Träffade en man, som jag nu misstänker har borderline. Han är uppvuxen i en destruktiv missbruksmiljö, men har själv inte missbruk eller självskadetendenser. Han kommer ur et 17 år långt äktenskap. Han har varit extrem på att prata om och uttrycka känslor och blev snabbt extremt kär i mig och sa att han älskade mig väldigt snabbt. Grät av kärlek och visade extremt mycket kärlek och intensivt. Vi har haft det jättebra i 4 månader. Ham har uttryckt mycket förvirring i många saker och talar om allt i känslor. Som när han skulle berätta för sina barn att han träffat någon ny. Han velade och virrade i hur exakt han skulle säga och i vilken situation och vad som skulle kännas bäst och vad det skulle leda till om han sa det i ena eller andra tillfället etc etc. Så är han i alla slags beslut och han måste tänka igenom olika scenarior massa gånger och hur det påverkar.
Han känner sig värdelös hela tiden så fort man säger något. Om chefen på utvecklingssamtal säger ”vad vill du bli bättre på” så tolkar han det som att chefen säger att han är värdelös. Jag försökte förklara att de tycker att han är jättebra, men man kan ju alltid bli bättre och utvecklas, men då säger han att nä – då är man värdelös. Jag frågade om han inte skulle dra ner på sonens godisintag då sonen åt EXTREMA mängder godis 7 dagar/vecka. Jag sa detta lugnt, snällt och som en fråga och han säger ”du säger att jag är en värdelös förälder”. Om vi har sex och jag bara får 3 orgasmer så känner han sig totalt värdelös för att det inte gick fler gånger. Han överreagerar på allt och tolkar allt i värdelöshetskänslor.
Vi har dock haft det extremt bra som sagt och han skulle säga upp sin lägenhet nu innan 30 okt. Plötsligt blir han jätteförvirrad och säger att han har känslor som han inte vet vad det betyder. Han säger att han i några sekunder älskar mig mer än nåt annat och andra sekunden känner sig helt likgiltig för om jag ens skulle dö och sedan älskar han mig några sekunder och så pendlar känslorna hela tiden. Jag tyckte det var extremt att känslorna skiljer mellan svart och vitt så snabbt som på några sekunder. Han är extremt förvirrad och pratar väldigt märkligt om sina känslor. Allt handlar om känslor. Han säger att han blir så förvirrad eftersom han inte hittar några fel på mig allt utan att jag är jättebra. Den bästa han haft men att han inte förstår sina känslor och i vilket fack han ska stoppa vilken känsla och så vidare.
Jag var helt förkrossad av att bli dumpad när vi haft allt fruktansvärt bra. Sen läste jag på om borderline och fick bitarna på plats. Han säger dock att han inte upplevt sån här förvirring i sitt tidigare förhållande. Han har känt sig kritiserad och värdelös men inte pendlat på detta sätt. Kan det vara så att borderline bara uppstår av nån anledning? Borde han upplevt exakt samma pendling mellan likgiltighet och enorm kärlek i tidigare förhållande också? Det här är ju inte normalt.
