? Vad skulle behövas för att känna mer hopp inför framtiden?

Om du inte redan har testat så kontakta gärna våra volontärer på Självmordslinjen där du kan få stöd i att hantera det som pågår. Kanske kan det ge lite ny energi?

https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/

Vänligen,
Mind

vet seriöst inte vad som skulle kunna rädda mig.. jag håller ihop i en tunn tråd

Anonym skrev:

vet seriöst inte vad som skulle kunna rädda mig.. jag håller ihop i en tunn tråd

Jag hoppas att den tråden är stark – för jag tror du skulle kunna hjälpa andra som hamnar i samma situation

Det är så svårt att ringa det där samtalet för att någon ska lyssna på en när hela kroppen skriker i sorg.

Jag låser mig. Vet inte hur jag ska starta samtalet. Hej jag vill dö? Låter inte kul. Det är inte kul men det är sanning.

Jag har gått igenom mer än många många andra. Hur ska de kunna tro på mig. Det är som en usel Kafka. Så usel att de  dränerar mig och drar mig djupare ner i det där vidriga svarta hålet. Hålet man till slut kapitulerar för och bara sjunker redigt djupt.

Jul…det gör det inte lättare

Det blir jag med jag och jag. Upplyftande.

Att veta att 5 mil bort finns min son, hans sinnessjuka fru, mitt yngsta ljuvliga vackra barnbarn. 5 mil det är 20 minuter i bil.

Men jag får vara här ensam.

Mitt näst äldsta barnbarn blir med sin mor neråt Eskilstuna och stora killen stannar på sin rehab u Kramfors.

JAG DÅ???????

Hela tiden surrar det u huvudet. Gå och hämta den påse. Svälj dom och gå och lägg dig. Då är skiten över snart.

Påsen var framme i går natt. Det kryper i mig. Jag dras till de .

Det skulle vara sååååååå skönt.

Slippa all smärta all sorg all ensamhet

Anonym skrev:

Det är så svårt att ringa det där samtalet för att någon ska lyssna på en när hela kroppen skriker i sorg. Jag låser mig. Vet inte hur jag ska starta samtalet. Hej jag vill dö? Låter inte kul. Det är inte kul men det är sanning. Jag har gått igenom mer än många många andra. Hur ska de kunna tro på mig. Det är som en usel Kafka. Så usel att de dränerar mig och drar mig djupare ner i det där vidriga svarta hålet. Hålet man till slut kapitulerar för och bara sjunker redigt djupt. Jul…det gör det inte lättare Det blir jag med jag och jag. Upplyftande. Att veta att 5 mil bort finns min son, hans sinnessjuka fru, mitt yngsta ljuvliga vackra barnbarn. 5 mil det är 20 minuter i bil. Men jag får vara här ensam. Mitt näst äldsta barnbarn blir med sin mor neråt Eskilstuna och stora killen stannar på sin rehab u Kramfors. JAG DÅ??????? Hela tiden surrar det u huvudet. Gå och hämta den påse. Svälj dom och gå och lägg dig. Då är skiten över snart. Påsen var framme i går natt. Det kryper i mig. Jag dras till de . Det skulle vara sååååååå skönt. Slippa all smärta all sorg all ensamhet

När du ringer till MIND självmordslinje så behöver inte det vara så kul. Jag tror inte deras funktion är väl att tala med människor och deras inte så kul samtal. Jag misstänker att deras telefonlinje skulle heta något annat än självmordslinjen…

Men hur skulle en alternativ jul kännas för dig? Finns det någon lokal organisation där folk kan träffas? Det är inte en jul du önskar dig men bättre än att sitta ensam.

det heter rätt. Det är ju just det det är,  en självmordslinje.

Inget att hymla om.

Nej jag kan inte ha en alternativ jul.  Jag vill inte ha något.  Inte livet heller.

Jag  har skrivit,  rensat,  plockat och fixat. Nu är det jag, mina  tabletter och min inre kamp som ska försöka överleva ännu en natt.  Om jag vill.

Om inte den lilla rädslan för vad som händer  inte med mig men med den som hittar mig fanns här så hade jag gjort det för länge  sedan. För det finns ingen annan väg

Anonym skrev:

det heter rätt. Det är ju just det det är, en självmordslinje. Inget att hymla om. Nej jag kan inte ha en alternativ jul. Jag vill inte ha något. Inte livet heller. Jag har skrivit, rensat, plockat och fixat. Nu är det jag, mina tabletter och min inre kamp som ska försöka överleva ännu en natt. Om jag vill. Om inte den lilla rädslan för vad som händer inte med mig men med den som hittar mig fanns här så hade jag gjort det för länge sedan. För det finns ingen annan väg

Så länge du skriver här så finns det hopp för ännu en dag. Jag skulle sakna att samtala med dig. Julen är en jobbig  tid att dö på och hitta någon som tagit livet av sig är en hemsk upplevelse som färgar en hela livet. Så du gör rätt som försöker hänga kvar

kram från din cybervän!

 

Nu har jag försökt att ta mig in på chatten. Försökt att ringa.

Det gör inte.

Det går inte ens att komma fram

Jag har försökt. Så nä. Det är ingen idé.