Hem > Forum > Arbete & Skola > Bästa vänner.
Bästa vänner.
-
Avregistrerad användare TrådstartarenDet är jättebra att du har någon kontaktperson!! Men i längden är det inte bra att bara att bara glömma, för man måste bearbeta det som har hänt på ett sunt sätt för det inte ska komma tillbaka i framtiden! Just nu mår jag inte jättebra, har inte gjort det på någon dag heller. Har haft ångestattacker osv. Men det fungerar! Är ute i en skog och tar hand om barn typ så det är min helg. kram!
Jag ska försöka bearbeta det mer med tiden har jag tänkt, först vill jag vet var min svimmade kommer ifrån.
Jag är glad att du tar dig ut och tar friskluft. Trotts ångestattackerna hoppas du har haft en bra helige och har vilat tillräckligt till jobbet imorgon. Jag vill önska dig en bra vecka. Jag finns här om du behöver prata. När du har haft ångestattack vad gör du då?
Kram!
MW
Förstår det! Det känns klokt av dig att ta reda på varför du svimmar!
Tack, jag hade en bra helg, jobbade men det är ett roligt jobb! De ångestattacker jag hade bröt ut till en panikångestattack igår istället, vilket var väldigt jobbigt. Jobbar med helt nytt folk som inte vet om något sånt här om mig. Försökte att inte dra åt mig så mycket uppmärksamhet för det blir värre då. Blottade typ hela min historia för en som jag arbetar med. Även om jag inte ville det, så kändes det lite bättre efteråt. Panikångestattacken höll i sig ca 5h så var sjukt trött på kvällen. Jag är okej nu! Eftersom jag har haft problem med ångestattacker osv så har jag andningsövningar och liknande som går in automatiskt när de väl kommer, vilket är bra för då slipper jag tänka på det. Men utöver det försöker jag bara ta det lugnt, inte anstränga mig. ibland hjälper det att prata om vad det är som händer, eller bara prata om något helt annat som får mig på andra tankar!
Hur mår du idag?
Avregistrerad användare TrådstartarenFörstår det! Det känns klokt av dig att ta reda på varför du svimmar! Tack, jag hade en bra helg, jobbade men det är ett roligt jobb! De ångestattacker jag hade bröt ut till en panikångestattack igår istället, vilket var väldigt jobbigt. Jobbar med helt nytt folk som inte vet om något sånt här om mig. Försökte att inte dra åt mig så mycket uppmärksamhet för det blir värre då. Blottade typ hela min historia för en som jag arbetar med. Även om jag inte ville det, så kändes det lite bättre efteråt. Panikångestattacken höll i sig ca 5h så var sjukt trött på kvällen. Jag är okej nu! Eftersom jag har haft problem med ångestattacker osv så har jag andningsövningar och liknande som går in automatiskt när de väl kommer, vilket är bra för då slipper jag tänka på det. Men utöver det försöker jag bara ta det lugnt, inte anstränga mig. ibland hjälper det att prata om vad det är som händer, eller bara prata om något helt annat som får mig på andra tankar! Hur mår du idag?
Jag är jätteglad över att höra dig att du har en fantastiskt jobb och att du mår bra nu. Bra att du pratade med dina arbetskamrat! oftast hjälper det att parat ut även om man inte tror det.
Jag mår inte bra! Allting är jobbigt och nu har jag bestämt mig att jag måste gå vidare och börja tänka på mina studera till nästa år. Min syster har lovat mig att hon kommer följa mig hela vägen ut att tappa hoppet. Vi pratade om allting igår och hon upprepade att hon vill se mig må bra snart. Jag vill inte gå vidare eller glömma något men nu måste jag för min systers skull och för att göra henne glad för att jag ska må bar insåg jag att jag måste gå vidare oavsett hur tufft det än är. Jag vet att jag har min syster men ibland känns det som om hon inte finns. Har du planerat in något kul under veckan?
Kram!
MW
Va tråkigt att höra att du inte mår bra! Tror det är bra att gå vidare och släppa taget som gamla händelser även om det är sjukt svårt. Annars blir det så att man stannar på samma ställe hela tiden och det skadar mer än gör någon nytta. Din syster gör helt rätt i att pusha dig, för du kanske inte vill fortsätta just nu, men det kommer kännas bättre efter ett tag. Det kan ta lång tid, men det kommer kännas bättre!
Oerhört starkt av dig att börja studera igen! Det är en väldigt bra start på att må bättre!
Är hemma just nu från jobbet, umgås med familjen. Ska tillbaka på lördag igen, vilket ska bli jättekul!
Kram!
Avregistrerad användare TrådstartarenJag är jätteglad för din skull och hoppas du har haft det jätteroligt.
Jag hade en läkarbesök i fredas och de fick jag reda på att de misstänker mig för Epilepsianfall, men de är inte säkra. Jag känner mig sviken, lämnad och sårad. De senaste månaderna har jag bara skadat mig på alla möjliga sätt. Jag vill kämpa föra att min syster ska kunna vara glad på hennes bröllop och för att jag inte ska svika henne. Jag vill bara komma bort från allting, typ sluta lyda bara bort från alla andra runtomkring mig. Jag vet inte vad jag ska göra så fort jag pratar med en person börjar jag gråta och därför har jag stängt in mig i mitt rum de senaste dagarna. Min syster bor inte med oss och därför kan inte hon se allting. Jag har panikattack nästan hela tiden och jag vill verkligen inte leva så här. Jag försöker gå vidare med allting och försöker gå över vissa händelsen, men varje gång jag ska gå och lägga mig tänker jag på allting och gråter jättelänge. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte trötta det här till min syster för att det kan hända att hon ställer in hennes bröllop och det är de sista jag vill.
Kram!
MW
Jag är jätteglad för din skull och hoppas du har haft det jätteroligt. Jag hade en läkarbesök i fredas och de fick jag reda på att de misstänker mig för Epilepsianfall, men de är inte säkra. Jag känner mig sviken, lämnad och sårad. De senaste månaderna har jag bara skadat mig på alla möjliga sätt. Jag vill kämpa föra att min syster ska kunna vara glad på hennes bröllop och för att jag inte ska svika henne. Jag vill bara komma bort från allting, typ sluta lyda bara bort från alla andra runtomkring mig. Jag vet inte vad jag ska göra så fort jag pratar med en person börjar jag gråta och därför har jag stängt in mig i mitt rum de senaste dagarna. Min syster bor inte med oss och därför kan inte hon se allting. Jag har panikattack nästan hela tiden och jag vill verkligen inte leva så här. Jag försöker gå vidare med allting och försöker gå över vissa händelsen, men varje gång jag ska gå och lägga mig tänker jag på allting och gråter jättelänge. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte trötta det här till min syster för att det kan hända att hon ställer in hennes bröllop och det är de sista jag vill. Kram! MW
Va tråkigt att höra hur du har det. Men det kanske är lite skönt att de har en tanke på vad det är som händer med dig!
Det är supersvårt att prata om saker ibland, men du kan testa att bara skriva av dig alla dina känslor, då kan du gråta samtidigt och ta pauser mm.
Vid panikattackerna, tänk på hur du andas. Hitta något att fokusera på, kan vara en bok, hur luften höjer bröstkorgen, eller något annat!
Kram
Avregistrerad användare TrådstartarenVa tråkigt att höra hur du har det. Men det kanske är lite skönt att de har en tanke på vad det är som händer med dig! Det är supersvårt att prata om saker ibland, men du kan testa att bara skriva av dig alla dina känslor, då kan du gråta samtidigt och ta pauser mm. Vid panikattackerna, tänk på hur du andas. Hitta något att fokusera på, kan vara en bok, hur luften höjer bröstkorgen, eller något annat! Kram
Tack för allting, dina tips fungerade vid panikattackerna. Jag är glad att jag har någon jag kan prata med utan att bli hånad eller utskrattad.
De senaste dagern har det varit jättejobbig och svårt att undvika mänskor, men under helgen har jag planerat en 4 timmars promenad in i skogen och det kommer bli jättekul. Jag vet fortfarande inte om min syster ska följa med, men ensam fungerar också.
Hur mår du idag? Vad ska du göra under helgen?
Kram
MW
Såklart, jag hjälper mer än gärna till på det lilla sätt som jag kan!
Så skönt att vara ute i skogen och bara promenera. Så bra initiativ från din sida! Hoppas din syster också kan följa med för det är ju alltid lite trevligare med sällskap!
Jag mår okej, tror jag. Reflekterar inte speciellt mycket över mitt mående nuförtiden! Har en del ångest, men inget som jag inte kan hantera. Ska idag tillbaka till jobbet, kom hem i torsdags och åker tillbaka idag. Ska bli jättekul! Ser framemot att träffa barnen som jag jobbar med. Stannar där till nästa vecka så!
Kram!
Avregistrerad användare TrådstartarenSåklart, jag hjälper mer än gärna till på det lilla sätt som jag kan! Så skönt att vara ute i skogen och bara promenera. Så bra initiativ från din sida! Hoppas din syster också kan följa med för det är ju alltid lite trevligare med sällskap! Jag mår okej, tror jag. Reflekterar inte speciellt mycket över mitt mående nuförtiden! Har en del ångest, men inget som jag inte kan hantera. Ska idag tillbaka till jobbet, kom hem i torsdags och åker tillbaka idag. Ska bli jättekul! Ser framemot att träffa barnen som jag jobbar med. Stannar där till nästa vecka så! Kram!
Så skönt att vara lite borta från hemmet. Jag är jätteglad över att du mår bättre, att du ser framemot att träffa barnen visar ju att du mår bättre.
Det var super kul att vara ute i skogen, men det var litern så jag fick avbryta en timme tidigare än planerat.
Imorgon är det måndag och jag kommer få reda på vilka effekter svimmande har lämnat efter sig. Jag är jätte rädd att det inte blir en effekt som påverkar min vardag. Jag är mest rädd för att jag inte blir blind eller hörselskadad. Det sista jag vill är att någon tar hand om mig eller jag blir beroende av någon.
En händelse från föra veckan som jag inte har pratat med någon!
Jag och min syster var ute och skulle handla små saker till bröllopet, men vi träffade lite av hennes vänner och hennes fästman. Han hade tidigare kommenterat min vikt ca 2 gånger, men jag trodde ju att han ville bara min bästa. Han sa ingenting direkt till mig, men indirekt kommenterade han min vikt. När vi skulle börja åka från platsen, var bilen en personbil och tre får ju plats på backsätet, men han bad mig flyta till framsätet och backade min stol ännu mer. Då kände jag mig ännu tjockare och hade tårar i mina ögon, men jag tänkte bara på min syster och hur lycklig hon var. När vi var på väg hem åkte vi åkte vi hem och jag kunde inte se min syster i ögonen, för jag skulle börja gråta då. När jag komma hem kände jag mig så tjock och full samtidigt. Jag har aldrig känt mig så för, det gjorde så ont i mig så att jag ändrade min syn på honom. Jag vet att han bara tänkte för min bästa, men han hade ju pratat med mig en gång och det räcker liksom. Jag har inte ens berättat det här till min mamma för att hon hatar når någon kommenterar min vikt, hon bråkade med en granne bara för min skull. Jag förstår ju inte jag är inte så tjock, Jag väger bara 65.
Vad brukar du göra när du kommer hem från jobbat?
Kram
MW
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.