djup förbittring

Kort sagt så har jag mommy issues. Under hela min barndom så blev jag psykiskt och fysiskt misshandlad, nu när jag har blivit äldre så konfrontera jag henne. Men hon har inte ens anständigheten att erkänna det hon gjorde mot utan leker förvånad när jag tar upp det. Nu så känner jag vara en sån förbittring för henne. När min biologiska far lämna oss så bröt helvetet lös. Hon blev arg och tog ut ilskan på mig. Jag försökte alltid hjälpa henne och ge henne stöd men ändå så gjorde hon som hon gjorde.

En av mina tidigaste barndomsminnen är hur hon brännmärkte mig som femåring, hon tog en gaffel, satte på spisen och höll gaffeln mot spisplattan tills den blev brännhet sen så tryckte hon den mot min hand. Det här påminns jag om fortfarande för brännmärkena är kvar på min hand. Hon blev kontrollerande. Hon bestämde över det jag skulle ha på mig, hur jag skulle bete mig, vad jag ska och inte ska göra, hur jag skulle vara. Jag var tvungen att följa de reglerna annars så blev jag slagen. Ett annat minne var att jag blev slagen bara för att jag prata och skratta under en kväll. Jag var inte duktig nog, inte bra nog för henne. På grund av hennes kontrollerande sätt så utveckla jag social fobi, när jag var liten så trodde alla att det var lite blyghet. Det här hindra mig från att vara som hennes vänners duktiga barn som servera te när hon kom på besök och som hälsade på henne. Jag kunde inte prata med främmande människor för jag fick panik varje gång och ändå så tvinga hon mig att göra det och jag blev hotad med stryk.

När jag var 12 så åkte hon iväg på en resa och lämna mig med hennes pojkvän som inte kan svenska så bra och när han behövde gå någonstans när hon var bortrest så bad han mig att följa med för att översätta men som sagt jag vågade inte. Och vad sa min mamma? Jo hon sa till honom säga till mig “gör du inte detta nu så kommer jag kasta ner din kanin från balkongen”. Så jag på grund av rädslan för vad som skulle hända min kanin följde med och tvingades genom hot att prata med främlingar.

Det här är bara några stycken av de starkaste barndomsminnen jag har och när jag tänker på hur hon inte ens har bett om ursäkt och vägrar att ens erkänna det, så jag blir så jävla arg. Hon har målat upp sig en fin bild av vilken bra barndom jag har haft och säger att jag borde vara mer tacksam. Hon vet om allt det här och att det inte känns toppen direkt, jag mår dåligt och har hamnat i ett ställe jag inte vill vara på. När jag berättade för henne att jag ville dö så sa hon “prata inte om sånna här negativa saker med mig” och vände bokstavligen ryggen till mig. Jag har inga vänner som jag kan prata med det här om. Och min kanin, han som var det ända ljuset i mitt liv är död så nu är jag lämnad helt själv med denna förbittringen. Min personlighet är inte gjord för den här världen. När jag söker jobb så letar alla efter en extrovert människa som alltid har ett leende på läpparna men jag är så långt ifrån det man kan komma. Jag vet nu att jag kommer att få uthärda, jag kommer att få uthärda livet och när jag tänker på det så varför ska jag försöka?

Hej hur lever livet med dig just nu?

Lite bättre i och med att jag har fått ett jobb men samma situation hemma. Det är som jag trodde det skulle bli, jag måste låtsas som om jag inte har social fobi på jobbet. Tack så mycket för responsen, det känns bra att när någon faktiskt frågar en om hur man har det.

Ja det är inte lätt med socialfobi. Har du något behov av att bli av med den? Varit i kontakt med någon beteende terapeut? Men du verkar just nu vara duktig på att hantera din fobi. Kommer du att orka det i framtiden själv?

Vad fick du för jobb?

 

Jag vill bli av med den men för att bli av med skiten så måste jag träffa människor och dela med mig face to face om mina privata problem. Det var till och med svårt att starta den här tråden och dela med mig. Så jag vet inte om jag kan träffa en människa i verkligheten för att få hjälp med mina problem. Just nu så jobbar jag som kundtjänstmedarbetare och det är helt okej, mitt sätt att hantera allt är att förtränga allting men blir aldrig av med den överhängande fasan som man blir lämnad med.

Du är stark när du arbetar med kundtjänst som du beskriver din situation. Kanske kan du börja med att träna med att skriva här och så kan utvidga dina diskussioner till RW när du känner dig mogen?

Dessutom socialfobi är det ofta KBT-terapi som gäller och det är inte lika mycket att vända ut och in på sig själv som i vanlig psykoterapi.  Utan verkar mer handla om att fundera över hur du ska hantera ditt eget beteende i ångestsituationer om jag förstått saken rätt. För att sedan testa hur dessa strategier fungerar. Många lär sig hantera fobier ganska snabbt.

Om jag fattar saken rätt så är fobier grundade i tvångstankar och det verkar fungera bra genom att lär sig fysiskt att hantera jobbiga situationer med en trygg medhjälpare…

 

Ja det skulle vara bra för mig eftersom jag blir väldigt awkward när jag är obekväm, jag vet att jag är det men vet inte hur jag inte ska vara det. Så att lära mig hur jag ska bete mig i olika sociala situationer skulle hjälpa. Jag vill skriva på andras trådar med men jag vet inte liksom hur jag kan hjälpa för jag kan inte de sociala koderna och kan verka känslokall eftersom jag inte vet hur man uttrycker sig på ett bra sätt.

Anonym skrev:

Ja det skulle vara bra för mig eftersom jag blir väldigt awkward när jag är obekväm, jag vet att jag är det men vet inte hur jag inte ska vara det. Så att lära mig hur jag ska bete mig i olika sociala situationer skulle hjälpa. Jag vill skriva på andras trådar med men jag vet inte liksom hur jag kan hjälpa för jag kan inte de sociala koderna och kan verka känslokall eftersom jag inte vet hur man uttrycker sig på ett bra sätt.

Jag känner igen mig i det där att inte känna att man kan koden eller hör till riktigt utan att riktigt veta varför.

Börja du skriva i andras trådar – här kan man inte hjälpa någon men genom att skriva så blir du en medmänniska som reflekterar över det som den andra skriver. Om man mår dåligt behöver man någon som säger vad hen tycker och som kan berömma en vacker text eller en bra sak i övrigt eller som kan tänka på ett nytt sätt jämfört med de tankar som man fastnat i – kolla in olika trådar och kolla hur olika svaren är.

Kram

 

Ja, jag ska nog kolla på andras trådar, för jag behöver lära mig hur man kan fortsätta en konversation. Mitt problem är att jag kan inte föra vidare ett samtal och vet inte hur man uttrycker olika känslor. Jag kan svara på frågor men efter det så vet jag inte riktigt vad jag ska säga.

Nja det stämmer inte – titta på den här tråden – du talar både med och utan frågor. Kan det vara så att det är enklare att prata när man skriver än i RW?

Kram

Ja, det är enklare att skriva än att prata i verkligheten eftersom man har inte tid att tänka utan måste svara direkt. Sedan så beror det på vad samtalet handlar om, har jag inget att säga om saken så vet jag inte vad jag kan säga eftersom jag har ingen åsikt om det.

Du är jättebra på att föra konversationen vidare, jag har inte varit något vidare på det. Tack för att du tar dig tid till att skriva med mig.

Ja jag gillar oxå att kommunicera per bokstav även om jag inte har några svårigheter att umgås per orala medel heller. Jag är ju ganska irriterad över att samtal ges olika värde. Jag har haft några av mina bästa och tankeväckande samtal här på forumet. Det är inte bara så att man kan tänka efter när man skriver utan sådana ivriga stolar som jag har inte någon chans att prata i mun på den andre. Vilket gör att jag får ut så  mycket mer av att samtala med folk per bokstav än jag vågat drömma om.

Har du läst några trådar och sett hur folk formulerar sina svar? Vågar du gå in i en tråd för att prata med någon?

Det finns massor av folk som inte fått ett enda svar på sina inlägg och som känner sig verkligen ensamma. Du skulle kunna börja prata med någon av dem. En del nick har jag prata med över ett år och andra har jag kanske bara växlat några meddelanden med. Jag brukar gå in i rullgardinen och kolla vad det finns nollade meddelanden – jag brukar läsa dem och väcker de tankar så skriver jag något som har med mina tankar att göra – det behöver inte vara vare sig perfekt eller speciellt komplicerat.

Det finns ett nick här på Forum som svarar ett standardmeddelande till alla och fått igång flera fantastiska samtal – så det finns alla sorter här som skriver till och skapar meddelanden.

Kram från din cybervän