Hej,
Jag är en kille på snart 25 år och har sedan en lång tid gått med tankar av att inte vilja leva (första gången jag vet att jag kände dessa tankar var jag 8 år).
När jag var 12 år försökte jag ta mitt liv, men okunskap ledde till ett för syftet misslyckat försök.
Jag levde vidare, fortsatt med många tunga tankar. Vet att jag skämtade mycket om att ta mitt liv, kanske lite som ett rop på hjälp…
När jag var 15/16 flyttade jag hemifrån för att plugga på ett gymnasium på annan ort. Och nu började jag må riktigt dåligt igen, jag slutade äta, tränade så mycket jag bara kunde för att döva min ångest. Jag utsatte mig för farliga situationer, vet inte om avsikten var att dö eller om det bara var något som för stunden gjorde att jag kände mig levande…
Jag kom igenom gymnasiet, detya med höga betyg trotts allt… (har alltid haft höga krav på mig och varit väldigt prestationsinriktad)
Efter gymnasiet började jag utbilda mig till civilingenjör, allt i hopp om att bara jag har en utbildning kommer jag må bra… Prestationsångesten var fortsatt på topp och jag på all min tid på studier och träning. Efter 5 år tog jag min examen och var nu en 24 årig civilingenjör med jobb på ett stort konsultföretag.
Jag var nu klar med det som skulle leda till min lycka i livet, men jag vill fortfarande inte leva… och nu har jag inte längre kvar energi eller hoppet om att det “bakom nästa krön” ska bli bra.
Nu vill jag bara avsluta livet, orkar inte mer. Jag lever av en anledning just nu, och det är för att mina föräldrar (som jag älskar över allt annat) ska slippa begrava sin egen son.
Jag förstår att min situation inte är unik, kan någon hjälpa mig se något ljus i vardagen för just nu drunknar jag i mörka tankar som slukar upp hela min vakna tid.
