Vi har en son på 10 år med adhd kombinerad form och autism nivå1. Han har haft stora problem med skolgången och har varit hemma från skolan sedan november 2018. Detta påverkar självklart hela familjen då han dessutom inte kan vara ensam hemma. Han har mycket utbrott och när han vill göra saker så ska det göras NU!
Till saken är att min sambo, som är den som är mest sällan hemma är den som mår sämst av oss. Det gör att jag också tappar energi och ork. Jag känner att jag ska fylla sonens alla behov. Som om jag är både mamma, pappa och kompis.
Jag vet inte hur jag ska orka. Vi har avlösarservice vilket jag är tacksam för, men när vi föräldrar då får möjlighet att umgås har vi inte kul. Det är mest irritation och ifrågasättande mellan oss.
Jag behövde bara skriva av mig, men undrar också om andra med barn med npf upplever samma sak.
