Vet inte om jag får klaga egentligen. Men behöver bara få ut det och har ingen annanstans..
Jag har jobbat inom handels i över sex år nu, och förra hösten kom jag in på studier på YH. Har gått ett av två år nu och nästa vår ska vi ha praktik på ett företag. Flyttade butik pga studierna var i en annan stad och jobbar extra vid sidan, har jag aktiva referenser och lite extra pengar.
Men jag är ganska säker på att jag inte kommer hitta en praktikplats, branschen är liten och nästan hälften av tvåorna kom inte ut i år. (efter effekt från corona och nerskärningar på kontot)
Vilket också får mig att landa i att jag kommer få ännu svårare att hitta jobb inom yrket. (på 40 elever får kanske 2 st anställning på praktikplatsen, om man kom så långt)
Jag är tjänstledig från min tidigare butik som är i en helt annan stad, +2 timmar bort. Och ja, jag kan absolut flytta tillbaka och hitta lgh där igen och åter ta tjänsten nästa sommar. Men känns som att man bara går bakåt i livet då. Med ett studielån att betala tillbaka.
Är inte missnöjd alls med utbildningen och är säker på att jag skulle trivas i yrket, samt göra ett fantastiskt arbete. Men har redan kontaktat över tio företag för att se om dom tar emot praktikanter i mitten av maj och en av den svarade att det inte kunde det. Resten har inte svarat. Vilket känns ännu mer ledsamt och som att vågen är emot än.
Söker i fler städer än den jag bor i med. För att maximera möjligheterna, men känns ändå så hopplöst.
Så har sitter man med ångest om framtiden och oviljan av att veta vart man ska. Har försökt söka jobb under det fem åren innan jag kom in på studier, flertal. Två ledde till interdjuv med efter det inget mer. Så det känns ännu mer som att jag inte kommer få jobb inom yrket.
Så jag är fast. I livet. Vet inte vart jag ska. Mitt bästa har aldrig vart tillräckligt. Tvivlar att det är det nu heller.