Hem > Forum > Arbete & Skola > Att vara eller icke vara, det är frågan.

Att vara eller icke vara, det är frågan.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej, mår så sjukt dåligt. Misslyckas både i skolan och i arbetslivet. Jag är 26 år och har aldrig haft ett riktigt jobb. På studiefronten går det lika dåligt, jag har hoppat av tre utbildningar, då jag började dem ”sent”, eller ja, jag tyckte det var för sent, så jag hoppade av. Med andra ord har mitt gått åt helvete efter studenten. Men grejen är den, mitt liv har varit ett helvete innan studenten. Blev mobbad i högstadiet och gymnasiet, samt en manlig släkting utsatte mig för sexuella övergrepp när jag var barn.

    Jag mår jättedåligt av att det går så dåligt med arbete och studier. Hela mitt liv har varit på paus känns det som, och åren bara går men jag står och stampar på samma ställe. Jag tog studenten 2013, men jag har inte kommit vidare med mitt liv. Jag vill begå självmord pågrund av min långvariga arbetslöshet, men jag vet att det finns stor risk att misslyckas, och jag har haft LPT förrut, en gång LPT i hela fyra år, och då blev jag tvingad att flytta till en gruppbostad mot min vilja, där personalen mobbar mig, ja, mobbar, och min högsta dröm här i livet förutom jobb/studier, är att flytta från gruppbostaden, och det kommer jag aldrig få göra om jag har LPT eller ÖPT(öppen psykiatrisk tvångsvård) igen.

    Svaret är Du Är ♡

    Skulle, om möjligt, studier på distans fungera? Om du fortfarande känner att du vill studera så är det verkligen inte för sent. Jag känner en man som vid 42 bestämde sig för att utbilda sig till lärare – och han är en fantastisk lärare! Om det känns jobbigt att gå runt bland yngre på högskola eller universitet så kan distansstudier vara till hjälp tänker jag. Du har ju uppenbart önskningar och motivation, våga följa dem! Testa dig fram, allting löser sig till slut 🙂 Och som någon sagt före mig – Du är.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.