Hem > Forum > Arbete & Skola > Deprimerad sambo

Deprimerad sambo

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Hej alla! Behöver skriva av mig och få lite stöd och hjälp.. min sambo har varit deprimerad i ett år ca och är nu nere i en djup svacka… Det enda han mår bra av är att sitta och spela tv-spel… han tar inte i mig. Sover inte i samma rum som mig, pratar knappt med mig och har en kall blick när han ser på mig… ibland känns det som att han ät lyckligare när jag är på jobbet.. försökt att lyfta detta med honom och att han behöver hjälp men får så som svar att han inte orkar eller vill ta hjälp. Att allt känns jobbigt och hopplöst och inget är kul. Allt är svart.
    frågat om han vill att jag ska flytta men det säger han att han inte vill…

    detta tär så mycket på mig.
    han va dessutom otrogen i januari och det har jag inte kunnat bearbeta riktigt då fokus har varit på hans mående… tjejen han va otrogen med har dessutom nu flyttat hit till samma by så jag kan närsomhelst stöta på henne…

    jag tycker att han smusslar mycket med sin telefon oxå men när jag frågar honom om det blir han bara sur. Vad jag än säger blir han sur…

    vet inte vad jag ska göra.. vi har en 2 årig dotter oxå som jag försöker hålla allt ihop för.. det

    Nej vad arg jag blir!

    Tycker han inte behandlar dig med respekt , alls. Om han inte vill leva med dig längre utan måste vara otrogen..då får han ju säga det! Just nu verkar det som han bara ”keeps you hanging on”

    varför mår han dåligt? Kall blick…alltså det är ju han som gjort fel. Du måste absolut tänka på dig själv i denna situation. Kanske DU mår bättre av att flytta?

    fattar att det inte är lätt med ett barn att tänka på också, men du måste lyssna på ditt hjärta.

    Hej! Jag håller med tycker inte han är så schysst mot dig. Finns det någon möjlighet att ni kan gå och prata med någon typ familje terapi. Då kanske ni kan reda ut saker och ting och hitta tillbaka till varandra.
    Som ni har det nu kan ni ju knappast fortsätta. Ta hand om dig.
    Styrkekramar till dig från mig.

    Trådstartaren

    Tror inte han är villig att gå till familjerådgivning då han inte ens vill prata med mig här hemma ordentligt….
    vill verkligen inte flytta heller. Vi hade en fin kärlek innan allt detta och att bara träffa min dotter varannan vecka kommer jag inte överleva….. plus oron jag kommer ha när hon är hos han. Med tanke på hur han mår just nu…

    <3 Det låter i mina öron som att sambon försöker fly verkligheten? Tänker att otrohet många gånger kan  bottna i en desperat önskan om något annat – plåster på såren. Givetvis är detta på inget sätt okej övh att göra emot dig, dottern och er familj. Det är ett vågat spel han ägnar sig åt.

    Förmodligen i framtiden kommer han ha svåra, svåra skuldkänslor och dåligt samvete. Så brukar många resonera när de blivit så pass friska och klara i huvudet igen och blickar tillbaka på deras egna beteenden.

    Att han är såhär pass ”väck” är dock oroväckande. Jag förstår absolut att du inte vill lämna dottern ensam med honom pga. eventuell vanvård det kan resultera i.

    Vissa människor behöver man skälla ut, krasst nog. Få de att vakna till, se vad de utsätter sina anhöriga för. Att få de börja ta ansvar för sina handlingar och sluta skylla allt på sin depression – det är ingen guldbiljett till att man får bete sig precis hur som helst.

    Mitt råd är alltså att bli fly förbannad och ställa krav på att partnern söker hjälp.

    Skickar kramar

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.

Vissa användare kan för närvarande uppleva att inloggningen tar lång tid. Vi jobbar på problemet och hoppas att kunna åtgärda detta inom kort.