Jag har så länge jag kunnat minnas kännt mig helt värdelös, det var dock under en tid som jag mådde bra helt enkelt, jag hade accepterat mitt liv och allt gick relativt bra. Men nu kryper sig hopplöses in igen, ingenting jag gör duger, oavsett hur mycket jag pluggar så F:ar jag proven, jag är konstant sjuk och måste tvinga migsjälv upp ur sängen varje morgon, vill bara ligga kvar och inte göra ett piss föralltid. Får konstant höra att jag måste plugga mer, vilket jag har försökt. Känner mig bara så otroligt hopplös, som att framtiden inte är menad för mig, greppet om mitt liv som jag hade börjar jag tappa. Jag vill inte vara kvar längre
Det känns helt enkelt som att jag är fast, jag är helt hopplös, ser ingen utväg och det skrämmer mig, för självmord är något jag inte kan göra. Jag vill finnas kvar för min familj och de jag älskar men på samma gång vill jag bara upphäva min existens.
skämms även för att jag mår såhär eftersom att det finns andra som går igenom mycket värre grejer. Känns inte som att mina problem borde påverka mig på Dethär sättet
